Progressive international, så heter en ny internationell plattform som vill föra samman progressiva krafter internationellt för att bygga nätverk mellan aktivister och organisationer som delar visionen om att en annan värld är möjlig. Plattformen vill lyfta fram gräsrotsinitiativ och kritiska perspektiv för att erbjuda en alternativ mer rättvis och klimatvänlig världsordning.

Med avstamp i den djupa och orättvisa kris som coronapandemin orsakat hålls ett första – för nutiden karaktäristiskt webbsänt – toppmöte.

En av initiativtagarna bakom Progressive international är den kanadensiska författaren Naomi Klein. Hon har sedan sin första bok No Logo (1999) kom ut på ett metodiskt sätt visat på hur det kapitalistiska systemet bygger på att få berikar sig genom att utnyttja andra människor för sin egen vinnings skull, och att det leder vår planet ner i fördärvet, både på ett miljömässigt och mänskligt plan.

– Vi mäter välstånd i bruttonationalprodukten, vilken bygger på konsumtion. Det är en av många saker vi måste ändra på, säger hon.

Efter att ha stöttat den demokratiska presidentkandidaten Bernie Sanders, och även backat upp brittiska Labourledaren Jeremy Corbyn, utan framgång, är hon trots allt övertygad om att det måste gå att göra något för att ställa om samhället.

– Vi behöver bara göra bättre, säger hon under Progressive internationals webbsända toppmöte, som hölls den 18 september. 


Under titeln Reparationsåren talar hon om behovet av djup systemförändring. Och hoppas att coronakrisen, som bara läggs på toppen av en rad redan existerande kriser, kan bli den vändpunkt som behövs.

– Men först behöver vi reparera spillrorna av det haveri som vit, mansdominerad överhöghet har orsakat, säger Klein.

Klein menar att krisen inte bara har blottat hur sårbara vi är och hur det som ansetts vara outbildad arbetskraft kommit att ställas i centrum för vår överlevnad, utan också visat på det mänskliga behovet av kontakt med naturen, vilket är vad människor sökt efter månader av instängning och nedstängning.

– Folk gick ut i skogen, upp på bergen eller deltog i en Black lives matter-demonstration. De valde bort att gå till ett shoppingcentrum, när de fick lov att komma ut, säger hon.

För att komma på fötter igen finns ingen quick-fix. Det kommer tar år att reparera skadorna. Men en sak har vi lärt oss, menar Klein.

– Ingen människa hör hemma i miljöer som packade lagerlokaler, köttpackningsfabriker och läger.

Det var i just dessa miljöer som coronaviruset kunde frodas.

Klein menar att både feministiska och anti-rasistiska rörelser redan har tänkt och utarbetat modeller för hur en en sådan ny världsordning skulle kunna se ut.

Den indiska sociala aktivisten Aruna Roy (född 1946), som i hemlandet gjort sig känd för sin outtröttliga kamp mot korruption och för att utkräva ansvar från de styrande från lokal till nationell nivå, säger att i en progressiv kamp måste fattigdom och hunger vara i mittpunkten.

– Basrättigheter såsom rätten till mat, rent vatten och hälsovård samt rätten till mark och skog måste garanteras, säger hon och tillägger att i dag har hon vänner i Indien som sitter fängslade för att ha försvarat skog.

Dessutom lyfter som vikten av folkligt deltagande med bred representation.

– I kampen mot repressiva regeringar finns det ingen annan väg än att möjliggöra folkligt deltagande, säger Roy.

Carola Rackete, den tyska miljöaktivisten som blev känd för den breda allmänheten som kapten på räddningsfartyget Sea watch på Medelhavet, säger att om vi ska lyfta fram något positivt som kommit ut ur coronapandemin så är det att regeringar faktiskt kan reagera och agera i krissituationer om de vill.

En annan konsekvens är den ömsesidiga hjälp som uppstått under kristid.

Naomi Klein undrar just hur vi ska kunna bygga en infrastruktur som kan ta tillvara den solidaritet och första impuls av medmänsklighet som föds mellan människor i krissituationer. Innan kapitalister och spekulanter störtar ner och tar över.