Varje dag kommer vi i kontakt med tusentals olika kemikalier, och flera av dem är giftiga. De finns i vattnet som vi dricker, i kläderna som vi bär eller i förpackningen som omsluter vår mat. Det handlar alltså om vanliga produkter som kan innehålla farliga kemikalier som kan vara skadliga för vår miljö och vår hälsa eller som har effekter som vi ännu inte känner till.

Klart är emellertid att många ämnen i vår vardag leder till en rad hormonsystemsrelaterade sjukdomar. Det handlar exempelvis om cancer, diabetes, infertilitet, koncentrationsstörningar och missbildningar. Foster och små barn utgör en särskild riskgrupp för hormonstörande ämnen. Den här utvecklingen måste stoppas och de ämnen som vi inte vet är säkra måste förbjudas.

För mig är det tydligt att lagstiftningen i EU måste skärpas och moderniseras.

Nyligen presenterades ytterligare två studier som kopplar hormonstörande ämnen till svårigheter att få barn. En studie från Karolinska institutet visade att kvinnor som hade högre halter av långlivade miljögifter hade färre ägg kvar i sina äggstockar jämfört med kvinnor som hade lägre andel kemikalier i blodet. En nyligen utgiven bok av Shanna Swan visar att andelen spermier i männens sädesvätska har halverats på 40 år. En viktig orsak misstänks vara hormonstörande ämnen i plast.

Det är i dag inte möjligt att undvika dessa kemikalier. De finns överallt och i stor mängd i vår vardag. Så ska det inte behöva vara, människor ska skyddas mot farliga ämnen. För mig är det tydligt att lagstiftningen i EU måste skärpas och moderniseras. Reglerna måste ge effektivt skydd samt ta hänsyn till kombinerade effekter när olika ämnen samverkar med varandra.

Kort gott, det behövs ett Parisavtal för att reducera farliga kemikalier!

För några år sedan testade jag och dåvarande utrikesminister Margot Wallström vårt blod för att se hur mycket kemikalier vi hade i vårt blod. Resultaten visade att vi båda hade ett flertal farliga kemikalier i blodet, bland annat höga halter av de farliga hormonstörarna klorparaffiner, som förekommer bland annat som flamskyddsmedel och mjukgörare i exempelvis plast och textilier.

I Europaparlamentet driver jag att EU-kommissionen ska förbjuda alla hormonstörande ämnen och utgår från kända, förmodade och misstänkta effekter enskilt och i blandningar. 

Frågan om de farliga ämnena måste bli en global fråga. Det är dags för en internationell expertpanel för kemikalier och ett bindande globalt avtal för att minska exponeringen för kemikalier i naturen och vardagen. Kort gott, det behövs ett Parisavtal för att reducera farliga kemikalier!

Hur länge ska politiken blunda för de skadliga effekterna av den kemikaliekocktail vi alla badar i?