Coronapandemin har tvingat flera miljarder människor att isolera sig i sina hem. Det är av avgörande betydelse för att minska smittan. Men vi får inte blunda för att det samtidigt ökar risken för våld i nära relationer. Det är ett problem som kräver internationell solidaritet och mer resurser än någonsin, skriver Peter Eriksson och Åsa Lindhagen.
Vi vet sedan tidigare att utsattheten för våld i nära relationer riskerar att öka vid isolering, men också i tider av ökad oro och vid ekonomisk stress. I Sverige har antalet anmälda fall av sexualbrott mot barn ökat kraftigt under våren och sommaren och kvinno- och tjejjourerna har larmat om ökad risk för våld när möjligheterna att lämna hemmet begränsas. För den som lever under hedersrelaterat våld och förtryck kan isoleringen i pandemins kölvatten ha inneburit en övergång från stark kontroll till fullständig kontroll. Våldet tar inte paus i tider av kris, tvärtom ser vi att det ökar.
Detta är inte bara ett svenskt problem. FN rapporterar att ungefär hälften av världens befolkning just nu befinner sig i isolering på grund av pandemin och enligt UN Women har det könsrelaterade våldet under pandemin ökat med uppskattningsvis 30 procent på flera håll i världen. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres har uppmanat till ”peace at home – and in homes – around the world” och det talas nu om det könsrelaterade våldet som en ”skuggpandemi” vars konsekvenser vi ännu inte sett den fulla vidden av.
Rapporter från FN uppskattar att 243 miljoner kvinnor och flickor i åldern 15-49 år världen över har utsatts för sexuellt och/eller fysiskt våld av en nära partner under de senaste 12 månaderna. Det könsrelaterade våldet är utbrett även utan den pågående coronapandemin. Enligt FN (WHO) har 35 procent av världens kvinnor upplevt fysiskt och eller sexuellt våld, och enligt UN Women har 30 procent av alla kvinnor utsatts för våld av en nära partner under sin livstid. Vi vet också att 1 miljard barn i världen upplever någon form av våld varje år.
Under pandemin har världens hälso- och sjukvårdssystem utsatts för stora påfrestningar. Det har bidragit till att verksamhet som erbjuder stöd och vård för dem som utsatts för sexuellt och könsrelaterat våld har begränsats, samtidigt som antalet våldsutsatta har ökat.
På många ställen medför covid-19 även att tillgång till moderna preventivmedel, säker och laglig abort samt sex- och samlevnadsundervisning har försämrats eller uteblivit. Vissa auktoritära ledare har passat på att skärpa abortlagar samtidigt som möjligheten att protestera och mobilisera motstånd har försvårats på grund av smittorisken.
I denna extraordinära tid måste vi stå upp för jämställdhet, den livsviktiga aborträtten och ge skydd och stöd till de kvinnor och barn som isoleras tillsammans med sin förövare. På nationell nivå har regeringen under våren tillfört krispengar till ideella organisationer som erbjuder skydd och stöd och i budgeten inför nästa år gör vi stora satsningar för att stoppa våldet mot kvinnor och barn och hedersrelaterat våld och förtryck. Men vi behöver också växla upp arbetet på den internationella arenan.
Därför har regeringen nu beslutat att bidra med 122 miljoner kronor för att avskaffa mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, bekämpa våld mot barn och stärka sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Stödet ska gå till UN Women och FN:s befolkningsfond UNFPA:s viktiga insatser. Sverige skjuter också till medel till Globala partnerskapet mot våld mot barn för att bekämpa våld mot barn i framförallt låg- och medelinkomstländer.
Vi kan aldrig acceptera att det könsrelaterade våldet blir en ”skuggpandemi” eller att arbetet för att främja jämställdhet och stoppa våldet dras tillbaka under krisen. Som världens första feministiska regering kommer vi att fortsätta göra vårt yttersta för att stå upp för kvinnors rättigheter och aborträtten och för att stoppa våldet under pandemin, både i Sverige och i världen.
