I Frankrike med sina 67 miljoner invånare fortsätter #metoo-rörelsen med kraft.

– Inget är sig riktigt likt längre i Frankrike. Det är ett nytt land som träder fram nu, menar Fatima Ben Omar, ledare i feministorganisationen Les effronté-es.

– #Metoo växer! I och med det får vi kvinnor mer och mer rättigheter, inte minst inom filmens värld, säger hon till Feministiskt perspektiv.

Frankrike är det land där filmindustrin har starkast fäste i Europa.
I mitten av februari föll med dunder och brak den mäktiga César-akademin, motsvarigheten till USA:s Oscarsutdelning. Detta efter att många pekat på bristande jämställdhet. Akademin kritiserades även för att stänga av feministiska personligheter som regissören och författaren Virginie Despentes.

– Nyheten slog ned som en bomb här, berättar Ben Omar och tänker på att den mäktiga institutionen var tvungen att kapitulera efter den enorma kritikerstormen.

I ett uttalande skrev akademin:

”För att hedra de män och kvinnor som gjorde film under 2019 och för att finna lugn… har styrelsen enhälligt bestämt att vi säger upp oss”

Nytt Frankrike

Främst var det filmregissören Roman Polanskis tolv nomineringar i den franska Cesar galan för En officer och en spion (J’accuse) som utlöste skandalen.
Den 86-årige världsberömde filmregissören är anklagad för tolv våldtäkter och sexuella övergrepp.

Under själva César-galan den 28 februari skrek ilskna demonstranter ”Polanski – violanski”, en ordlek där anspelar på våldtäktsanklagelser mot Polanski.
Trots en genomsyrad debatt tilldelades Roman Polanski det mest åtråvärda priset på galan, som bäste filmregissör.

Den starka #metoo-vågen fick alltså ett överraskande avbrott och det fick skådespelerskan Adèle Haenel att lämna salen i protest. Tv-kamerorna zoomade snabbt in hennes uttåg. Haenel anklagade förra hösten regissören Christophe Ruggia för sexuella övergrepp som ska ha skett när hon var minderårig.

”Att ge priset till Polanski är som att spotta i ansiktet på alla offer”, skrev hon på sociala medier.

Kulturminister Franck Riester beklagade i sin tur en ”negativ signal” vid en tidpunkt då avslöjanden om sexuella och sexistiska övergrepp exploderar.
Fatima Ben Omar tycker det är ofattbart att juryn gav Polanski pris som bäste filmregissör:

– För Polanski har trots allt flytt rättvisan i USA. Där har domare jagat honom i flera år.

Kände filmkritikern Christophe Corrière menar att de som röstat på Roman Polanski inte insett att Frankrike håller på att förändras radikalt.

– De har inte förstått allt som gjorts och som bör göras i framtiden tack vare #metoo, säger han till France info tv.

Bortom filmvärlden

Det är sant att flera tabun fallit de senaste månaderna.
I februari rensade feministkrafter upp inom konståkningssektorn.

Chefen för konståkningsförbundet Didier Gailhager vägrade först avgå, men tvingades ge upp efter enorma protester av kritiker, däribland många sportjournalister.

– Han anklagades för att ha skyddat kände landslagstränaren Gilles Beyer i flera år. Tränaren ska snart ställas inför rätta efter anklagelser om övergrepp, förklarar Jérôme Cadet, sportjournalist på statliga nyhetskanalen France info.

Den i dag 44-åriga isdrottningen Sarah Abitbol anklagar sin tränare för sexuella övergrepp för trettio år sedan. Hennes bok En så lång tystnad har fått stor uppmärksamhet i landet.

– Första gången en man rörde vid mig var jag 15 år gammal. Tränaren trängde in i mitt rum med en ficklampa. Sedan våldtog han mig, berättar hon för tidningen Le Parisien.

Missbrukar positioner

Flera andra konståkare har därefter gått ut med liknande våldtäktsanklagelser mot tränaren.
Gilles Beyer har bett om ursäkt i medierna. Men det räcker givetvis inte. En förundersökning har inletts och rättegång väntas starta nästa år.

– Att man nu nystar upp, är den bästa medalj jag någonsin fått, säger Sarah Abitbol.

I samma veva kom det fram rapporter om övergrepp inom hästsporten.

Men hur kommer det sig då att flera förbundskaptener och sportledare missbrukar sina positioner?

– Ledare inom sport och kultur får otroligt mycket makt i Frankrike. De uppträder lätt som små härskare, säger Jérôme Cadet till Feministiskt perspektiv.

Han menar att när cheferna är män, tror de sig ibland ha makt att få göra vad de vill med kvinnor.

Svensk-franska körledaren Sofi Jeannin har i flera intervjuer berättat om hur hon utsatts för sexism i Frankrike. Hon har kallats för ’vaginal’ av vissa manliga musiker som dessutom rört vid hennes kropp och uppmanat henne att vara sexig på dirigentpulten.

Sofi Jeannin, som är uppvuxen i Stockholm, har hittat stöd hos två kanalchefer på franska riksradion, båda kvinnor. Tillsammans har de lyckats genomdriva att minst 50 procent av utomstående experter som medverkar i nyhetssammanhang ska vara kvinnor. De har även fått igenom att 50 procent av de jurymedlemmar som anställer företagets nya musiker hädanefter ska vara kvinnor.

Mycket återstår

Den kanske största #metoo-skandalen på senare tid, handlar om författaren Gabriel Matzneff. Affären har fått stor uppmärksamhet även i svenska medier.
2020 gavs författaren Vanessa Springoras verk Le consentement ut (ges ut på svenska i november). Där beskriver hon hur Matzneff hade sex med henne när hon var bara fjorton år gammal. Själv var han då över 50.

Fastän det var allmänt känt att han förgrep sig på andra minderåriga, både flickor och pojkar, fick kulturutövaren carte blanche av kollegorna. Nu har vinden vänt och i en tribut på franska riksradions nyhetskanal France info skrev nyligen författarna Caroline Laurent, Léonora Miano, Valentine Goby och Léonor de Récondo:

”Vi kommer inte längre låta oss bli kuvade.”

En förundersökning mot Matzneff har inletts och kulturministern Franck Riester avslöjade den 29 februari att författarens statliga ekonomiska subventioner planeras dras in.
Även om feministen Fatima Ben Omar konstaterar att utvecklingen går framåt i Frankrike, anser hon att mycket återstår att göra.

– Nästa steg måste bli vissa förändringar i den franska grundlagen. Det är vårt nästa mål!