Debatt

Rasismen inom svensk sjukvård skördar liv

Maria Dexborg, Malcolm Momodou Jallow och Jasmine Kelekay.

Föräldrarnas oro avfärdades som tjat. Nu är det ett år sedan sonen Kwaku Yankyera Annor dog. Jasmine Kelekay, Malcolm Momodou Jallow och Maria Dexborg från Afrosvenskarnas forum för rättvisa vill veta vad regeringen tänker göra för att förhindra att fler dör på grund av rasism inom vården.

Den 22 juni var det ett år sedan 16-åriga afrosvenska Kwaku Yankyera Annor dog efter att han nekats ambulans och hans vårdbehov ifrågasatts. Den 21 juni 2020 tillkallade Kwakus familj ambulanshjälp efter att han på bara några timmar insjuknat med hög feber och svåra smärtor.

Kwakus föräldrar trodde att deras uppenbart allvarligt sjuka son skulle få åka med ambulanspersonalen till akutmottagningen i Lund. Istället blev de avfärdade av ambulanspersonalen, som även ifrågasatte sonens vårdbehov. När både Kwakus föräldrar och äldre bror ifrågasatte beslutet fick de höra att om familjen fortsatte tjata så skulle ambulanspersonalen gå̊ därifrån utan vidare åtgärder, vilket de också gjorde.

På grund av att Kwakus familj själva fick transportera honom in till sjukhuset dröjde det ytterligare innan han blev inlagd på̊ barnakuten och till sist intensivvården i Lund. Dessa timmar av fördröjd transport och väntan på vård kan knappast anses ha varit annat än livsavgörande för diagnostisering och behandling av Kwaku som 24 timmar efter föräldrarnas samtal till 112 avled till följd av blodförgiftning.

Under det senaste året har Kwakus familj kämpat för att få rättvisa för sin son och bror. De har erhållit stöd från Afrosvenskarnas forum för rättvisa och Malmö mot diskriminering. Som ett första steg i kampen för rättvisa och upprättelse för Kwaku och hans familj har ett kompletterande yttrande lämnats in till Inspektionen för vård och omsorg (IVO).

Nu återstår ytterligare väntan för Kwakus familj med vetskapen om att vad än utfallet blir så får de aldrig sin son Kwaku återigen. Sorgen är fortsatt närvarande och stor. 

Det som drabbat Kwaku och hans familj är inte bara fruktansvärt tragiskt, utan ger även upphov till flera frågor som inte kan gå̊ obemärkta och obesvarade. Att barn i Kwakus ålder dör i Sverige till följd av blodförgiftning är ytterst ovanligt. Att sjukvård erbjuds på ojämlika villkor är däremot en vardaglig verklighet i dagens Sverige, där afrosvenskar och andra minoritetsgrupper gång på gång har vittnat om dåligt bemötande och vårdbehov som ifrågasätts, avfärdas och nekas.

I kölvattnet av Black lives matter-rörelsens globala spridning under sommaren 2020 och en pandemi som oproportionerligt drabbat de mest utsatta i samhället, har frågan om strukturell rasism och diskriminering inom den svenska sjukvården blivit mer aktuell än någonsin.

Tidigt under pandemin slog svensksomaliska läkarföreningen larm om att svensksomalier var grovt överrepresenterade bland både de smittade och de avlidna. I stället för att förstå detta som en konsekvens av strukturell ojämlikhet och därmed inta skyddande och livräddande åtgärder så fokuserade den politiska diskursen på att bortförklara och till och med anklaga svensksomalier och andra överrepresenterade grupper för sin egen död.

Bara förra veckan dömdes Västra Götalandsregion för diskriminering i det numera välkända fallet från 2017 där en afrosvensk man avled efter att hans vårdbehov avfärdats av en ambulanssjukskötare som hävdat att han drabbats av “kulturell svimning” i stället för den hjärnblödning han i verkliga fallet led av. Men detta är inte det enda exemplet på rasism inom vården. 

I samband med den uppmärksammade rättegångens avslut i mars publicerade över 1 000 läkare och läkarstudenter ett upprop mot rasism inom vården och ställde krav på att myndigheter behöver vidta åtgärder för att försäkra jämlik vård i Sverige. Enligt en färsk utredning har patientnämnden fått över 200 anmälningar om diskriminering på basen av etnicitet under de senaste tre åren, och då finns det sannolikt även ett stort mörkertal. Dessutom finns det flera problem inom anmälningsprocessen, då flera vittnar att deras ärenden aldrig följts upp.

Att rasism förekommer inom svensk sjukvård är obestridligt. Däremot behöver rasismen inom vården kartläggas för att vi ska få en bättre förståelse för hur den uttrycker sig och hur den därmed kan åtgärdas. Som Kwakus och alltför många andra fall visat har rasismen dödliga konsekvenser.

Därför kräver vi, Afrosvenskarnas forum för rättvisa följande:

1) Att ansvarig sjukvårdspersonal bör åtalas för vållande till annans död och tjänstefel

2) Att ansvarig sjukvårdspersonal tas ur tjänst fram till det klarlagts om ett brott har skett.

3) En statlig utredning om rasism och diskriminering inom sjukvården ska tillsättas

Regeringen har vetat om detta i ett år! Vad avser regeringen att göra för att säkerställa att inget annat barn ska utsättas för samma öde som Kwaku på̊ grund av deras ursprung? 

Jasmine Kelekay, styrelseledamot i Afrosvenskarnas forum för rättvisa 
Malcolm Momodou Jallow, ordförande i Afrosvenskarnas forum för rättvisa
Maria Dexborg, vice ordförande i Afrosvenskarnas forum för rättvisa

Debatt

Inför samtyckeslagar i alla EU:s medlemsländer

Frances Fitzgerald (EPP) och Evin Incir (S), Europaparlamentariker.

”Allt annat än ett svenskt stöd för en inkludering av en samtyckeslag i direktivet vore chockerande, oacceptabelt och bakåtsträvande.” Det skriver Europaparlamentarikerna Frances Fitzgerald (EPP) och Evin Incir (S) med anledning av förhandlingarna som pågår.

Vi kräver att alla regeringar runtom i hela EU säkerställer att en samtyckeslagstiftning inkluderas i EU:s nya direktiv för att bekämpa våld mot kvinnor och våld i nära relationer, som just nu förhandlas mellan EU:s institutioner. Att inte inkludera det skulle vara både bakåtsträvande och en direkt förolämpning mot Europas kvinnor och män.

EU fördömer användningen av våldtäkt som vapen i väpnade konflikter och kräver ständigt nolltolerans mot användningen av denna avskyvärda handling i länder utanför vår union. Under det svenska ordförandeskapet valde majoriteten av EU-ländernas regeringar dock att stryka förslaget om en samtyckeslag i rådets allmänna ståndpunkt. Inom de närmaste veckorna förväntas Sverige inkomma med sin ståndpunkt i frågan och har därför nu en ny chans att återupprätta vårt ryckte som föregångsland i jämställdhetsfrågor. Allt annat än ett svenskt stöd för en inkludering av en samtyckeslag i direktivet vore chockerande, oacceptabelt och bakåtsträvande.

Lagpaketet är den allra första europeiska lagstiftningen vars syfte är att bekämpa näthat, kvinnlig könsstympning, förebyggande av våld och skydd för brottsoffer. Kvinnor i Europa måste försäkras att våld mot kvinnor bekämpas kraftfullt i alla EU:s medlemsstater.

Vi behöver ett säkrare Europa, som aktivt jobbar med förebyggande åtgärder, skydd och lagföring av dessa brott.

Våld mot kvinnor och våld i nära relationer ökar i hela Europa – statistiken är skrämmande.

Vi måste säkerställa ett gemensamt agerande från alla regeringar inom EU om vi ska kunna bekämpa dessa fasansfulla brott.

Fri rörlighet för människor är en av EU:s fyra pelare – vi måste därför se till att kvinnor och män skyddas likvärdigt från alla former av våld över hela vår union.

Vi uppmanar alla EU-medborgare och regeringar att säkerställa att denna historiska och banbrytande lagstiftning inkluderar samtyckeslag.

Evin Incir (S) och Frances Fitzgerald (EPP), Europaparlamentariker

Debatt

Ingenting rättfärdigar ett folkmord

Jaime Gomez, Utrikespolitisk talesperson för Feministiskt initiativ.

”Vi kan inte tillåta oss fastna i den falska koloniala dikotomi-logiken, där vi inte kan stå upp mot bosättarkolonialism och apartheid och samtidigt fördöma våld och antisemitism.” Det skriver Feministiskt initiativs utrikespolitiska talesperson Jaime Gomez.

”Inte i mitt namn” ropade flera demonstranter från organisationen ”Jewish Voice for Peace” i USA:s kongress. Dussintals av dem greps av polisen. Samma organisation belyser att den israeliska militären har dödat fler palestinska barn de senaste två veckorna än under alla tidigare militära operationer i Gaza de senaste 17 åren tillsammans.

Efter Hamas attack i Israel där civila offer föll meddelade den israeliska regeringen att de skulle ge ett militärt svar på denna aktion. Vad som utspelas i Gaza är inget annat än en massaker utförd av Israel, med stöd av USA och EU och direktsänt till hela världen. Det vi ser är att makthavare stödjer Israels regeringen i dess missbruk av militärt våld medan civilsamhället i dessa länder tar avstånd från massakern och mobiliserar för att kräva vapenvila och respekt för det palestinska folkets rättigheter i Palestina. I stället för att endast kräva att några lastbilar kör in i Gaza med humanitärt bistånd borde makthavare även kräva ett slut på Israels ockupation av Palestina.

Historien om konflikten mellan Israel och Palestina är långvarig och kan kännas svåröverskådlig. Denna konflikt påbörjades inte den 7 oktober i år, utan har sin grund i Israels militära ockupation av Palestina med västvärldens tillåtelse. Det är en konflikt som började när kolonialmakten Storbritannien gav upp mark som inte var deras att ge bort vilket ledde till att mer än 700 000 palestinier fördrevs från sina hem. Jämför med 1 miljon fördrivna sen Israels senaste flygattacker. Det är en konflikt präglat av kolonial politik, upprepade överträdelser av mänskliga rättigheter och skapandet av en apartheidstat. 

Vi är många som fördömer Hamas attack på civila men det intressanta är att endast vi som står upp för ett fritt Palestina avkrävs på fördömande varje gång vårt stöd uttrycks, medans pro-israel inte har samma krav på sig att fördöma Israels mångåriga attacker på civila varje gång stöd för Israel uttrycks. Detta blir ännu mer intressant med tanke på Amnesty International uttalande om att Israels svar inte är proportionerligt och att det finns “starka bevis på krigsbrott efter Israels attacker som utplånat hela familjer i Gaza”. 

Världen kan fortfarande höra de skrämmande orden från Yoav Gallant, försvarsministern för Israels högerextrema regering: ”Vi strider mot odjur och agerar därefter.” och premiärministerns, Natanyahu “detta är en kamp mellan ljusets barn och mörkrets barn…””.

Här får vi en smak av Israels regerings koloniala syn: de koloniserade människorna betraktas inte som människor, de betraktas som djur, och därför anser staten Israel att den har rätt att misshandla dem, döda dem och utplåna dem från planetens yta. Detta skapar en berättelse där de som motstår anses skyldiga och behöver rättfärdiga sin existens. Denna avhumanisering är en viktig grund inom fascismen! 

Israels påstående om att vara den enda demokratin i regionen ifrågasätts på grund av dess förnekande av mänskliga rättigheter och bosättningspolitik i de ockuperade områdena. Sann demokrati handlar inte endast om regeringens förmåga att upprätthålla grundläggande demokratiska institutioner, utan också om respekten för mänskliga rättigheter, inklusive jämlikhet och rättvisa för alla individer. Exempelvis så har Israel genomfört stränga kontroller, inklusive gränsrestriktioner och regler om rörelsefrihet, vilket allvarligt har begränsat det palestinska folkets vardagsliv. Detta är i strid med grundläggande demokratiska principer om individuell frihet och rättigheter. Dessutom har Israel byggt bosättningar på palestinskt territorium, en handling som strider mot internationell lag och förvärrar situationen. Det bör också noteras att Israel upprepade gånger har brutit mot FN-resolutioner som kräver återvändande för de fördrivna.

Den kritiska situationen i Gazaremsan är ingen ny företeelse. Över 2 miljoner palestinier är i praktiken instängda i Gaza, som även kallas för världens största utomhusfängelse, och mer än 80 procent av dem är beroende av humanitär hjälp. Samtidigt fortsätter de israeliska bosättningarna på Västbanken, och palestinierna tvingas flytta från östra Jerusalem. I en rapport från februari 2022 påpekade Amnesty International hur israeliska styrkor ”har begått handlingar i Gaza (liksom på Västbanken och Israel) som är förbjudna enligt Romstadgan och apartheidkonventionen, som en del av en omfattande och systematisk attack mot civilbefolkningen med syftet att upprätthålla ett system av förtryck och dominans över palestinier, och därigenom utgöra apartheidbrottet mot mänskligheten”.

Samma bild bekräftades i ett brev från samma organisation till EU:s utrikesministrar den 20 oktober: “Den nuvarande krisen uppstod inte i ett vakuum. Israel har en lång historia av att begå krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, bland annat genom att påtvinga palestinier ett apartheidsystem i årtionden, ostraffat.

Human Rights Watch har också tydligt framhållit vikten av att följa internationell humanitär rätt. Skyldigheten att ”skydda civila gäller alla: attackera inte civila medvetet eller urskillningslöst, ta inte gisslan, straffa inte civila genom individers handlingar, inte neka eller undanhålla humanitärt bistånd”. Allt detta har kränkts mitt framför ögonen på världen, och det är fullständigt oacceptabelt.

Det är viktigt att förstå att det här inte är en konfrontation mellan två jämlika parter och den asymmetriska maktbalansen mellan Israel och Palestina utgör betydande utmaningar. Israel, som en ekonomisk och militär ockupationsmakt, utövar stor kontroll över situationen, medan Palestina saknar ekonomiska resurser och möjligheter att försvara sina rättigheter och suveränitet. Israel har västvärldens makthavares stöd, vilket gör den koloniala dubbelmoralen tydlig – Ukraina får stöd, men inte Palestina. Dessutom har Israel även mainstreammeders stöd, vilket gör att Palestina endast kan förlita sig på alternativ media och andra civilbefolkningar röster. Det är dags för Israel, som ockupationsmakt, att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell rätt. Det är rimligt att kräva att Israel omedelbart avbryter de urskillningslösa bombningarna, avslutar apartheidpolitiken mot palestinierna, följer de FN-resolutioner som kräver att de drar sig tillbaka från ockuperade områden och avbryter bosättningar i dessa områden.

När en stat upprepade gånger misslyckas med att uppfylla sina internationella åtaganden kan den inte anses vara en pålitlig partner. Detta gäller Israel under ledning av den högerextrema premiärministern Benjamin Netanyahu. Av denna anledning är det legitimt att överväga sanktionsåtgärder, såsom att omedelbart avsluta alla samarbetsavtal på det militära området mellan Sverige och Israel. Det är också avgörande att Sverige följer upp erkännandet av staten Palestina och arbetar för att EU tar sitt ansvar genom att stoppa allt militärt samarbete med Israel och handelsavtal för israeliska varor från ockuperade områden samtidigt som internationella samarbete (det så kallade ”bistånd) med Palestina ska öka och inte skäras ner som den nuvarande högerregeringen föreslår.

Som ockupationsmakt har Israel alltför länge överskridit den röda linjen för vad som kan anses acceptabelt med avseende på det palestinska folket. Det är nu dags för civilsamhället, organisationer och antikoloniala politiker runt om i världen att högt proklamera, trycka på och agera för att stoppa folkmordet på Palestinier som nu utförs av Israel och dess allierade och att Israel häver ockupationen genom att äntligen börja följa FN:s resolution 194, vilket ger det palestinska folket rätt att återvända till sina territorier som för närvarande olagligt ockuperas av Israel. 

Vi kan inte tillåta oss fastna i den falska koloniala dikotomi-logiken, där vi inte kan stå upp mot bosättarkolonialism och apartheid och samtidigt fördöma våld och antisemitism. Just nu dras Sverige med i denna logik där alla som fördömer Hamas måste stötta Israel och där alla, framförallt palestinier, som inte direkt fördömer Hamas är för Hamas. En logik där allt våld från Palestinas sida är aggression, medan det israeliska våldet anses vara självförsvar. En logik där bara en sida får sin mänsklighet erkänd. Vi kan fördöma allt våld mot civila och samtidigt erkänna att det råder en maktobalans. Och det är allas vårt ansvar att balansera den maktobalans genom att göra så att strukturellt förtrycktas, som görs röstlösa, berättelser och röster ekar över hela världen.

Jaime Gomez, Utrikespolitisk talesperson för Feministiskt initiativ 

Debatt

SD vill ersätta transvård med omvändelseförsök

Elias Fjellander, RFSL Ungdom.

Regeringens samarbetsparti Sverigedemokraterna la häromveckan ett förslag i riksdagen om att göra viss transvård olaglig för personer under 25 år. Det liknar det vi ser i USA, att transpersoner som söker vård för sitt lidande ska omvändas till att sluta vara trans, istället för att få könsbekräftande vård, skriver RFSL Ungdom.

Varje höst är det så kallad öppen motionstid i riksdagen, då riksdagens ledamöter kan lämna in förslag om allt mellan himmel och jord. I år skrevs över 2500 motioner med över 9500 olika förslag in. En av dem är från SD, som vill i lag skriva in ett förbud mot könsbekräftande hormonbehandlingar och operationer för att behandla könsdysfori hos patienter under 25 år.

Sverigedemokraternas gruppledare Linda Lindberg med flera skriver att ”terapeutisk behandling” ska vara den primära behandlingen vid könsdysfori. Förslaget liknar vad vi ser i USA,  att vården som erbjuds transpersoner ska få dem att sluta vara trans, istället för att lindra det lidande som könsdysfori innebär. SD vill ha medikaliserade omvändelseförsök.

1177 definierar könsdysfori som ”när könsidentiteten inte stämmer överens med det kön du registrerades som när du föddes och att det innebär ett lidande”. Den enda behandlingen är könsbekräftande vård – alltså vård som syftar till att kroppen bättre ska stämma överens med könsidentiteten.

RFSL Ungdoms utgångspunkt är att varje person som är i behov av vård ska få det. När det rör misstänkt könsdysfori hos unga är utredningen för att sätta en könsdysforidiagnos cirka två år. Först när ens vårdbehov har kartlagts och eventuella behandlingar ordentligt övervägda, av läkare, patient och eventuella vårdnadshavare, kan det komma att bli aktuellt med exempelvis hormonbehandling. Stödsamtal kan inte bota könsdysfori, det kan bara bistå med olika sätt för att hantera lidandet. Inte av en behandling. Tillgång till exempelvis hormonbehandling eller fysiska hjälpmedel är livsviktigt för många transpersoner.

”Vår världsrekordsgamla könstillhörighetslag ("translag") måste ersättas med en ny som skiljer vården från processen att ändra juridiskt kön, alltså det som står i folkbokföringen och i passet. ”

Snarare än att politiker ska förbjuda delar av transvården måste den förbättras. Då behöver vi bland annat:

Köfri könsdysforivård
Dagens underdimensionerade och överbelastade könsdysforimottagningar har långa köer för ett första möte, på vissa platser flera år. skillnaden är stor över landet. I vår kartläggning från 2022 skiljer det sig mellan tre månader och 2,5 år. Vissa mottagningar har slutat ta emot nya patienter. Vårdgarantin säger att man ska få vård inom 90 dagar. Det kan inte bara vara en utopisk målsättning, utan alla med misstänkt könsdysfori måste erbjudas utredning i tid. Därför behöver ansvariga regioner tillskjuta mer pengar, så att läkarna, psykologerna och kuratorerna i utredningsteamen får fler kollegor.

Mer utvecklad och individualiserad könsbekräftande vård
Transpersoner är individer med olika vårdbehov. Varje person med könsdysfori ska givetvis få skräddarsydd vård för att möta just deras behov. Utvecklingen över tid är att den könsbekräftande vården blir allt mer individualiserad, men mycket kvarstår att göra för att alla ska få den vård de behöver. Det gäller inte minst ickebinära transpersoner.

En modern translag som separerar medicin och juridik
Vår världsrekordsgamla könstillhörighetslag (”translag”) måste ersättas med en ny som skiljer vården från processen att ändra juridiskt kön, alltså det som står i folkbokföringen och i passet. Det är helt orimligt att den överbelastade könsbekräftande vården tvingas lägga tid på att skriva långa intyg. Varje människa ska ha rätt att själv bestämma vilket kön som står i passet.

Sverigedemokraternas gruppledare Linda Lindberg, jag tycker du behöver svara på en fråga som många av mina medlemmar har. Varför ska unga transpersoner förbjudas från att ta emot den enda vården som är effektiv mot deras lidande?

Elias Fjellander, förbundsordförande RFSL Ungdom

RELATERADE ARTIKLAR:
2022-06-17 ⎮ Akut brist på vård till unga transpersoner