”De nykonservativa rörelserna utgör idag ett reellt hot”

Jenny Gunnarsson Payne, professor i etnologi vid Södertörns högskola, och Sofie Tornhill, docent och lektor i genusvetenskap vid Linnéuniversitetet, målar i en ny vetenskaplig artikel, The enemy’s enemy: feminism at the crossroads of neoliberal co-optation and anti-gender conservatism, fram en bild av hur den feministiska vänstern i dag är klämd mellan globala företag som omhuldar jämställdhet och hbtq-rättigheter å ena sidan och nykonservativa anti-genusrörelser å den andra.

Forskarna analyserar hur anti-genusrörelsen bygger upp sin argumentation mot feminister, ”hbtq-lobbyn” och globala företag, som de anser tillhör en maktelit, genom att gå igenom texter som publicerats på den kanadensiska konservativa och religiösa sajten Lifesite.

– Har de här idéerna verkligen något större genomslag, kan man ju fråga sig?, inleder Jenny Gunnarsson Payne i ett videosamtal från Stockholm, där även Sofie Tornhill deltar.

Hon fortsätter:

– För några år sedan skulle nog få tagit det här på allvar, utan tänkt att feminismen går ändå framåt, mot ökad jämställdhet och en mer rättvis värld. Men de här nykonservativa rörelserna har kommit att utmana den bilden, och utgör idag ett reellt hot.

Ekonomiska eliter

De nykonservativas frammarsch är synlig på internetforum och sajter, men även på politisk nivå i EU och i många stater och omfattar lagstiftning, policy och reell politisk makt. Detta har i sin tur satt feminister – inte minst på vänsterkanten – i en helt ny situation. Tidigare strategier är inte längre gångbara på samma sätt.

– Tidigare var det enklare för feminister att kritisera urvattnad företagsfeminism, för att inte vara tillräckligt radikal. Inför det nygamla konservativa hotet, så kan reaktionen bli den motsatta: att nu måste vi få alla allierade vi kan få, så varför inte hooka upp med Coca-cola för att det är bättre än ingenting, säger hon.

Därför valde de två forskarna att undersöka hur anti-genusrörelsens kritik av globala företags vurmande för jämställdhet tar sig i uttryck i deras anti-etablissemangsretorik.

– De företag som gjort kvinnors egenmakt och hbtq-rättigheter till en del av sitt varumärke har kritiserats för pinkwashing av feminister. Anti-genusrörelserna ser tvärtom detta som ett sätt att sprida ”genusideologi”, som att företagen verkligen bidrar till att stöpa om hela samhället, säger Sofie Tornhill.

Politisering av genus

Nykonservativa varnar för att stora ekonomiska makthavare i princip har möjlighet att göra vad de vill utan kontroll från enskilda stater och utan möjlighet till demokratiskt ansvarsutkrävande.

– Anti-genusförespråkare menar att globala företag finansierar feministisk aktivism och når ut till enormt många människor, inte minst genom reklam. Feminismen och hbtq-rörelsen beskrivs på så sätt en del av ett elitprojekt, genom att de kopplas ihop med de ekonomiska makthavarna, tillägger Tornhill.

– De ser det som ett hot mot hela den västerländska civilisationen. Det är så de uttrycker det, inflikar Gunnarsson Payne.

Forskarna beskriver de nykonservativas världsbild som byggd på att koppla samman det de ser som kulturella, ekonomiska och politiska eliter som de ställer mot ”folket” och folkets demokratiskt valda representanter. De folkvalda kan inte utöva politisk makt, eftersom ”genusideologin” enligt dem inte får ifrågasättas.

– Det är, menar de, en odemokratisk kraft som tvingas på alla och som ingen kan vara emot. Enligt deras logik är det inte framförallt kvinnor och hbtq-personer som diskrimineras, utan kristna och andra motståndare till ”genusideologin”. Texterna på Lifesite beskriver till exempel risken att få sparken om man inte ställer upp på den etablerade anti-diskrimineringspolicyn. Detta ses som diskriminerande mot framför allt kristna, säger Tornhill.

Oheliga allianser

En relaterad utmaning för den feministiska rörelsen, även i Sverige, är att svara mot den utveckling där jämställdhetsintegrering har gjort att feminismen tömts på sitt politiska innehåll.

– Feminismen har fått inflytande genom statliga jämställdhetsprojekt präglade av konsensus snarare än vänster och högerpolitik, säger Gunnarsson Payne.

Hon fortsätter:

– Jämställdhet är en stor del av den svenska självbilden. Det har gjort att vi haft svårt att se när de här anti-genusrörelserna började växa fram.

Tornhill tar vid:

– Nu har jämställdhetsfrågor återigen politiserats i den bredare offentligheten, kan man säga, fast av andra krafter än feministiska. Det är helt enkelt de högerkonservativa krafterna som gjort begreppet genus extremt politiskt igen.

Hon fortsätter:

– Det har i sin tur öppnat upp för olika allianser mellan konservativa och vissa feministiska inriktningar, så kallade genuskritiska feminister som vill hålla fast vid en biologisk essentialism.

Gunnarsson Payne menar att de bland annat förenas i sin kritik mot transvård och surrogatmödraskap.

– Feminister skriver bland annat på sajter som Lifesite. Vi ser den här typen av åsiktsallianser som farliga, eftersom de konservativa är ute efter att underminera reproduktiva fri- och rättigheter i stort, till exempel aborträtten, vilket radikalfeministerna inte skulle hålla med om, säger hon.

– Vi ser att vissa vänsterradikala feminister förenas med konservativa i sin kritik mot surrogatmödraskap som kommersiell industri, även om deras analys och lösningar markant skiljer sig åt.

Forskarna ser avpolitiseringen av feminismen som grogrund för återpolitiseringen från ett håll som de flesta inte hade förväntat sig för bara några år sedan.

– Feministiska rörelser har en utmaning i att ta sig an och bemöta de nykonservativas kritik av den avdemokratisering som pågår och innebär att makt har förflyttats från folkvalda församlingar till dels stora företag, dels överstatliga organ, säger Tornhill.

Hon menar att feminister visserligen länge har kritiserat detta, men i nuläget har deras idéer mindre genomslag i offentligheten än anti-genusrörelsens.

– Anti-genusrörelsens kritik mot företagen och det kapitalistiska systemet handlar inte om att det måste göras om i grunden, utan mer om att det måste justeras så att det inte påtvingas kvinnor, säger hon.

Lockande retorik

Målet för de högerkonservativa är att upprätthålla en enförsörjarmodell och samtidigt vill de uppvärdera kvinnors reproduktiva arbete. Komplementära könsroller är deras lösning.

– De är väldigt kritiska till tvåförsörjarmodellen och att alla ska in i arbetslinjen.

Det här är en retorik som är lockande för många, både kvinnor och män.

Därför menar Gunnarsson Payne och Tornhill att feministerna står inför en stor utmaning i att bemöta å ena sidan globala företags empowerment-strategier genom lönearbete och å andra sidan kvinnors vardags- och livsutmaningar i att balansera betalt och obetalt reproduktivt arbete, såsom hem och barn, utan att hamna i knät på de högerkonservativa.

– Den feministiska rörelsen måste tydligare kommunicera ett alternativ bortom arbetslinjen och den konservativa könskomplementariteten.

– Det skulle vara värdefullt med en tydlig feministisk kritik i offentligheten mot båda dessa alternativ, något annat än ”mer jämställdhetsintegrering och mer arbetslinje” eller ”naturliga” könsroller.

Dessutom behövs en feministisk genomlysning av de nykonservativas fokus på eliter som styr.

– Faktum är att de kommer undan med anti-etablissemangsretorik trots att de själva också tillhör kulturella och politiska etablissemang och är finansierade av eliter, säger Jenny Gunnarsson Payne.

Gemensamt för de globala företagen och de nykonservativa är också att de lever och frodas på existerande sociala hierarkier. Motsättningen mellan dem kan brytas ner till att ena sidan sätter individen i fokus och den andra familjen. Här finns en ingång för kollektivt inriktade feministiska rörelser.