Människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh inledde en hungerstrejk den 22 juli i protest mot fängelseförhållandena under covid-19-pandemin, med krav på frigivning av alla politiska fångar i Iran. Den 19 september fördes hon akut till ett sjukhus i Teheran på grund av livshotande komplikationer. Efter fem dagar på sjukhuset fördes hon tillbaka till Evin-fängelset utan adekvat behandling, enligt hennes make Reza Khandan.

Den 25 september meddelade Sotoudeh i ett öppet brev att hon avbryter sin hungerstrejk:

”Efter 46 dagar av hungerstrejk och efterföljande sjukhusvistelse, slutade jag motvilligt min strejk fredagen den 25 september. Det kanske mest uppenbara resultatet av denna hungerstrejk var att den visade hur långt rättsväsendet är villigt att gå för att bryta mot lagen och äventyra medborgarnas liv”.

Nasrin Sotoudeh delar årets Right livelihood-pris med ytterligare tre människorättskämpar från USA, Nicaragua och Belarus.

I motiveringen gällande Nasrin Sotoudeh skriver juryn bland annat att hon får priset: ”För sin orädda kamp, trots stora personliga risker, för att främja politisk frihet och mänskliga rättigheter i Iran”.

Maken Reza Khandan skriver i ett tackbrev till Right livelihood-stiftelsen att: ”Vår familj går igenom svåra tider. Den iranska regimens behandling av Nasrin och vår familj är svår att ta in. De har dömt Nasrin till piskrapp och 38,5 års fängelse. De har blockerat hennes bankkonton, de har arresterat vår dotter Mehraveh, de har arresterat mig. De pressar vår familj i tron att de kan uppnå sina mål. Jag är så orolig för Nasrins tillstånd att jag har börjat tänka på det värsta tänkbara scenariot. Det skulle vara omöjligt att uthärda denna situation utan allt stöd vi får, lokalt och internationellt. Styrkan i detta stöd övervinner regimens hårda tryck”.

Feministiskt perspektiv har sedan 2010 bevakat och följt Nasrin Sotoudes kamp och motstånd.