Mäns våld mot kvinnor har fått ökad uppmärksamhet under våren, såväl politiskt, medialt och i kampanjer på sociala medier. Alla politiska partier från vänster till höger verkar vara överens om att våldet mot kvinnorna måste upphöra. 

Under samma tid har också regeringens migrationspaket diskuterats och den väntas läggas fram och röstas igenom i riksdagen den 22 juni. Att detta förslag på ny migrationspolitik med största sannolikhet kommer att leda till ökat våld mot en redan utsatt grupp kvinnor har däremot hamnat i skymundan i debatten. 

Kvinnor som flyttar till Sverige och är i en relation med en man riskerar  att hamna i en utsatt situation där de utnyttjas eller misshandlas av sin partner. Det kan vara svårt att lämna en destruktiv relation även i vanliga fall, men det kan bli svårare i en obekant miljö, med nytt språk, nya regler, utan släkt och vänner. Ännu svårare kan det bli om följden av att lämna relationen är att förlora sitt uppehållstillstånd.

Delvis handlar det om män som söker sig till relationer där de får makt genom att kvinnor blir beroende av dem. I samband med det brukar det talas om tvåårsregeln, det krävs två år med ett tillfälligt tillstånd innan det kan bli permanent och därmed oberoende av att relationen finns kvar. Men liknande situationer kan också uppkomma för kvinnor som kommit till Sverige tillsammans med en man när familjens uppehållstillstånd hänger på mannens arbete eller asylskäl.

Det finns en möjlighet att få stanna i Sverige även om relationen tagit slut om det har skett på grund av våld, men i praktiken är det inte så många som blir hjälpta av den möjligheten.

Det måste förekomma våld eller annan allvarlig kränkning, så om mannen ”bara” krävt lydnad genom att hota med att avsluta relationen finns det ingen hjälp att få. Våldet eller den allvarliga kränkningen måste kunna bevisas. Dessutom får kvinnan inte lämna relationen för snabbt. Men om hela familjen kommit till Sverige till exempel på grund av att mannen fått ett arbete här finns det knappt några möjligheter alls att behålla uppehållstillståndet, oavsett hur våldsam relationen är.  

Nu är vi i Sverige på väg att förvärra situationen. Talet om tvåårsregeln kommer snart att vara ett minne blott, för det kommer att krävas minst tre år innan det går att få ett permanent tillstånd, i praktiken antagligen fyra år eller mer. Dessutom kommer det krävas att kvinnan kan försörja sig själv, vilket öppnar för kontroll utan en bortre tidsgräns när mannen saboterar kvinnans möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Det talas om att så småningom införa språk- och samhällskunskapskrav för permanenta tillstånd, vilket skulle göra situationen än värre.

Bakom tvåårsregeln ligger en rädsla för att personer genom “skenäktenskap” ska få uppehållstillstånd de egentligen inte borde fått. Att lura in någon i ett destruktivt äktenskap som sen är svårt att lämna är en annan typ av skenäktenskap. Feministiskt initiativ vet vilken typ av skenäktenskap som det är viktigt att motverka (ledtråd: våld mot kvinnor måste upphöra).

Kvinnors rätt att inte misshandlas och utnyttjas väger lätt mot att upprätthålla så kallad reglerad invandring. Det finns inte ens något särskilt stort intresse av att hitta någon kompromiss där båda typerna av skenäktenskap motverkas och där staten inte hjälper till att ge vissa män kontroll över kvinnan de gift sig med. 

Det har blivit väldigt tydligt det senaste året, då nya regler runt migration drivs igenom utan att de som bestämmer tar dessa utsatta kvinnor på allvar. När regeringen under våren talat om det allvarliga i våldet mot kvinnor och samtidigt slagit sig för bröstet och skrutit om kommande regler för migration är det ett hyckleri av stora mått som vi bevittnat. 

Det är dags att ta allas rättigheter på allvar och inte minst de mest utsatta kvinnor som riskerar att utsättas för mer våld och förtryck i Sverige.

Terje Holmgren, migrationspolitisk talesperson Feministiskt initiativ
Luis Lineo, säkerhetspolitisk talesperson, Feministiskt initiativ