Istanbulkonventionen är bokstavligen livsviktig, men Europas extremhöger – inklusive den svenska – är inte intresserad av att stärka arbetet mot mäns våld, konstaterar Alice Bah Kuhnke (MP).
Under tre veckor krävde mäns våld mot kvinnor fem liv i Sverige. Det tål att upprepas. Ilskan hos allmänheten placerade frågan i centrum för den nationella politiska debatten. Aldrig mer får elden slockna. Vi är många, kvinnojourer, aktivister, organisationer och politiker, som kämpat länge för att få stopp på våldet. Och förhoppningsvis har vi äntligen fått vind i seglen.
Men i den pågående debatten ser vi samtidigt hur krafter från höger använder mäns våld mot kvinnor som en bricka för andra frågor i sitt politiska spel. SD-ledaren Jimmie Åkessons agerande i den senaste partiledardebatten är ett tydligt exempel. Att som Åkesson påstå att trakasserierna, våldtäkterna, våldet och morden är ett importerat problem, är skamligt. Inte bara för att det faktiskt inte är sant. Våldet mot kvinnor finns, och har alltid funnits i alla rum, på alla platser. Det är också en feg strategi för att flytta fokus från de allvarliga strukturella problem som måste bemötas, till populistiska utspel.
Hur bekvämt extremhögern än tycker det är att lägga skulden för våldet på ett annat land, en viss kultur eller en viss religion, så är faktum detta: Kvinnor är inte skyddade från sexuellt våld eller våld i nära relationer någonstans i världen. Kvinnors rätt till säkra och fria liv kränks i alla typer av länder och av alla typer av män.
Vi har en lång väg kvar för att säkerställa kvinnors trygghet och frihet.
Så länge en enda kvinna berövas livet av en man i sin närhet, en enda flickas frihet begränsas på grund av hederskultur eller en enda kvinna utsätts för sexuella övergrepp och trakasserier, har vi inte kommit i mål. Vi har en lång väg kvar för att säkerställa kvinnors trygghet och frihet. Det bästa verktyget vi har idag är Istanbulkonventionen, som nyligen fyllde tio år.
Istanbulkonventionens syfte är att bekämpa våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och våld i nära relationer. Genom detta avtal åtar sig stater att bekämpa och förebygga allt våld mot kvinnor och flickor. Istanbulkonventionen är viktig. Den är bokstavligen talat livsviktig. Genom detta avtal tar vi tillsammans krafttag mot våldet, och i och med de juridiska skyldigheterna har vi också ögonen på varandra och kan kräva konstanta förbättringar.
Men efter tio år med konventionen går utvecklingen åt fel håll. För trots att kvinnors trygghet och frihet inte är säkrad i något land rör sig nu flera konservativa regeringar i totalt motsatt riktning från vad konventionen vill. Sex EU-länder – Bulgarien, Tjeckien, Ungern, Lettland, Litauen och Slovakien – har fortfarande inte ratificerat konventionen. Turkiet meddelade i mars att man drar sig ur avtalet, och i Polen pågår just nu diskussioner om att göra samma sak.
Vi kan inte vänta på att EU:s bakåtsträvande medlemsstater ska fatta galoppen och ratificera Istanbulkonventionen.
Minst 2 500 kvinnor i EU mördas varje år av en närstående. Ändå väljer flera EU-länder att antingen stå stilla eller att backa i jämställdhetsarbetet. Och det är just dessa länder, som nu vänder jämställdheten och kvinnorna ryggen, som Sverigedemokraterna gång på gång hyllar, och vars fotspår de vill följa.
Att stoppa invandringen kommer tyvärr inte stoppa män från att mörda kvinnor. Däremot kommer starkt och ihärdigt jämställdhetsarbete, på alla samhällsnivåer, slutligen att göra det. Jimmie Åkesson blundar för denna verklighet. Det är inte bara ett svek mot kvinnor. Det är också ett svek mot alla barn som växer upp med en våldsam förälder och mot samhället i helhet, som aldrig kommer att bli jämställt om inte våldet stoppas.
Vi kan inte vänta på att EU:s bakåtsträvande medlemsstater ska fatta galoppen och ratificera Istanbulkonventionen. Vi gröna i EU-parlamentet har drivit på för att en skarp EU-lagstiftning, som tvingar medlemsländerna att få stopp på våldet, ska komma på plats. EU-kommissionen har lovat att lägga fram ett förslag på hur vi kan säkerställa att våld mot kvinnor blir olagligt i hela EU innan årets slut. Det är inte en dag för tidigt.
Alice Bah Kuhnke är EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna och gruppledare för jämställdhetsutskottet, samt återkommande EU-krönikör i Fempers nyheter.
