Vi välkomnar att fler partier ser samhällsproblemet mäns våld mot kvinnor, och även lyckas enas om flera förslag som vi drivit länge, som skärpning av straffet för fridskränkningsbrotten och ökad användning av elektronisk fotboja. Mer återstår att göra, särskilt ur barnperspektiv.

När en våldsutsatt och förövare har gemensamma barn ställs ansvariga instanser inför särskilda svårigheter att ge skydd. Gemensam vårdnad är idag norm – också i de fall en av vårdnadshavarna utsatt den andra och/eller barnet för brott. Barn, men inte föräldrar, tvingas till umgänge.

Många barn lever i utsatthet och rädsla till följd av myndigheters beslut. I den senaste omfångsundersökningen om barnmisshandel uppger en majoritet av eleverna i årskurs nio som har separerade föräldrar som varit oense om boende eller umgänge att de utsatts för minst en typ av barnmisshandel.

Barn som följer med sin mamma till skyddat boende får inte alltid det stöd de behöver eller rätt till skolgång tillgodosedd. Många ideella kvinnojourer gör vad de kan med för att möta utsatta barns behov och ordna skolplacering, men detta är kommunernas ansvar.

Barns rätt kan stärkas genom att de får ett eget beslut om placering på skyddat boende. Den andra vårdnadshavaren bör dock inte få hindra barn från att skyddas, så som föreslås i betänkandet SOU 2017:112 och promemorian 2020:16.

På Aftonbladet debatt 4 maj skrev 34 socialarbetare att bostadsbrist och otillräckliga resurser till socialtjänsten undergräver deras möjligheter att uppfylla sitt uppdrag. Vidare lyfte de svårigheten att ge skydd och stöd när barn tvingas till kontakt med förövaren samtidigt som de bor på skyddat boende. 

Många stannar kvar länge i skyddade boenden, då de efter en akut fas inte har någonstans att ta vägen. Bostäder som alla har råd med är en nyckelfråga, därför motsätter vi oss marknadshyror. Bristerna är dock inte bara en fråga om bostäder och resurser, utan även om motstridiga lagar och ytterst om att utsatta inte blir tagna på allvar.

De flesta kvinnor som mördas har på olika sätt sökt hjälp. Problemet är inte att kvinnor inte lämnar, utan bristande beredskap och skeva politiska prioriteringar.

Forskaren Eva Diesen har visat att åklagare är mycket mindre benägna att väcka åtal i brottmål om mamman är eller varit inblandad i vårdnadstvist. I tvisten kan en polisanmälan om våld ses som bristande samarbetsförmåga. Är pappan dömd för våldsbrott bortses oftast från det i den familjerättsliga processen. Den som polisanmäler våld och försöker skydda barn genom ensam vårdnad eller begränsat umgänge har sämre chanser i båda processerna.

I de kommuner där Fi har mandat är våldet i partiets fokus. Fi Stockholm fick som en del av den styrande majoriteten förra mandatperioden igenom bland annat en tredubbling av stödet till stadens kvinnojourer, kompetenshöjningar inom socialtjänst, och att Origo, Stockholms särskilda kunskapscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck, permanentades.

Även i opposition gör Fi skillnad. Fi Göteborg fick bifall för sitt förslag om att all personal i äldrenämnden och funktionsstödsnämnden ska utbildas i att ställa rätt frågor och agera vid upptäckt av våld. Vidare att kommunala bostadsbolag ska ansluta sig till policyn Huskurage för ökad kunskap om och beredskap att agera. I Uppsala stärks samarbetet mellan socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin kring våldsutsatta barn, efter bifall för en Fi-motion. I Lund har Fi nyligen lyckats genomdriva bostadsgaranti för våldsutsatta. I Strömstad fick Fi bifall för regelbunden fortbildning om hedersrelaterat våld för lärare och elevhälsopersonal.

Fi vill mycket mer. Bland annat:

• Att gemensam vårdnad efter separation ska vara möjligt mot en förälders vilja endast i undantagsfall och efter en ordentlig riskbedömning. Finns substantiella tecken på våld eller övergrepp ska gemensam vårdnad i princip vara utesluten.

• Att en person som har kontaktförbud inte samtidigt ska ha möjlighet till umgänge med den skyddades och sina gemensamma barn.

• Att det inte ska vara möjligt att tvinga barn över 7 år till boende hos eller kontakt med en förälder mot barnets uttryckliga vilja, oavsett om brott har styrkts eller inte.

• Att umgänge med en våldsam förälder som barnet ändå vill ha kontakt med ordnas på ett sätt som är säkert för alla berörda.

• Att alla utredare i familjerättsärenden och barnavårdsärenden ges fortbildning om kvinnofrid och våld i nära relationer.

• Att en vårdnadshavare som dödar den andra endast i undantagsfall (som i fall där det dödliga våldet var i självförsvar) ska ha fortsatt vårdnad om barnen.

Alla ska ha reell möjlighet till skydd, stöd och bostad. Skyddade boenden med långsiktig finansiering bör bli en självklar del av välfärden. Boenden för utsatta med särskilda behov av tillgänglighet, möjlighet att ta med husdjur, beroendeproblematik eller förhöjd hotbild ska finnas. Så stärker vi samtidigt barns rättigheter och kvinnofrid i praktiken.

Farida Al-Abani, partiledare Feministiskt initiativ
Teysir Subhi, partiledare Feministiskt initiativ
Joakim Månsson Bengtsson, socialpolitisk talesperson Feministiskt initiativ