”Samtycke handlar om att det ska märkas att alla inblandade är med på det som händer.” Sandra Dahlén reflekterar över ett uppmärksammat Youtube-klipp om sexigheten i samtycke, och varnar för överdrivet fokus på verbal kommunikation.
Kaxig rubrik i en feministisk tidning va?! Ni som läst mig tidigare förstår att jag troligtvis vill ha klick. Det här handlar om att jag retar mig på överdrivet fokus på just verbal kommunikation. Det kan vara så osexigt, i alla fall när det sker istället för att känna in situationen. Men så finns det såklart dem som går igång på detta, bland annat den amerikanska sexualupplysaren och youtubern Laci Green, som postat ett känt klipp om samtycke. Det inleds med orden:
”Do you know what is so deliciously hot to me? I’m with a person I like and there’s a little bit of sexual tension and they lean over and like: Can I kiss you?”
Det här följs sedan av mumsljud och en förklaring om att det här är så sexigt för att personen frågar om samtycke, vilket enligt Laci innebär att personen respekterar henne och besitter grundläggande sexuell kommunikation. Och jag tänker: Really?! Vill du verkligen göra någonting sexuellt med en person som inte ens kan känna in när det är dags för en kyss? En person som är så osäker på ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppsspråk och tajming att den måste fråga? Hua, som min norrländska farmor skulle ha uttryckt det, snacka om att inte besitta grundläggande sexuell kommunikation!
Laci Green förklarar sedan att frågan ”Can I kiss you?” är het just för att samtycke är hett och sex utan samtycke är övergrepp. Här sker en glidning från verbalt samtycke till bara samtycke. Nu blir det riktigt problematiskt, bortom vad som är sexigt och inte i en Youtube-kanal. I flera år, och särskilt sedan den svenska samtyckeslagen kom, har vi inom sexualupplysningen jobbat på som ivriga bävrar med att lära ut om samtycke – med ett särskilt fokus på hur vi kommunicerar sexuellt med varandra.
För det första undrar jag om det är rimligt. Barn övar på samtycke genom lek dagarna i ända. Under livet hanterar vi sedan detta i en mängd olika sammanhang och den kunskapen tar vi med oss in i våra sexliv. Samtyckeslagen kom ju inte till för att vi inte kan samtycke utan för att så många skiter i det, särskilt många killar.
Visst kan gränser forceras på grund av kommunikativ osäkerhet men ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag på att det är för stor övervikt på att lära ut kommunikation istället för tydlighet kring gränser, såsom: Du har rätt att avbryta och du måste känna in andra. För om vi fokuserar på kommunikation kan offer för sexuella övergrepp, som redan brukar skuldbelägga sig själva, tänka att de nog misslyckades med sin kommunikation istället för att någon utnyttjade en situation.
Dessutom funderar jag som sagt på detta med just verbal kommunikation. Det aktualiserades när jag såg Laci Greens inlägg och jag kom över några gamla nummer av RFSU:s tidskrift Ottar som jag missat att läsa. I nr 1 från 2015 lyfter de klippet och menar att det är så pass bra att det borde ingå i läroplanen i alla USA:s delstater. Resten av klippet har sina poänger så jag förstår att Ottar hejar på. Men överdriven verbal kommunikation verkar det alltså vara fler som gillar. Jag ser nu att även sajten 1177 är inne på samma linje. Det står:
”Det kan vara så att personen sagt ja till din kropp nära sin under exempelvis en dans men inte vill mer än så. Det kan också vara så att personen sagt ja till hångel och smek men inte vill ha sex. Det är därför viktigt att fråga vid varje ny situation om personen eller personerna är okej och vill fortsätta.”
För det första undrar jag om de som skrivit det här förstår vad det innebär i praktiken. De som följer den här uppmaningen kommer inte kunna ha sex då de hela tiden måste fråga om varje ny move. Kan jag smeka dig innanför kläderna nu? Kan jag knäppa upp dina byxor? Men får jag då samtidigt smeka ditt bröst när du knäpper upp mima byxor? Är det okej att jag lägger mig på dig? Ska vi fortsätta med något annat nu?
Denna sexakt vore outhärdlig och faktiskt omöjlig. Men för det andra så tänker jag att 1177 och andra som poängterar verbal kommunikation är ute på tunn is som verkligen kan gå sönder. Experter på sexuellt våld brukar inte lyfta vikten av verbal kommunikation utan istället att det är så många förövare som skiter i vad som sägs och annan kommunikation såsom kroppsspråk, knuffar, gråt och utslagna eller fastfrusna kroppar.
En kille (tror jag) i årskurs åtta jag mötte för ett par veckor sedan hade istället lärt sig grejen. Jag hade sexualundervisning via RFSU och vi associerade om sex. Jag skrev upp alla ord eleverna sa på tavlan: Kroppar, kåt, kärlek, osäkerhet, porr, samtycke… När jag skrev upp ordet samtycke hävde killen blixtsnabbt ur sig att: ”En kvinna som vill ligger inte still!” Katarina Wennstams bevingade citat från sommarpratet 2018 skar genom rummet och skapade ett par sekunders tystnad innan vi fortsatte.
Självklart kan någon som vill ligga still – för att den exempelvis fokuserar eller spänner muskler för att öka känslan i bäckenbotten. Men samtycke handlar om att det ska märkas att alla inblandade är med på det som händer. Om någon är still är det läge att fråga om allt är ok. Och vad det gäller prat är vi såklart olika. En del behöver prata igenom vissa bitar för att sex alls ska fungera. För en del består själva förspelet av ingående samtal om vad som ska ske.
Vid sexuella rollspel kan verbal kommunikation vara nödvändig. Men så är det inte alltid. För delad kåthet, intensiva kyssar, fingrar som flyger över och in i varandra och rörelser som spontant uppstår i ett ömsesidig flow kanske inte alls har plats för prat – men är likväl samtyckande.
