Som kött i grillmarinad har vi som vuxit upp i Sverige hela vårt liv blivit dränkta i sommarromantiska skildringar om tvåsamhet. Vi har fått se populärkulturella berättelser med flirtiga middagar på altaner med uppknäppta skjortor och blommiga klänningar. Båtturer över glittrande vatten, sexiga nakenbad i solnedgångar och semesterresor som till slut resulterar i bröllop.

När vardagen under hela året har handlat om att överleva, att både hinna och hänga med, så tror jag att något händer med många av oss i majsolen. Ljuset och löftet om värme gör sitt, men de sommarromantiska skildringarna skapar även drömmar. Tidningarna eldar på framåt juni med somriga flirttips men också med ”så får du relationen att överleva semestern”.

Självklart börjar många dagdrömma om att få hamna i en okomplicerad sommarromans. Kanske kommer jag till och med att hitta människan i mitt liv? Någon annan drömmer om att få mer tid med sambon under semestern, då löser sig allt, kanske kommer vi till och med ha sex. Och nu är sommaren nästan över.

Den romantiska drömmen kan ha slagit in men också vara på väg mot en krasch. Kanske känner du faktiskt ingen med båt så någon romantik ute på en ö i solnedgången blev inte av. Och någon annan inser att det är svårt att träffa någon att leva med när den över huvud taget har svårt att träffa nya människor. För en tredje person var all tid med sambon outhärdlig och det gemensamma sexet känns ännu längre bort än innan.

Så vad ska man svara alla som nu artigt frågar hur sommaren har varit? ”Jo, jag onanerade mest och sörjde en utebliven sommarroman.” Eller: ”Jo, sommaren fick mig att inse att jag och sambon måste gå skilda vägar. Hur har du själv haft det?”

Långt ifrån realitet

Dagdrömmar kan vara små och oskyldiga och ofta skänker de oss glädje. Men större drömmar tycker jag är mer komplicerade. Ibland upplever jag till och med att de är provocerande, särskilt prat om hur viktigt det är att försöka förverkliga dem. Framför mig ser jag hur någons restaurangägande dröm försätter familjen i konkurs. Eller hur den förälskade medelålders föräldern rycker upp barnen från viktiga sammanhang för drömmen om att få uppleva ännu en förälskelse. Men jag ser också hur drömmar kan vara så otroligt långt ifrån en realitet så att det blir destruktivt, som den om ett familjeliv i ett vackert hus med renoveringsbehov. En dröm som, om man inte är stenrik, kan resultera i ekonomisk katastrof och långvarig utbrändhet.

Drömmar som blir verklighet kan helt enkelt ställa till det. Och varför hör vi så ofta om hur viktigt det är att hålla fast vid drömmar istället för att överge dem i tid? Jag tycker exempelvis inte att barn ska behöva leva med föräldrars dåliga relation år ut och år in för att drömmen om den livslånga enda relationen inte kan släppas. Övergivandet av drömmar kan faktiskt vara det viktigaste. En skilsmässa kan bli av för att en gammal dröm lagts åt sidan och istället gett plats åt en ny om att kunna andas och få ett sexliv igen.

Och nu har jag närmat mig det jag stör mig mest på; den överskuggande självklara drömmen i vårt samhälle: Den om att hitta och leva med en ”rätt person” resten av livet där kärleken löser allt. Tänk alla berättelser vi tuggat oss igenom med det budskapet. När paret äntligen, efter en del förvecklingar, fått ihop det, är både sagan och filmen slut. För vi vet att nu blir det bra.

Att drömma om att hitta kärlek är det såklart inte något fel på, utan det är just att vi alla får i oss att en rätt person är det som gäller. Men framförallt är det suddiga ”happily ever after” så oschysst. Forskning visar att huruvida vi får en bra lång kärleksrelation eller inte faktiskt handlar mycket om vad vi gör efter att vi har hittat varandra – på sikt. I den inledande förälskelsen är vi rusiga och allt går lätt. Efter några år kan istället kärlek handla om att stötta partnern genom en sorg. Och vi kanske behöver stå ut med varandras barn och morgonandedräkt.

Släpp inte drömmen

Jag tror att många relationer går i krasch på grund av föreställningen om happily ever after. Det gör att vi missar vikten av att skapa romantik i vardagen. Görandet av en lång kärleksrelation. För kärleken löser inte allt. Vi måste istället aktivt bestämma oss för att vilja leva med varandras både bra och dåliga sidor. Och vi behöver komma ihåg att kramas vid spisen ibland. Även om oset från fiskpinnarna inte är särskilt romantiskt, så är den vardagliga närheten viktig. Och vi behöver fråga varandra om hur dagen har varit och lyssna aktivt på svaret, även om vi är trötta. Och vi behöver hålla igen med en del åsikter, även när vi bråkar. Annars kan vi skapa sårande revor som till slut helt river sönder kärleken.

Så när jag tänker efter är det inte drömmar i sig som är problemet, de kan till och med vara livsviktiga. Att behöva leva i sammanhang som stryper drömmar är såklart inte värdigt. Alla måste få ha långa perioder i livet där de kan visualisera en ljus morgondag, drömma om att ta sig bort, komma ut, göra sådant som gör en tillfreds. Det är hur vi ser på drömmar och förhåller oss till dem som kan ställa till det.

Så för dig som är evigt olycklig singel vill jag därför säga: Släpp inte drömmen om att det finns någon för dig. Släpp inte den självklara inställningen att du kan bli älskad och hitta någon att dela din vardag med. Och för dig som drömde om en sommarromans som inte blev av för att du aldrig tog dig ut i sommarnatten: En sommarromans är verkligen en dröm som borde få slå in. Nu har du ett helt år på dig att skapa bättre förutsättningar inför nästa sommar. Så sluta inte drömma men börja också agera!