”Den som tar sig an uppgiften att driva en skola borde uppfylla vissa uppställda kriterier. Till exempel att vara lojal med det gemensamma samhällskontrakt som har funnits i Sverige om en likvärdig utbildning för alla”, skriver Karen Austin.
Började googla på Margaret Thatcher efter att ha sett klart den amerikansk-brittiska serien The crown. Vad minns jag av henne. Jo, att vi läste om Falklandskriget i skolan som Thatcher var involverad i. Jag minns även hatet som fanns mot henne från tiden då jag bodde i London, året 1985.
Jag var au-pair och bodde i West Ealing, en förort, där den lägre medel- och arbetarklassen gick hemifrån klockan fem, sex på morgonen med sin matlåda i handen. Om de nu hade jobb. Kyrkorna var överfulla med människor som fick mat för dagen och på golvet sov de som hade haft jobb bara ett halvår tidigare. Minns att jag förfärades och var stolt över att ha förmånen att leva i Sverige.
Thatchers politiska filosofi och den ekonomiska politiken gick ut på avregleringar, privatisering av statliga företag, flexibla arbetsmarknader (för arbetsgivaren) och minskat inflytande för fackföreningar. Hennes popularitet avtog med tiden när arbetslösheten ökade lavinartat.
Trettiofem år senare i ett annat Sverige läser jag att Internationella engelska skolan (IES) har tagit ut 46 miljoner kronor i vinst 2019 och kräver nu att skolpengen, som är en del av vårt gemensamma skatteunderlag, förblir lika generös som tidigare. Detta i sitt remissvar med anledning av utredningen En mer likvärdig skola (SOU 2020:28) som ligger på regeringen bord.
IES anser alltså att man har lika stor rätt som de kommunala skolorna att ta av en sjukvårdsbiträdes, kontorist eller en lastbilschaufförs skattekrona. Detta utifrån en idé om skolan som affärsverksamhet för barns inlärning. Man ser inga som helst komplikationer med att som enskild skola kunna välja fritt bland elevunderlaget kring vilka som ska få gå på skolan. Kan det vara så cyniskt som att skolan ska gå med vinst så då är det väl bra om eleverna är lönsamma.
Enligt skollagen ska hänsyn tas till elevers olika förutsättningar och behov. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. I grunden handlar skolans likvärdighet om att en elevs möjlighet att lyckas i skolan inte på ett systematiskt sätt ska bero på elevens familjebakgrund, var i landet eleven bor eller i vilken skola eleven går.
Inte ens om det blir ett obligatoriskt skolval, såsom utredningen ”Likvärdig skola” föreslår som en åtgärd för att minska segregationen, så är det att ta hänsyn till de skilda familjeförhållandena på riktigt, eftersom det krävs stora insatser för att komma åt de bakomliggande orsakerna såsom boendesegregationen, samt det faktum att det krävs ett uppbyggt nätverk och informella kunskaper för att ta sig fram i en klasshiearki.
Den som tar sig an uppgiften att driva en skola borde uppfylla vissa uppställda kriterier. Till exempel att vara lojal med det gemensamma samhällskontrakt som har funnits i Sverige om en likvärdig utbildning för alla. Skolentreprenörer som inte har en aning om eller bryr sig om att samhället blivit alltmer segregerat och att klassamhället gör människor sjuka tar inte det ansvaret om man inte på allvar strävar mot att förändra det.
IES vill i år, 2020, dela ut 158 miljoner kronor i vinst till aktieägarna. 158 miljoner är en summa som till exempel myndigheter kan få från regeringens budget för att fördela medel till olika satsningar i landet, som till polis, socialtjänst, förskola, skola, civila samhället och som föregås av tuff granskning så att pengarna verkligen går till demokratisk verksamhet som kommuner och föreningar investerar i.
Samma partier som är måna om att myndigheter nagelfars när det gäller vilka organisationer som ska få skattemedel för olika insatser är tysta när det kommer till vinster som inte går tillbaka till välfärden utan till aktieägare. Samma summa hamnar i aktieägares fickor. Och de behöver inte tänka på hur pengarna ska redovisas eller hur de agerar demokratiskt och/eller ansvarsfullt med likvärdigheten i första rummet. Dessa aktieägare kan ha suttit med sina mobiltelefoner och spekulerat på marknaden för att inreda sitt kök, köpa ett nytt sommarhus, båt eller spekulera ytterligare.
Vi som tror på skolan som en kompensatorisk plats, där alla elever ska ges samma chans oavsett vilken familj man kommer ifrån borde skaka av ilska. Att slå ut skolan såsom vi gjort med ett av våra jämlikaste rum borde vara en nationell kris. Ingenting annat.
Sverige är i dag unikt i världen med att ha en skola med vinstutdelning på flera miljoner. Om samtliga partier som bidragit till den här sörjan kan be om ursäkt för vad man ställt till med så är det åtminstone ett försök till försoning. Men det gör man inte.
Thatcher sa: ”det finns inget samhälle, bara individer” Det är vad Sverige blivit. En plats för de starka individerna. De som vet hur man ska välja vård och skola strategiskt. I Sverige finns ingen Thatcher. Den här politiken har riksdagspartierna, med undantag av ett parti, kommit överens om tillsammans under flera år utan några större protester.
Thatcher privatiserade aldrig skolan. Där gick hennes gräns för vad man kan lägga på marknaden.
