Den strukturella löneskillnaden mellan könen växer och uppgår nu till 15 procent, enligt en färsk rapport som Lönelotsarna och Sveriges kvinnolobby presenterade på måndagen. De vill att siffrorna ska finnas på bordet när arbetsmarknadsparterna nu återupptar den uppskjutna avtalsrörelsen.
Det folkliga stödet för bättre villkor och högre löner i vård och omsorg, som blivit än mer uppenbart under coronakrisen, syns inte i lönekuvertet. Utvecklingen går till och med åt andra hållet, visar en ny rapport som Lönelotsarna tagit fram i samarbete med Sveriges kvinnolobby. Där framgår att den strukturella löneskillnaden mellan könen nu uppgår till 15 procent.
Det var 2017 som expertgruppen Lönelotsarna började jämföra löner i kvinno- och mansdominerade yrken som sammantaget har jämförbara arbetskrav när det gäller utbildning, färdigheter, ansvar och arbetsförhållanden. Detta för att synliggöra den så kallade värdediskrimineringen.
Clara Berglund, generalsekreterare för Sveriges kvinnolobby och lanserade rapporten tillsammans med Marie Trollvik, rapportförfattare och löneexpert på Lönelotsarna, samt kollegerna Anita Harriman och Lena Johansson, med en debattartikel i Aftonbladet.
Där konstaterar de att Medlingsinstitutets årliga sammanställning, som också innehåller könsuppdelade uppgifter, inte ger hela bilden. Enligt dessa siffror har lönegapet mellan män och kvinnor minskat långsamt varje år sedan 2007 och kvinnor tjänade i genomsnitt 9,9 procent mindre än män 2019. Eftersom statistiken redovisar varje avtalsområde för sig, fångar den inte upp de strukturella löneskillnader som upprätthålls genom att mans- och kvinnodominerat arbete värderas olika.
De 15 procent som skiljer strukturellt motsvarar löner på i genomsnitt 5 400 kronor mindre än vad anställda i andra jämförbara yrken tjänar. 2017 var motsvarande siffror 14 procent och 4 900 kronor. En specialgranskning av fyra stora kvinnodominerade yrken visar dessutom att de strukturella löneskillnaderna mellan grundutbildade sjuksköterskor och övriga likvärdiga yrken har ökat med 1 100 kronor, för grundskollärare med 200 kronor och för förskollärare är ökningen 700 kronor. För undersköterskor inom hemtjänst och äldreboende är lönegapet i stort sett oförändrat jämfört med övriga likvärdiga yrken.
Nu menar Lönelotsarna och Sveriges kvinnolobby att parterna har en unik chans att bryta trenden genom att höja lönerna inom välfärden.
”Och då menar vi inte en engångssumma som tack för goda insatser under coronakrisen, så som föreslagits av Teknikföretagen, utan riktiga lönehöjningar.
Det finns en stor förståelse för behovet av lönehöjningar och regeringen har gjort stora satsningar på välfärden i nästa års budget, nu måste parterna se till att dessa pengar går till fler anställda och bättre löner i vård, skola och omsorg.
Det enda sättet för lönerna i kvinnodominerade yrken att komma i nivå med andra jämförbara yrken är att de tillåts öka mer än märket”, skriver de i sin debattartikel.
Under webbseminariet deltog Irene Wennemo, generaldirektör för Medlingsinstitutet, Tobias Baudin, förbundsordförande för Kommunal och Niclas Lindahl, förhandlingschef för Sveriges kommuner och regioner (SKR), men några direkta lösningar på problematiken kunde de inte presentera.
Wennemo konstaterade att utvecklingen går åt rätt håll om den räknas i procent istället för krontal och att Medlingsinstitutets uppdrag är begränsat.
Partsföreträdarna har tragglat frågan i 30 år och välfärden har nu svårt att rekrytera till kvinnodominerade samhällskritiska yrken. Någon långsiktig plan för att åstadkomma beständig förändring kunde de inte presentera. De konstaterade istället att vissa år prioriteras annat än lön, av karaktären arbetsvillkor och arbetstider ”vilket också har ett värde”. På grund av den långvariga undervärderingen finns stora investeringsbehov både när det gäller villkor och löner. Några åtaganden inför den stundande avtalsrörelsen ville de inte göra med hänvisning till att de inte vill föregå förhandlingarna.
