”Till dess att Pumas agerande går ihop med företagets officiella etiska kod, bör vi alla, sportklubbar och enskilda konsumenter, avstå från att köpa Puma-produkter”, skriver Eva Bengtsson, Palestinagruppen i Göteborg, inför företagets bolagsstämma den 7 maj.
I dessa pågående eländestider när all information nästan handlar om hur covid-19 ska överlevas, både hälsomässigt och ekonomiskt, får vi inte glömma världens ständigt pågående konflikter. En av dem är Israels ockupation av Palestina. FN-organet OCHA rapporterar om ökade attacker av bosättare mot palestinier efter coronahotet. Vi har sett att Israel, med USA i ryggen, negligerar alla konventioner som utgår från folkrätten, och hela världssamfundets stater låter det ske.
Ett återstående medel, som i historien visat sig effektivt för påverkan till förändring, är dock bojkotten. Apartheidsystemet i Sydafrika raserades, åtminstone delvis, med omvärldens bojkott som medel. Så var också turistbojkotten mot Grekland ett medel för protester under militärjuntan 1967-1974. Israel har gjort det till ett brott att vara aktivt för bojkott, vilket i sig visar att Israel skräms av den sortens aktviteter från omvärlden.
Palestinagrupperna i Sverige fokuserar nu på sportföretaget Puma. Detta med anledning av att Puma sponsrar det israeliska fotbollsförbundet IFA, som har sex registrerade lag på ockuperad palestinsk mark. Samtliga bosättningar är olagliga enligt internationell rätt.
Puma finns, genom den israeliska licensinnehavaren Delta Galil, också med på den lista som FN:s människorättsorgan OHCHR publicerade i februari 2020 över 112 företag som är inblandade i aktiviteter relaterade till bosättningarna på ockuperat palestinskt område. Michael Lynk, FN:s särskilda rapportör om människorättsläget i det ockuperade palestinska territoriet, säger i ett uttalande att det internationella samfundet, inklusive EU nu måste hindra varor som producerats illegalt att nå inhemska marknader.
I en artikel på Al Jazeera beskriver Aya Khattab, som spelar i det palestinska landslaget, hur svårt det kan vara för en idrottare i Palestina att övervinna alla de hinder med vilka ockupationsmakten Israel förvägrar palestinier rörelsefrihet:
”Vi trakasseras, skräms och förnedras regelbundet av israeliska styrkor. Vi har inte lyxen att kunna glömma ockupationen när vi är på planen. Vi utsätts ständigt för förödmjukande visiteringar vid militära checkpoints när vi reser till träningar eller evenemang. Våra matcher avbryts och attackeras av beväpnade soldater. Våra fotbollsplaner äts upp av ständigt expanderande illegala bosättningar och våra idrottsarenor förstörs av israeliska bomber.”
215 palestinska sportklubbar har bett Puma att avsluta stödet till Israels militärockupation och avbryta sponsringen av det israeliska fotbollsförbundet. Flera europeiska fotbollslag har brutit samarbetet med Puma, bland dem Liverpool FC och Donegal Celtic park. Oleguer Presas, tidigare spelare i Barcelona, samt dussintals sportklubbar deltar i kampanjen mot Puma som växer för varje dag med hjälp av människorättsaktivister över hela världen.
Tidigare kampanjer resulterade i att Adidas avslutade sitt tioåriga sponsorskap av IFA i april 2019. Varför Puma skrev på ett fyraårskontrakt med IFA 2018 är för mig en gåta. Det kan inte vara oklart för Puma att de genom sponsringen till IFA ger internationell legitimitet till det israeliska fotbollsförubundet och därmed bidrar till att normalisera de illegala bosättningarna.
Till dess att Pumas agerande går ihop med företagets officiella etiska kod, bör vi alla, sportklubbar och enskilda konsumenter, avstå från att köpa Puma-produkter för att värna om mänskliga rättigheter och en rättvis sportslig verksamhet.
