För att förbättra kvinnors villkor inom filmindustrin och förändra den bild som ges av kvinnor krävs strukturella förändringar. Könsbalans på nyckelposter räcker inte, visar en ny studie av genusforskaren Maria Jansson.
Maria Jansson är docent i statsvetenskap och professor i genusvetenskap vid Örebro universitet. Hennes forskning rör kvinnors villkor i samhället, hur de påverkas av politik och av kvinnors egna politiska handlingar. Nyligen publicerades The final cut (TM): Directors, producers and the gender regime of the Swedish film industry, en studie om jämställdhetsutvecklingen i svensk filmbransch, i tidskriften Gender, work and organization.
Svenska filminstitutet (SFI) har jobbat med jämställdhet sedan 2000, och en målsättning om fler kvinnor på beslutsfattande positioner sedan 2006. Trots det arbetar kvinnor i filmindustrin ofta i projekt med låg budget, kvinnliga regissörer vittnar om att deras auktoritet är ifrågasatt, och #metoo-rörelsen har synliggjort omfattningen av de sexuella trakasserier som kvinnor utsätts för inom filmindustrin.
Enligt SFI:s statistik har 73 procent av manliga regissörer och producenter inte jobbat med en kvinna i den andra rollen och 46 procent av de manliga producenterna har inte haft en kvinna i sitt kreativa team. Filmer med kvinnor som regissör, producent eller huvudroll har oftast en mindre budget och öppnar i färre biografer. Ekonomiska överväganden bygger på statistik som visar att filmer med en manlig regissör och en man i huvudrollen säljer bättre.
– Det är sant att fler går och ser filmer med manliga huvudroller. Men vi vet också att filmer som har en kvinna i huvudrollen generellt har 33 procent mindre budget och budgeten är den viktigaste faktorn för hur bra en film går på bio, säger Maria Jansson.
Att filmbranschen i allt från styrning, ekonomi, policys och arbetsvillkor fortfarande är ojämställd får konsekvenser för vilken sorts film som produceras. Maria Jansson drar slutsatsen att strukturella förändringar krävs för att förändra innehållet på vita duken. Kvotering, och andra insatser SFI haft makt att genomföra, räcker inte.
Vad skulle behövas för att rucka på strukturerna?
– Det är en svår fråga, men forskare har ju bland annat kritiserat jämställdhetspolitiken för att vara vag i fråga om de strukturella aspekterna i politiken, exempelvis utformas många reformer könsneutralt (underrepresenterat kön) och då blir det oklart vem det är som ska tjäna på reformerna och vem som alltså har varit förlorare tidigare.
– Politiken är utformad som om allt egentligen är ganska bra, och det är ju då det blir svårt för då förstår människor inte att exempelvis en omfördelning eller omprioritering handlar om att rätta till en orättvisa. Om man inte förstår det, så kommer reformerna bara kunna skrapa lite på ytan.
Maria Jansson konstaterar att den svenska filmbranschen internationellt hyllas som en framgångssaga i fråga om jämställdhet, samtidigt som det finns en högljudd inhemsk kritik mot jämställdhetssatsningarna. Trots att mycket återstår innan branschen kan kallas jämställd har SFI:s vd Anna Serner anklagats för att driva jämställdhetsfrågan för hårt. I ett tal under årets akademiska högtid vid Örebro universitet drar Maria Jansson paralleller till de argument som anfördes i motstånd mot kvinnors rösträtt för 100 år sedan.
I höst avgår Anna Serner. Vilken betydelse kan skiftet på vd-posten få?
– Alltså Anna Serner har ju haft ett jättetufft jobb, för hon har å ena sidan varit attackerad av såna som mig, som är kritiska mot jämställdhetspolitiken som sådan och tycker att den måste drivas längre, och å andra sidan har motståndarna mot alla former av jämställdhet attackerat henne.
– Anna Serner är en av få chefer på myndighetsliknande institutioner som har tagit jämställdheten på allvar. Hon är ju chef för SFI, och i media målas SFI ut som en mycket mäktig organisation – och den är absolut viktig – men det är inte SFI som producerar film och SFI är beroende av alla aktörer i filmbranschen för att få till jämställdheten. Vi klagar ju inte på Försäkringskassan när pappor inte tar ut tillräckligt med föräldraledighet.
– I vårt projekt har vi ju intervjuat flera vd:ar för SFI och en insikt är att det har stor betydelse vem som är vd, så jag är faktiskt lite orolig att jämställdhetsarbetet kommer att tappa i fart när Anna slutar. Hon har varit en ledare som har riktat blicken mot jämställdhet vilket motiverat medarbetare att jobba med frågan, hon har varit uppmärksam på branschens förändringar och smart i sitt arbete med att föra fram jämställdhetsfrågor.
