Till det kan man också lägga till att hon skrev om texten till den revolutionära sången Marseljäsen, och lät den bli en svensk kvinnokampsång. Med saftiga rader som Upp systrar väpnen er! gjorde hon den militanta kampen något för kvinnor. Något som inte var särskilt populärt.

Det något utslitna uttrycket ”före sin tid” passar in på Sagers aldrig sinande kämpaglöd. Hon gjorde entré hos det svenska folket, genom ett uppmärksammat rättsfall. Rättsfallet står i centrum för Karin Milles berättelse om Sager, och det är verkligen fantastiskt att följa historien om Sager genom något så spännande som en konflikt för sitt liv och sin ära.

Tyvärr får man väl säga, var det omöjligt för Sager att både försvara sin dygd och ha den kvar. Men det gjorde saker. Hon hade blivit misshandlad av en man som hon bott hos, och även blivit utsatt för våldtäktsförsök. Det viktigaste för Sager var att stå upp i rätten och föra sin egen talan. Det var bara det att kvinnor vid den tiden skulle inte tala, de skulle tiga.

Sager blev hånad i pressen, men hon blev också föremål för stort intresse. Hon var ung, vacker och mannen som hon anklagade gammal och ful. Man kan bara fantisera om hur snacket gick där på Stockholms kaffehus. Var det verkligen rätt att klaga på det sättet?

Om man blev slagen var det väl bättre att lida i det tysta? Inte gå och skvallra! Och vad gjorde hon på stan utan hatt? Ja, verkligen. Gå ut utan hatt. Helt klart misstänkt beteende. Men samtidigt pågick samtal världen över om arbetares och kvinnors rättigheter.

År 1848 är något av ett märkesår för den globala feminismen, det var då Elisabeth Cady Stanton och Lucrecia Mott samlade till möte i Stanton Falls för att samla mod och gemensamt ta ton för kvinnors rättigheter. Med vår tids ögon kan vi se Sagers inträde i rampljuset som ett slags avlägset #metoo-vrål, som sedan förde henne in på den politiska banan.

Hennes protest mot en misshandlande man blev inte bara rättsfall, det blev början på ett livslångt politiskt engagemang. Hon gav ut dikter, höll salong i sin lägenhet i Gamla Stan, och åkte sedan ut på föreläsningsturné.

Redan när idéhistorikern Ulla Manns 2005 gav ut Upp systrar, väpnen er! Kön och politik i svensk 1800-talsfeminism lyfte hon fram Sophie Sager och menade att hon helt saknats i presentationer av den tidiga kvinnorörelsen i Sverige.

Nu har Sophie Sager fått en alldeles egen biografi och man vill liksom tänka att om Sager levt idag hade hon lagt ut sin berättelse på sociala medier med hastag #metoo. Sager blev för övrigt även hon stämd för förtal av sin förövare.