”Självklart är kritiken i viss mån befogad, men retoriken är i sammanhanget populistisk, förenklad och uppviglande.” Maria Fredriksson om konsekvenserna för personer med asiatiskt utseende i Sverige av moderatpolitikern Gunnar Hökmarks utspel om Kinas ansvar för coronaviruset.
Den moderate tidigare EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark går ut i Expressen och uppmanar Kina att be om ursäkt för coronaviruset. Han menar att kinesernas bristande livsmedelssäkerhet och undermåliga djurhållning är att klandra. Hökmark passar också på att känga till Kinas regim, samt drar upp fallet med de kinesiska hotellgästerna som utspelade sig för ett par år sedan där Kinas regering gick ut i skarp kritik mot Sverige. Självklart är kritiken i viss mån befogad, men retoriken är i sammanhanget populistisk, förenklad och uppviglande.
Jag vet inte om han skickat sin uppmaning till rätt instans i Kina eller nöjt sig med att på svenska hetsa mot kineser här i Sverige. Min misstanke är att han inte är tillräckligt unik för att vara ensam om denna tankegång, men när kvällspressen tillåts skrika ut populism av detta slag så låter ju inte reaktionerna vänta på sig.
En vän delade ett minst sagt osmakligt filmklipp från en marknad i Wuhan; originalposten delad med inläggstexten ”No wonder the virus started here”. Vännens inlägg genererar exakt den typ av reaktioner som en kan förvänta sig och det vore märkligt att inte känna direkt avsky mot det grafiska innehållet.
Men.
Svara mig på detta: Vad fyller det för funktion att dela dylika klipp och bilder här i Sverige? Vad får det för konsekvenser?
Som östasiat uppvuxen här, tusentals mil från både rostade gnagare, flådda ormar och husdjursraguer vet jag att många finner det lika festligt som okej att göra sig antingen lustiga eller förfasa sig över vad jag eller min folkgrupp förmodas vilja äta: ”Dina katter får passa sig, höhöhö”, ”Äter du hund?”
Det har redan konstaterats att folk som kan antas vara kineser utsätts för tilltagande och mer explicit rasism på grund av coronaviruset, trots att många av oss inte är från Kina, än mindre födda och uppväxta i just Wuhan. Att många av oss dessutom antingen är födda i eller har växt upp i Sverige och snarare käkar de djur som traditionellt inmundigas här brukar spela mindre roll när folk vill spy lite galla eller fnissa lite.
Jag lämnade en kommentar på vännens inlägg i vilken jag förklarar det både meningslösa och vanskliga med den typen av inlägg och i skrivande stund inväntar jag nu ett defensivt, indignerat svar. Jag funderar på att radera innan hen vaknar så jag inte får ännu en dag förstörd i coronans tid och blickar fram emot en framtid där sådana som jag förväntas skämmas för det mina rasliga gelikar påstås ha gjort mot världen. Jag hoppas att adoption från den delen av världen upphör, inte bara på grund av reseförbud utan även för att Sverige lär bli allt mindre trevligt för öst/sydöstasiater att växa upp och bo i.
Låt mig avsluta min text med tankeexperimentet att Gunnar Hökmarks text är uttryck för en rimlig begäran. I så fall vill jag ha en ursäkt från de politiker som sålde ut den svenska välfärden och lämnade ansvaret för svenska folkets grundtrygghet i händerna på riskbolag och marknadskrafter.
Jag vill ha en ursäkt för bostadssegregationen, skolsegregationen och för att apoteken fylls med kosmetika istället för med mediciner. Det är bara att börja krypa i skammen, Gunnar Hökmark.
