”Det är viktigt att konfliktrelaterat sexuellt våld synliggörs och tas på allvar och är en del av freds- och försoningsprocesser. Skammen ska aldrig ligga hos de som blivit utsatta. För att bryta detta måste synen på kön och makt förändras, och det måste göras i fredstid”, skriver Elin Liss.
I dag är den internationella dagen för avskaffandet av sexuellt våld i konflikt. För att förstå hur sexuellt våld används i krig och konflikt är det viktigt att förstå att det börjar i fredstid. Sexuellt våld är inte ett problem i en annan del av världen utan förekommer överallt. Bakomliggande grundorsaker som ojämlikhet, idéer om maskulinitet och makt måste belysas för att förstå varför sexuellt våld överhuvudtaget går att använda som en krigsstrategi. Det går att förebygga väpnade konflikter och sexuellt våld, men då måste vi även i fredstid ifrågasätta patriarkala strukturer, militarism och hur vi främjar jämställdheten, globalt och i Sverige.
Idéer om maskulinitet och femininitet är grundläggande för logiken bakom krig och militära interventioner. För att förenkla det, män ska skydda nationens gränser, kvinnor och barn inom gränserna, mot en främmande makts män. Sexuellt våld blir ett sätt att erövra fiendens kvinnor.
Våldtäkter används av militärer och väpnade grupper som krigsstrategier för att splittra samhällen, fördriva människor och visa makt. Det sexuella våldet uppstår inte plötsligt i krig utan finns i allra högsta grad under fredstid, vilket #metoo-rörelsen och den senaste debatten om sexköp vittnar om. Patriarkala samhällsstrukturer förstärks och intensifieras i krig där idéer om våld, kontroll och dominans blir ännu mer extrema.
I konflikt är det sexuella våldet utbrett och normaliserat och sker därmed inte bara från stridande parter utan även av de som har i uppgift att skydda civila så som biståndsarbetare, fredsbevarande soldater och i hemmet. Personer som utsätts blir ännu mer exploaterade när samhällsskydd som vanligtvis finns inte längre existerar.
Det sexualiserade våldet leder sällan till några straff, inte heller efter att konflikten är över. Ofta ges amnesti till förövare som begått brott som främst drabbat kvinnor. Kvinnorna bär straffet då de både riskerar att bli utstötta från sina samhällen och tvingas leva sida vid sida med sina förövare. Detta våld sitter kvar hos kvinnor och i samhällen långt efter att fredsavtal är slutna, det skapas en ond våldscykel.
Män behandlas traditionellt som nyckelaktörer i krig, fred och återuppbyggnad, eftersom de sitter på makten för besluten, samt står för den största andelen stridande och skadade. Men när kvinnor exkluderas i fredsprocesser lyfts inte deras perspektiv och erfarenhet. Konsekvenserna av det sexuella våldet förblir outtalade, vilket skapar en tystnadskultur som förs in i fredstid. Trots att kvinnor och flickor utsätts i högre grad av sexuellt våld så utsätts även män och pojkar. Vi vet också att hbtqi-personer i hög grad är utsatta för detta slags våld, både i fredstid och under konflikt.
Det är viktigt att konfliktrelaterat sexuellt våld synliggörs och tas på allvar och är en del av freds- och försoningsprocesser. Skammen ska aldrig ligga hos de som blivit utsatta. För att bryta detta måste synen på kön och makt förändras, och det måste göras i fredstid. Föreställningen om att män med vapen eller militära medel kan eller ska skydda kvinnor bidrar till att stärka sexualiserat våld som ett vapen.
Vi måste satsa på att förebygga konflikter genom att adressera grundorsakerna, utmana patriarkala strukturer och öka kvinnors deltagande i beslutsfattande. Vi vill inte ha jämställda krig, vi vill ha jämställd fred.
