Ekonomerna Elisabeth Klatzer och Azzurra Rinaldi har på uppdrag av den tyska EU-parlamentarikern Alexandra Geese, De gröna, granskat EU:s återhämtningspaket ur ett jämställdhetsperspektiv.

Det historiska återhämtningspaketet, som är ett ekonomiskt stödpaket, är EU:s plan för att svara upp mot coronapandemin och dess sociala och ekonomiska konsekvenser. I rapporten, som heter ”#nextGenerationEU” Leaves women behind, framkommer att det helt saknas analyser av hur jämställdheten kommer att påverkas av insatserna.

Det innebär att trots att pandemin drabbat kvinnorna hårdast på flera sätt, så har inte EU gjort något för att ta fram riktade insatser så att det ekonomiska stödpaketet ska gynna både män och kvinnor i lika omfattning. Åtgärder som annars hade kunnat dämpa de värsta negativa konsekvenserna som pandemin fått för kvinnor och på längre sikt även främjat jämställdheten i Europa.

Stora behov

En som är mycket besviken på EU:s missade chanser att driva på de länder som ligger efter i jämställdhetsarbetet är italienska Linda Laura Sabbadini, verksamhetschef på ISTAT (motsvarande Statistiska Centralbyrån) och pionjär inom jämställdhetsstatistik.

– EU borde ha angett procentsatser för investeringar i social infrastruktur precis på samma sätt som de har gjort för investeringar i digitalisering och grön omställning, säger hon.


Det här var också en av de punkter hon lyfte fram i egenskap av ordförande för Global summit of women inom ramen för G20-ländernas samarbete i Rom i slutet av mars.

Sabbadini menar att det hade kunnat hjälpa ett land som Italien, som ligger sämst till i EU när det gäller jämställdhet, att få en rejäl skjuts i arbetet för jämställdhet.

– Vi hade redan en kritisk situation innan coronapandemin med den näst lägsta sysselsättningsgraden för kvinnor i hela EU. Nu går vi bakåt. Färre än en av två kvinnor arbetar, säger Sabbadini, som även är pionjär inom jämställdhetsstatistik.

Kvinnor hårt drabbade

Sammantaget är 48 procent av kvinnorna i Italien aktiva på arbetsmarknaden, enligt Sabbadini. Samma siffra i Sverige är nästan 75 procent.

Arbetslösheten har ökat mycket i Italien som en direkt konsekvens av coronapandemin. Närmare en miljon arbetstillfällen har försvunnit, enligt officiella siffror. I stort sett alla av dem i tjänstesektorn. Det har drabbat kvinnor och unga allra hårdast.

Det är arbeten inom hotell- och restaurang, andra turistrelaterade arbeten och hushålls- och omvårdnadsarbeten i hemmen. Inom dessa arbetsområden arbetar många av de italienska kvinnorna. De flesta har tidsbestämda kontrakt eller säsongsarbetar, och är nu de stora förlorarna.

Enligt Sabbadini fungerar inte den enda politik som Italien har på området, nämligen skattelättnader för företag som anställer kvinnor över en viss ålder.

– Den här typen av incitament för att skapa arbetstillfällen leder inte till någon förändring över tid, eftersom de företagen som anställer skulle ha gjort det ändå, säger hon.

Den andra stora sektorn där kvinnor arbetar både med och utan ersättning är vårdsektorn.

Könsblinda förslag

I rapporten ”#nextGenerationEU” Leaves women behind konstateras att EU:s återhämtningsplan och särskilt lagstiftningsförslagen är könsblinda. I synnerhet misslyckas de stora penningstöden med utmaningarna i vårdsektorn, som blivit synliggjorda under coronakrisen, och vad de specifikt innebär för kvinnor.

Det finns inte heller några åtgärder som skulle kunna minska ojämlikheten mellan könen, som både ökat och på vissa håll växt fram under pandemin.

Rapporten går igenom ett urval av programmen från det övergripande paketet – såsom European recovery instrument, European recovery and resilience facility, Invest EU, Strategic investment facility och EU4Health – och dömer ut dem alla som en jämställdhetsrisk.

Mest pengar går till ekonomiska stimulansåtgärder som förväntas gynna mansdominerade sektorer inom digitalisering, energi-, jordbruks-, bygg- och transportindustrin. Detta trots att det är känt att coronapandemin har slagit extra hårt mot sektorer som är kvinnodominerade, såsom vården, skolan och service- och tjänstesektorn.

Därför behövs det enligt Sabbadini satsningar i det hon kallar social infrastruktur, vilket innebär offentlig sektor. I Italien är den del av välfärdssektorn som omfattar omvårdnad av både barn och äldre underfinansierad och dåligt utbyggd.

– Italienska kvinnor är bland de kvinnor som föder minst barn i Europa, även om de skulle önska fler barn, säger Sabbadini.

– Nu kommer Italien bygga ut antalet dagisplatser, som är extremt lågt, men det räcker inte, säger hon och tillägger:

– Vi behöver ett större tag om den offentliga välfärdssektorn och det enorma vårdbehov av äldre anhöriga, funktionshindrade och barn, som kvinnor idag axlar inom hemmets väggar och utan lön.

Utan ersättning

Men i EU:s största budget för en krisåterhämtning någonsin ligger alltså fokus på digitalisering och grön ekonomi. Fokus på vården saknas helt.

Sammantaget kommer därför återhämtningspaketet att motverka EU:s egna mål för jämställdhet på arbetsmarknaden. Faktum är att nuvarande fokus i återhämtningsplanen tvärtom kommer att öka könsskillnaderna i sysselsättning i EU, konstaterar rapportförfattarna.

Samma sak syns i mindre skala i Italien, där regeringen har försökt motverka de värsta konsekvenserna av pandemin genom en rad ekonomiska åtgärdspaket.

– Regeringen har infört tillfällig arbetslöshetskassa och stopp för uppsägningar, vilket är åtgärder som främst riktades mot den tunga tillverkningsindustrin, där företag även fått finansiellt stöd för investeringar, säger Sabbadini.

Det innebär att fabriks- och byggnadsarbetare får arbetslöshetsersättning under tiden de tvingas vara hemma från arbetet på grund av arbetsbrist eller då fabrikerna stängde helt. Men kvinnor med korttidskontrakt och tillfälliga anställningar som är mycket vanliga i servicesektorn omfattas inte.

Inte heller kvinnor som tvingats stanna hemma från arbetet för att ta hand om barn eller funktionshindrade anhöriga när skola och dagverksamheter har stängts under stora delar av året på grund av pandemin har fått ersättning.

Ohållbar framtid

Sabbadini påpekade redan innan återhämtningspaketet var klart att det var av yttersta vikt att de krispengar som Italien får från EU används på rätt sätt.

– Vi måste ta tillfället i akt att äntligen göra något för att bygga upp välfärden i Italien – ett område som aldrig har ansetts centralt. Familjerna måste få hjälp med den överlast av vård- och omsorgsarbete som ligger helt i händerna på dem, och som nästan alltid blir kvinnornas ansvar, dels genom att arbetet distribueras inom familjerna, dels i samhället.

Sabbadini menar att det krävs satsningar på den sociala infrastrukturen. Italienska familjer behöver dagis, möjlighet för barn och ungdomar att vara på eftis på eftermiddagen efter skolan och så vidare. Inte minst för att kvinnorna ska kunna arbeta.

Än så länge har regeringen prioriterat byggsektorn, där de ger pengar till familjer för husrenoveringar som är klimatsmarta och jordbävningssäkra. Att nedgången i sysselsättningen drabbar fler kvinnor än män, skiljer den här krisen från exempelvis finanskrisen 2008, som främst drabbade tillverkningsindustrin där många män arbetar.

Att vården måste få en mer central roll i ekonomin lyfts också i färska rapporten Towards a wellbeing economy that serves people and nature, framtagen av bland andra Oxfam och #climateofchange, samt finansierad av EU.

Även den rapporten fokuserar på vikten av att bygga en framtid som är både socialt rättvis och ekologiskt hållbar.