Åtalet mot Ann-Sofie Hermansson ogillas helt och hon frikänns av Göteborgs tingsrätt. Domen slår visserligen fast att uppgiften hon spred om att Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi försvarat terrorister kan utgöra förtal, men kommer fram till att det var försvarligt att sprida den.

Anne Ramberg, tidigare generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund, menar att domen är pedagogisk, välskriven och utgången förväntad. Inte heller för Mårten Schultz, professor i civilrätt, är domen en överraskning, men hur domstolen resonerat mer förvånande.

– Min förhandsspaning var att de skulle klippa hela målet som de gör med begreppet ”extrema röster”, att det är värdeomdömen och inte uppgifter, säger Schultz.

”Extremism” menar tingsrätten syftar på en position i någon av ändarna på en normalfördelningskurva, begreppet är inte bara subjektivt utan även relativt. Således inte en uppgift i lagens mening. Därmed faller Hermanssons skrivelser om ”extrema röster”, ”extremister” och ”favoritextremister” helt bort. Inte heller begreppet ”icke-demokrat” eller hänvisningen till fascism och nazism går enligt tingsrätten att ge en så bestämd betydelse att det kan räknas som en uppgift.

Så långt är Mårten Schultz helt enig med Göteborgs tingsrätt.

– Det är värdeomdömen och inte sakpåståenden.

David och Goliat

Då kvarstår ”försvarat terrorister och avfärdat antiterrorinsatser mot bl.a. IS-krigare”, och här gör tingsrätten bedömningen att detta är en uppgift. Hermansson har enligt domen ”tillskrivit målsägandena konkreta gärningar” och detta påstående har då ett tillräckligt bestämt innehåll för att anses som en uppgift.

– Då återstår att kontrollera om det är försvarligt att säga detta, yttrandefriheten mäts mot skyddet för äran, säger Schultz.

Just argumenten för att det skulle vara försvarligt att sprida uppgifterna tycker Schultz inte lyfts fram tillräckligt i detta stycke. Att skrivningarna dessutom ger visst sken av en Davids kamp mot Goliat, där Ann-Sofie Hermansson är David, menar Schultz behöver problematiseras.

– Det handlar ju om en, vid det aktuella tillfället, ledande kommunpolitiker tillhörande samma parti som statsministern.

Tingsrätten konstaterar dock att både Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi har tagit plats i offentligheten som talespersoner för muslimer i Sverige med syfte att bilda opinion och att Ann-Sofie Hermanssons position som kommunstyrelsens ordförande inte begränsar hennes yttrandefrihet.

De sakkunnigas utsaga

Mårten Schultz menar vidare att tingsrätten lite väl snabbt satt likhetstecken mellan de organisationer som Doubakil och Abdullahi tillhört och de två som enskilda individer.

– Exempelvis bjöds Skråmo in att tala av en organisation (inte av Doubakil/Abdullahi reds anm) det är inte självklart att det går att sätta likhetstecken. Jag är inte helt kritisk men inte heller helt övertygad.

Han konstaterar också att tingsrätten lagt stor vikt vid de sakkunniga vittnena samtidigt som de tar upp att ett av vittnena, Magnus Ranstorp, känner Hermansson privat och att de båda tillhör samma organisation.

– Besynnerligt med tanke på diskussion om kopplingen organisation och individ tidigare.

Bevisningen för att Hermansson haft skälig grund för att sprida uppgifterna vilar tungt på de sakkunniga vittnena och deras kunskaper om terrorism. Tingsrätten går i princip helt på försvarets linje och lyfter fram bland annat MMRK:s kontakter med dömda terrorister och/eller terrorstämplade utländska organisationer som bevis för att Doubakil och Abdullahi har försvarat terrorister och avfärdat anti-terrorinsatser.

– Just detta skälig grund är naturligtvis förvånande eftersom anklagelserna mot Maimuna och Fatima är helt grundlösa. Vi anser inte att den bevisning som Hermansson presenterade under förhandlingen räcker för ett påstående om att hon skulle ha haft skälig grund, säger de målsägandes ombud Silas Aliki som kommer att överklaga domen.