Ett viktigt men otillräckligt steg för att stärka barns ställning. Så välkomnar kvinnorättsaktivister och feminister, som arbetar med stöd till våldsutsatta, riksdagens beslut på onsdagen om att införa ett barnfridsbrott.
Från och med 1 juli blir det straffbart att utsätta ett barn för att se eller höra vissa brottsliga gärningar, såsom vålds- och sexualbrott, i en nära relation. Straffet blir fängelse i upp till två år, vid grovt brott fängelse i lägst nio månader och högst fyra år, och en särskild straffskala vid ringa brott.
Barn som bevittnat våld ska därmed ses som brottsoffer, ges egna målsäganden och den förälder som döms för barnfridsbrott kommer även bli skadeståndsskyldig gentemot barnet.
– Det här är en fråga jag och vi S-kvinnor kämpat för oerhört länge. Det här måste göras, barns rättigheter måste tas på allvar. Att barns ställning stärks är viktigt för att vi ska efterleva barnkonventionen och barns grundläggande rättigheter, säger S-kvinnors ordförande Carina Ohlsson i en kommentar.
Feministiskt initiativs barnrättspolitiska talesperson Pernilla Unsgård gläds åt lagändringarna, även om bristerna som partiet påtalat gällande barns skydd och stöd ignorerats alltför länge.
– Barnrätten är eftersatt i de flesta områden i lagstiftningen och det är ett klokt steg att ta beslut om barnafrid och att utse särskild företrädare till barnet. Nästa steg Feministiskt initiativ ser i detta arbete är att det är en självklarhet att barnet har detta även vid vårdnadstvister, där vi vet att barnet har svårt att få sin röst hörd, säger Unsgård.
Ett stort och viktigt steg, menar Unizon, som arbetat för att barn ska erkännas som våldsoffer i många år: ”Förövare måste hållas ansvariga och straffriheten för män som väljer att utöva våld mot kvinnor och barn måste minska.”
Men riksdagen antog även bestämmelser om ”stärkt barnrättsperspektiv i vårdnadstvister”, och där ser Unizon anledning till oro. Bland annat införs bestämmelser om obligatoriska informationssamtal och möjlighet att döma till gemensam vårdnad mot föräldrars vilja.
”Här är det helt avgörande att ha med sig att det i vårdnadstvister ofta förekommer uppgifter om våld mot mammor och barn. Det som benämns som en tvist mellan föräldrar är ofta kriminella handlingar i form av våld och hot”, skriver Unizon och konstaterar att det oftast handlar om att gå emot mammans vilja, med hänvisning till en granskning av Ekot som visade att det i 133 av 144 av de granskade vårdnadstvisterna förekom uppgifter om våld.
Trots detta saknades dokumenterade riskbedömningar, vilket lagen kräver, i nästan tre fjärdedelar av de domarna. I flera fall saknades uppgifter om våld även i fall där föräldrar dömts för våldsbrott inom familjen. Och enligt förarbetena till lagen är det i de flesta fall bäst att en förälder som utsätter någon i familjen för våld inte får del i vårdnaden, rapporterade Ekot.
”Gemensam vårdnad vid förekomst av våld kan vara direkt livshotande och är motsatsen till att se barnets, och kvinnors, bästa och rättigheter.
Det går heller inte att medla bort mäns våld, det kan istället försätta kvinnor och barn i livsfara”, skriver Unizon.
