Krönika

Driva högerpolitik bör högern få göra själva

Farida Al-Abani.

”Folk är besvikna på sina partier och på politikens oförmåga att vara handlingskraftig, men väljer i slutändan hellre att ge sitt stöd till det minst dåliga alternativet än att se utanför det givna”, skriver Farida Al-Abani (Fi).

Hur ser det parlamentariska läget ut egentligen i Sverige kanske någon undrar?

• Liberalerna vill sitta i en högerkonservativ-nationalistisk regering.

• Moderaterna och Kristdemokraterna som blir allt mer nationalistiska och konservativa, är öppna för budgetförhandlingar med Sverigedemokraterna.

• L, M, KD och SD gick nyligen ut med ett gemensamt migrationsutspel med migrationspolitiska förslag.

• Socialdemokraterna är villiga att både sänka skatter, försämra arbetsrätten, höja bidrag till de rikaste och öppnar för marknadshyra samt stängda gränser med språkkrav för medborgarskap.

• Miljöpartiet stödjer högerpartierna i flera politiska församlingar i Sverige och ligger till höger om Socialdemokraterna men är samtidigt mer progressiva när det kommer till bland annat klimat- och asylrättspolitik i jämförelse med S och högerpartierna.

• Centern har ställt sig med Socialdemokraterna och tar avstånd från maktövertag med stöd av Sverigedemokraterna men säger samtidigt nej till att sitta i regeringen med Vänsterpartiet.

• Vänsterpartiet har varnat för att de kan fälla regeringen i förslag från högern som gällt Arbetsförmedlingen, Las och nu marknadshyror, men säger sig samtidigt kunna sitta i regering med C som vill genomdriva just de förslag V är emot.

En soppa med få vinnare är helt enkelt vad det är. Så mycket, eller snarare så lite händer just nu i svensk politik. En politik och en debatt som helt och hållet styrs av högerns agenda och utspel, där partierna rör sig mer åt höger och åt en en politik som är protektionistisk, nationalistisk och många gånger rasistisk.

I alla partier idag är de partiföreträdare som vill gå åt ett mer progressivt håll i minoritet.

Vi har ett parlamentariskt läge där vi röstar mer på det minst dåliga än det bästa, vilket inte är en unik företeelse. Det låter kanske inte så revolutionerande men det är värt att uppmärksamma ännu en gång. Folk är besvikna på sina partier och på politikens oförmåga att vara handlingskraftig, men väljer i slutändan hellre att ge sitt stöd till det minst dåliga alternativet än att se utanför det givna. Då menar jag inte endast att se utanför riksdagen och de övriga partier som finns, utan att kraven på de befintliga partierna är både låga och höga samtidigt. 
 
Vi vill att partiet vi röstat på ska representera oss bättre, men vi accepterar också alldeles för mycket av de förslag som presenteras av samma parti. Vi startar våra interna föreningar och hoppas kunna förflytta partiet i vår önskade riktning. I alla partier idag är de partiföreträdare som vill gå åt ett mer progressivt håll i minoritet. Vänsterfalangen inom S har sällan fått styra och samma gäller för V och MP. 
 
Vi ser på det parlamentariska läget som att det vore orörligt vilket är en osann bild. Tack vare de utomparlamentariska rörelserna så rör det på sig och motstånd görs varje dag. Vi kom dit vi står idag för att det rört på sig och ser vi utanför Sverige så har det definitivt rört på sig. Ibland till det bättre och många gånger till det sämre. Kapitalismen, klassamhället, nationalismen och sexismen är högst levande strukturer globalt men vi kan berätta en annan berättelse och ställa höga krav. Det är inom räckhåll.

Vi är mer än bara vänster och det visar sig i vår politik för omsorg, mot militarism och för naturens rättigheter.

När alla riksdagspartier rört sig åt höger och åt ett mer nationalistiskt håll tog vi i Fi nyligen beslutet på vår kongress att definiera oss som ett vänsterparti, influerade av bland annat dekoloniala feminismer och ekofeminism. Vår tidigare politik har talat sitt tydliga språk men vi ville göra ytterligare en markering om vår position även i vårt partiprogram för att vara med och bredda vänstern. Men vi är inte som vilket vänsterparti som helst. Vi är inte ute efter makten till vilket pris som helst. 
 
Vi är mer än bara vänster och det visar sig i vår politik för omsorg, mot militarism och för naturens rättigheter. Med Vänsterpartiets och Socialdemokraternas tydliga förflyttning där de idag försöker “skapa jobb” till varje pris, så står vi för arbetskritik och en arbetstidsförkortning. För i vår värld ska människan frigöras och inte sysselsättas. I vår värld ska hela Sverige leva, istället för att delar koloniseras, industrialiseras och kommersialiseras för att vara konkurrenskraftiga på en global marknad.

När Socialdemokraterna går ifrån sin vision om socialism ser Vänsterpartiet sin chans att fylla ett tomrum. Men en vänster som inte är arbetskritisk saknar existensberättigande. En vänster som inte ser ekonomisk demokrati som huvudfokus för att frigöra arbetare och jämna ut ägande saknar relevans. En vänster som ser det egna nationalistiska bygget och den så kallade konkurrenskraften som viktigare än solidaritet, globalt ansvarstagande och en vision om att riva murar blir militaristisk och nationalistisk och även rasistisk.

Ett exempel på det är att inga riksdagspartier idag ställer sig kritiska till den stora expansion av försvaret som Sverige nu ska genomdriva och inga ultimatum ställs från vänstern när det kommer till förslaget på ny migrationspolitik.

Sträck ut handen till oss istället för att kompromissa med er ryggrad.

Var är omsorgen om livet, om kroppen, om alla levande varelser i drömmen om en industriell och nationell storhetstid som Vänsterpartiet idag drömmer om? Jag må vara partisk men en vänster som saknar kritik av nationalism, tillväxt och arbete och som inte ämnar att frigöra alla, jag menar alla, kommer förlora sitt stöd på sikt.

V, MP och S försök att kompromissa med högern är ett kostsamt spel med stora konsekvenser. Vi förlorar inte bara när vi gång på gång kompromissar igenom förslag som går emot vår kärnpolitik, utan vi förlorar också människors tilltro till demokrati och vad vänstern kan spela för verklig roll.

Högern och nationalismen kommer aldrig komma till vår undsättning. Jag håller inte med Ulf Kristersson om mycket, men att driva högerpolitik bör vi lämna åt högern själva och avkräva av dem att ha en majoritet för sin politik istället för att göra smutsjobbet åt dem och be och böna om deras stöd.

Fi står redo att bygga en bred och stark vänsterrörelse med antirasistisk feminism och ekofeminism som grund. En rörelse byggd på strävan efter ekonomisk demokrati, fred och kritik av arbete,  militarism och tillväxt. Sträck ut handen till oss istället för att kompromissa med er ryggrad.

Farida Al-Abani är partiledare för Feministiskt initiativ, tillsammans med Teysir Subhi, och återkommande inrikespolitisk krönikör i Fempers nyheter.