181 riksdagsledamöter röstade för att fälla Stefan Löfven, 109 emot och 51 avstod från att rösta. Nu återstår två alternativ, talmansrundor där en ny regering bildas på rådande mandatfördelning i riksdagen, eller extraval inom tre månader. Vilket det blir är upp till regeringen, som har en vecka på sig att fatta beslutet.

Nooshi Dadgostar klargjorde i sin röstförklaring att Vänsterpartiet aldrig kommer att släppa fram en högernationalistisk regering, utan är beredd att kompromissa om allt utom marknadshyror. Hon betonade att januariavtalet byggde på fem partiers mandat och citerade S-ikonen Tage Erlander när det gäller vikten av samverkan.

Dadgostar konstaterade att regeringen och januariavtalet släpptes fram trots att Vänsterpartiet stängdes ute från förhandlingarna med två förbehåll: om regeringen gick vidare med försämringar i arbetsrätten eller öppnade för marknadshyror skulle stödet undandras. Övriga 71 punkter i avtalet fick tolereras.

Socialdemokraterna hävdar att fri hyressättning i nyproduktion, som det kallas i utredningsförslaget, inte är marknadshyra, och har inför Dadgostars ultimatum invänt att något regeringsförslag inte lagts fram än. Förhandlingar var ett alternativ som Vänsterpartiet öppnade för, om det inte gick att släppa januariavtalets punkt 44 helt.

Enligt det kompromissförslag som regeringen i elfte timmen nådde fram till med Liberalerna och Centerpartiet skulle parterna på bostadsmarknaden – Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna och Sveriges allmännytta – ges möjlighet att förhandla. Men helgens kompromiss innebar att om parterna inte kunde komma överens, skulle regeringen likväl  gå vidare med utredningsförslaget.

Med ett sådant hot hängande över parterna ansåg inte Vänsterpartiet att det kunde kallas förhandling, och även Hyresgästföreningens förbundsordförande Marie Linder var kritisk:

– Så som januariavtalets punkt 44 är formulerad innebär det att regeringen föreslår ett systemskifte till marknadshyror. Därför är det bra att parterna istället ges ansvar för hyressättningen men regeringen måste ge oss det fulla mandatet.

Villkorat stöd

För Nooshi Dadgostar är bostadspolitiken ingen ny fråga. Som lokalpolitiker spelade hon en avgörande roll i gräsrotskampanjen Alby är inte till salu, mot utförsäljning av allmännyttan i Botkyrka 2012. Att möta motstånd är inte heller nytt. Ett par år efter kampanjen berättade Dadgostar i Feministiskt perspektivatt hon utsatts för trakasserier i samband med kampanjen. 2018 fick hon förtroendet att leda en statlig utredning för snabbare bostadsbyggande på uppdrag av dåvarande bostadsministern Peter Eriksson (MP), men utredningsförslagen genomfördes inte. Och när det gäller marknadshyror har Dadgostar som partiledare för Vänsterpartiet hållit fast vid det förbehåll som företrädaren Jonas Sjöstedt satte som villkor för att släppa fram den nu nedröstade regeringen och dess januariavtal.

– De verkar förvånade att ett parti agerar utifrån det man lovat väljarna och tre miljoner hyresgäster. Det är svårt att se någon annan förklaring till att statsministern som regeringsbildare inte sett till att säkra sitt regeringsunderlag, i en fråga där han i två och ett halvt år har känt till det faktiska parlamentariska läget, säger Dadgostar i röstförklaringen.

Aftonbladet låter regelbundet Demoskop mäta förtroendet för partiledarna och sedan november har stödet för Nooshi Dadgostar stigit från 10 procent till 32 procent. Fem av de procentenheterna bara under juni månad. Därmed har hon gått om Annie Lööf, som har 28 procent, och ligger nära Stefan Löfvens 33 procent.
 
Bostadsminister Märta Stenevi uttrycker stark oro över hur nuläget ska påverka den akuta hanteringen av pandemi, klimat, ekonomi och välfärd, och öppnar för samarbete med Vänsterpartiet. Hon konstaterar på sin Facebook-sida att en blåbrun regering aldrig varit så nära att ta makten som just nu, och slår fast att nyckeln till motståndet ligger i samarbete:

”Det finns 175 mandat i Sveriges riksdag mot att ge högernationalismens parlamentariska gren inflytande. Låt oss använda dem.
Nu behöver vi sätta oss ner och förhandla med partier som delar samma värderingar som vi. Det gör Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Vi vill alla stoppa klimatförändringarna, värna vårt öppna samhälle och bygga ett jämställt Sverige. Låt oss börja där.”

Svår situation

Feministiskt initiativs båda partiledare Farida Al-Abani och Teysir Subhi argumenterar i ett uttalande inför omröstningen emot marknadshyror och stödjer att regeringen ställs till svars:

”De ansvariga i detta svåra parlamentariska läge är regeringspartierna. V har inte fått ingå i januariöverenskommelsen men förväntas stödrösta. Det är ansvarslöst av regeringen.”

Dock skulle Fi:s partiledare själva inte ha bifallit ett misstroende väckt av SD.

”Där drar vi vår gräns”, skriver de.

LO:s ordförande Susanna Gideonsson är besviken över det politiska läget. I ett uttalande lägger hon ansvaret på ”mångas axlar” och skriver att förbundens medlemmar burit Sverige genom pandemin:

”Vi behöver bekämpa arbetslösheten, få i gång investeringar och stärka välfärden. Nu riskeras allt det.”

Medan Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni snabbt gick ut och deklarerade att januariavtalet saknar förutsättningar efter misstroendeomröstningen sade sig Centerpartiets partiledare Annie Lööf fortsatt stå bakom.

– Vi har från Centerpartiets håll ansträngt oss för att hitta konstruktiva lösningar i en svår situation, för att ta ansvar för Sverige. Det kommer vi att fortsätta med framåt, säger Lööf i ett pressmeddelande.

Samtidigt drar Centerpartiet slutsatsen att det Sverige behöver är ”mer samling i mitten och en regering som inte är beroende av ytterkanternas humörsvängningar” med syftning på V och SD.

Rossana Dinamarca, tidigare feministisk talesperson för Vänsterpartiet, hyllar den linje som Dadgostar valt i en kommentar:

”Det må vara regeringskris, men så som  Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet stått upp nu har gett tillbaka hoppet om politiken. Dadgostar är den starkaste och modigaste partiledaren V har haft sedan Gudrun Schyman.”

Fempers Nyheter ställde några frågor till Schyman om hur hon ser på misstroendeförklaringen och dess konsekvenser.

Vad säger misstroendevotumet om det politiska läget i Sverige?

– Att det är svajigt. Det visar att regeringen vilar på bräcklig grund.

Hur ser du på partiernas agerande?

– Vänsterpartiet gör alldeles rätt. Jag tycker det är bra att de tar klar ställning. De hade ju två frågor, om arbetsrätten och den här frågan. När det gäller arbetsrätten blev de snärjda i den överenskommelse som kom med förhandlingarna med arbetsmarknadens parter, och fick acceptera det. I det här fallet finns nu en väldigt tydlig opinion emot det här förslaget. Partiet har stöd av den stora opinionen och vill inte ta risken att det blir på samma sätt igen, att det blir någon överenskommelse som sätter dem i passivitet. Det är ju en otroligt viktig fråga. Det är många som är upprörda över förslaget. Jag tycker de gör alldeles rätt som utnyttjar tillfället.

Varför kunde de inte vänta på ett färdigt förslag?

– Det finns ingen anledning att göra det. Det är ju ett starkt opinionstryck i den här frågan redan. Ju närmare valet, desto svårare blir det att mobilisera en opinion.

Hur ser du på de andra partiernas agerande?

– De försöker förstås skjuta Vänsterpartiet i sank och utmåla dem som ansvarslösa och så vidare, men jag tror faktiskt inte att det går hem. Jag tror att många sympatiserar med att Vänsterpartiet tar ställning. Vänsterpartiet är ju ett regeringsunderlag, även om de har blivit behandlade som dörrmatta. Nu säger de ifrån och det är på tiden.

Centerpartiet, Liberalerna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har haft två och ett halvt år på sig att hitta en lösning…

– De har haft god tid på sig, deras taktik har väl varit att skjuta frågan så långt så att det kommer ända in i valrörelsen.

Varför såg de inte till att förhindra misstroendevotumet?

– Då måste de få Centerpartiet att ändra sig, och det vill de tydligen inte. Centerpartiet har en central roll i detta, det är deras hårdnackade motstånd till att skjuta på den här frågan eller lösa ut den på något sätt plus regeringens ansvar.

Hur borde Centerpartiet ha agerat?

– Ja de får ju lämna den där punkten. Det kan ju inte vara hela världen, med hänvisning till att det krävs fortsatt regering och stabilitet i det läge vi är i. Det hade Centerpartiet mycket väl kunnat göra med hedern i behåll. Jag tror inte deras väljare hade misstyckt. De hade kunnat krångla sig ur punkten, utan att för den skull behöva omvärdera det faktum att de inte vill samarbeta med Vänsterpartiet. Det finns ju en bred opinion att ta hänsyn till och den finns säkert också bland Centerpartiets och Socialdemokraternas väljare.

Om de inte var beredda att släppa punkt 44 innan, hur ska de övertygas nu?

– Det är genom förhandlingar och talmanskonferenserna som kommer att vara. Det är då man har möjlighet att förändra sig. Det finns en vecka att agera på.

Vilka blir konsekvenserna på lång sikt?

– Det är svårt att säga när man inte vet vad resultatet blir. Jag tror att Vänsterpartiet, oavsett vad det blir, går stärkta ur det här. Jag tror att det är väldigt många som uppskattar att de har tagit en så tydlig ställning  i den här frågan, de bär en stor opinon när de gör det så jag tror det kommer att stärka Vänsterpartiet och försvaga socialdemokratin.

En del säger att SD är den enda segraren i detta…?

– Jag håller inte med om det. De var såklart smarta när de tog tillfället i akt och skickade in yrkandet väldigt fort, men det är ändå Vänsterpartiet som har drivit frågan.

Och banar väg för en blåbrun regering…?

– Det är ingen skillnad mot hur det kommer att se ut i valrörelsen. Den argumentationen kommer att finnas i valrörelsen, och där kommer det att bli tydligt att det är de borgerliga partierna som släpper in Sverigedemokraterna.

Finns det något positivt med det politiska läget?

– Jag tycker alltid det är bra när det blir tydligt och klart omkring en politisk sakfråga. Det här är en fråga av stor vikt. Det går inte att säga att det bara gäller en liten andel av hyresbeståndet och att det inte kommer att få några negativa konsekvenser.

– Det finns inte ett enda land du kan peka på och säga titta här vad bra det blev. Inte ett enda. Du har allt ifrån att det blir jättestora statliga subventioner istället, som i Finland, och segregation och svårigheter för folk att få bostäder i vartenda land. Det finns ingen lösning i det här förslaget och det tror jag blir uppenbart för allt fler. Och det tror jag gör att motståndet kommer att växa.