”Friheten att själv bestämma om, när och hur en kvinna ska ha barn är upp till kvinnan själv att bestämma. Utan den rätten kan mänskliga rättigheter och socialt hållbar utveckling inte fullständigt realiseras”, skriver Maria Salenstedt, Sara Bylund och Rubina Breyne.
Osäkra aborter är en av de främsta orsakerna till mödradödlighet i världen och varje år uppskattas minst 22 000 kvinnor berövas sina liv som följd. Komplikationer i samband med graviditet och förlossning är den vanligaste dödsorsaken för flickor mellan 15-19 år världen över. Vi vet med säkerhet att antalet aborter inte minskar när länder inför striktare lagar eller förbud – istället utförs osäkra aborter med förödande konsekvenser och risker för unga flickors och kvinnors liv.
Den globala kampanjen 16 days of activism som pågår i november och december varje år uppmärksammar våldet mot kvinnor och flickor. Vi vill i samband med kampanjen rikta fokus mot den negativa utveckling av flickors och kvinnors rättigheter som sker just nu. Trots att antalet länder i Europa som lagstiftat om rätten till fri abort har ökat under senare år är det fortfarande starkt begränsat eller olagligt i flera europeiska länder, och experter menar att vi just nu ser en tillbakagång vad gäller kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter.
I september i år slog Polens förvaltningsdomstol fast att abort av foster med allvarliga skador strider mot den polska konstitutionen. Polen har sedan 1993 ett förbud mot abort med undantag för graviditeter till följd av incest och våldtäkt, där det finns risk för kvinnans hälsa eller om fostret har allvarliga skador. Beslutet skulle möjliggöra för Polen, ett land som redan har en av Europas mest restriktiva abortlagar, att införa en ny lag som i princip förbjuder all abort.
Kvinnorättsförsvarare och aktivister var inte sena med att protestera mot det polska lagförslaget. Tiotusentals personer deltog i massprotester över hela landet och demonstranter samlades världen över för att visa sitt stöd för polska kvinnor. Polens regering har nu beslutat att tillfälligt skjuta upp införandet av en skärpt abortlagstiftning till följd av de massiva protesterna. Beslutet visar att när vi alla går samman och protesterar mot inskränkningar av kvinnors grundläggande rättigheter, så får det effekt.
I nuläget har Sverige fri abort fram till vecka 18, men så har det inte alltid varit. På 1960-talet saknade Sverige fri abort, medan Polen hade en mindre restriktiv abortlagstiftning. Under den tiden reste många svenska kvinnor till Polen för att genomföra aborter. En fri abortlagstiftning är inte en självklarhet – faktum är att makthavare när som helst kan begränsa grundläggande fri- och rättigheter, såsom de har gjort i Polen och flera andra länder.
I år har kampanjen 16 days of activism av naturliga skäl stort fokus på covid-19 och den så kallade skuggpandemi som vuxit fram parallellt. Vi vet att våldet mot kvinnor på många platser i världen har ökat markant under pågående pandemi, och att de negativa ekonomiska effekterna av pandemin i många fall tenderar att slå hårdare mot kvinnor. En annan negativ konsekvens av pandemin är att flickors och kvinnors rättigheter ytterligare begränsas.
När världens blickar och resurser är riktade mot pågående pandemi är det lättare för makthavare att få igenom nya, begränsande lagar, samtidigt som möjligheten att samlas, bedriva aktivism, mobilisera och protestera mot inskränkningar av mänskliga rättigheter har försvårats väsentligt. Covid-19 har även gjort att tillgången till preventivmedel och mediciner minskat på många platser i världen och möjligheten att röra sig fritt har starkt begränsats, vilket har haft direkt negativa konsekvenser för kvinnor.
Trots att abort är tillåtet enligt lag i många länder så gäller det inte alltid i praktiken. Vårdpersonals privata åsikter och vårdvägran som tillåts i många länder genom så kallad samvetsfrihet kan göra det nästintill omöjligt för kvinnor att få tillgång till abort. Därför är det extra viktigt att uppmärksamma rätten till abort och varje människas rätt till att bestämma över sin egen kropp.
Världens länder har genom FN:s Agenda 2030 beslutat att alla människor ska ha tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. För att dessa mänskliga rättigheter ska kunna realiseras måste flickor och kvinnor själva ha rätten att bestämma över sina kroppar.
Om, när och hur en kvinna ska ha barn är upp till kvinnan själv att bestämma. Utan den rätten kan mänskliga rättigheter och socialt hållbar utveckling inte fullständigt realiseras. Vi vill uppmana alla att stå upp för flickors och kvinnors rättigheter, särskilt i en tid då möjligheten att demonstrera är begränsad.
Vi behöver vara på vår vakt så att det undantagstillstånd som råder under pandemin inte blir ett permanent tillstånd, där kvinnor berövas sina grundläggande rättigheter. För nu, under en rådande pandemi, är frågan om kvinnors rättigheter mer kritisk än någonsin.
