Att vi rakryggade stod upp för vårt ord och för Sveriges hyresgäster förvånade många. För vanligt folk har det blivit vardag med politiker som uppslukats av makt och glömt bort sina värderingar, skriver Maj Karlsson (V).  

I min första krönika, till Feministiskt perspektiv, berättade jag lite om min bakgrund. Att jag har växt upp i den gamla arbetarstadsdelen Haga där underhållet var så eftersatt att det kom att bli en av Göteborgs fattigaste stadsdelar. Efter några år köpte kommunen upp husen för att riva dem och sanera bort de människor som bodde där. De valde alltså att helt sonika riva stora delar av stadsdelen istället för att få bukt med fattigdomen och rusta upp området för oss som bodde där.

Resultatet blev att de flesta av oss inte hade råd att bo kvar, utan byttes ut mot en mer kapitalstark medelklass.  Jag undrar verkligen vad som hade hänt om något politiskt parti hade stått upp för oss då. Kanske hade vi som bott där inte tappat hoppet om alla politiker, kanske hade vi fått behålla våra hem.

Idag kan vi se hur samma politik utövas, men ompaketerad i en nyliberal kostym. Istället för att riva hela områden vill de liberala och konservativa partierna införa marknadshyror för att driva bort människor från städernas mer attraktiva områden. De med stora plånböcker kan bo var de vill, medan de andra tvingas flytta, bo trångt eller inte bo alls.

En utveckling där människor inte kan vara trygga i sina egna hem kan vi aldrig stå bakom. 

Förutom de med låga inkomster drabbas kvinnor av denna politik. I skärningspunkten mellan patriarkatet och klassamhället hittar vi de kvinnor som inte har möjlighet att flytta trots att de lever med män som slår. De är fast i ett system och en bostadskö som inte hjälper dem, trots att det borde vara samhällets skyldighet att erbjuda alla ett tryggt hem.

Efter valet 2018 accepterade Vänsterpartiet en regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, detta trots det borgerliga innehållet i januariavtalet och att vi utestängdes från allt samarbete. Inget annat parti offrade så mycket för att det skulle gå att styra Sverige. Dock var vi extremt tydliga med att vi aldrig skulle acceptera att marknadshyror genomfördes. En utveckling där människor inte kan vara trygga i sina egna hem kan vi aldrig stå bakom.

Trots det valde regeringen att gå vidare med marknadshyrorna. Under 2,5 år har vi gjort allt i vår makt för att få regeringspartierna att förstå att vi menar allvar, men de lyssnade inte på oss. För att fortsatt kunna stå rakryggade för vårt ord och stå upp för Sveriges alla hyresgäster kunde vi inte längre ha förtroende för Stefan Löfven som statsminister.

De enda vi har allierat oss med är Sveriges hyresgäster och det är jag mycket stolt över.

Om det funnits ett Vänsterparti som stått upp för hyresgäster och vanligt folk under min barndom i Haga så hade kanske inte politikerföraktet växt sig så starkt. Istället kanske vi hade sett Vänsterpartiet som en viktig röst i samhället. Att det fanns någon i politiken som hörsammade oss. Att det fanns någon inom politiken som vi faktiskt kunde lita på.

I måndags meddelande Stefan Löfven att han avgick som statsminister. Ett beslut han hade sluppit om han tagit vårt ord på allvar. Under sin presskonferens hade han kunnat prata om vägen framåt, men istället använde han sin dyrbara tid till att försöka kröka Vänsterpartiets rygg.

Han vill att det ska framstå som att vi krokat arm med Sverigedemokraterna. Men egentligen handlar det om att vi har gjort en krigsförklaring mot den nyliberala politik han själv stått bakom. För givetvis vet han att vi och alla som röstat på oss är den största kraften mot rasism. De enda vi har allierat oss med är Sveriges hyresgäster och det är jag mycket stolt över.

Nu måste vi hitta nya vägar för att styra landet där ingen kommer få allt de vill. Vänsterpartiet står redo att kompromissa och att hitta vägar för ett stabilt styre utan marknadshyror. Definitivt utan rasister.

Maj Karlsson är gruppledare för Vänsterpartiet i riksdagen och återkommande inrikespolitisk krönikör i Fempers nyheter.

”Sluta bomba Gaza”, och uppmaningar om att få ett slut på krigsbrott i Gaza var budskap som demonstranter skanderade på onsdagskvällen samtidigt som parlamentsledamöterna tog ställning till ett förslag om vapenvila. Förslaget, som hade lagts fram av det skotska partiet SNP, röstades ner med 293 röster mot 125. Detta bland annat då Labourpartiets ledare Keir Starmer hade uppmanat partimedlemmarna att avstå från omröstningen. Han hade istället lagt fram ett eget förslag som kritiserade Israels krigföring med krav på en längre humanitär paus, snarare än eldupphör. Flera Labourledamöter har nu antingen avgått från sina positioner eller sparkats för att de valde att rösta för vapenvila.

– Jag måste rösta med mina väljare, mitt huvud och mitt hjärta, som har känts som om att det ska brista av fasa för läget i Israel och Palestina under de senaste fyra veckorna, säger Jess Phillips i sitt avgångsbrev, rapporterar The Guardian. Sammanlagt röstade 56 Labourledamöter för vapenvila.

Under onsdagskvällen protesterade också omkring 200 personer genom en sittprotest på Birminghams största tågstation, med krav på vapenvila i kriget i Gaza. Deltagare höll i Palestinaflaggor och skanderade för ett fritt Palestina.

Stora propalestinska demonstrationer har hållits runt om i världen med krav på vapenvila i Gaza, och med anklagelser om att Israel genomför ett folkmord och en etnisk rensning av av palestinier. Stora protester har också hållits i anslutning till universitet i en rad länder. Under onsdagen protesterade studenter och lärare vid Colombia University i New York i protest mot att två grupper på universitetet har suspenderats – Students for Justice in Palestine och Jewish Voice for Peace.

Även protester till stöd för Israel har genomförts – i tisdags samlades tiotusentals i Washington under slagordet ”Aldrig mer”, med hänvisning till att Hamas attack mot Israel den 7 oktober var den dödligaste mot judar sedan Förintelsen.

Rapporten baseras dels på intervjuer med kvinnor som har genomgått traumabehandling, dels på fokusgrupper bestående av vårdpersonal.

– Resultaten tyder på att den traumafokuserade behandlingen som erbjuds ger goda effekter. Den kan också upplevas som krävande att gå igenom, och kvinnorna och vårdpersonalen vittnar från olika perspektiv om hinder både för att söka vård och att tillgodogöra sig behandlingen, säger Linda Jolof, leg. psykolog och projektledare för Mitt hjärtas syster i ett pressmeddelande på Röda Korsets högskolas hemsida.

Hon har tillsammans med Patricia Rocca skrivit rapporten Mitt hjärtas syster II – Kvinnors och vårdpersonals upplevelser av traumafokuserad behandling vid Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade vilket är en uppföljning på en tidigare litteraturstudie som också genomfördes inom ramen för projektet Mitt hjärtas syster som inleddes 2021 och som syftar till att traumatiserade kvinnor med flyktingbakgrund ska få tillgång till god och jämlik vård. Både Jolof och Rocca jobbar på Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade i Malmö:

– I rapporten lyfter vi fram förslag som de intervjuade kvinnorna och vårdpersonalen gav på sådant som kan göras för att anpassa vården efter kvinnornas behov och förutsättningar. Det kan till exempel handla om att arbeta för en bättre samverkan mellan aktörer som möter målgruppen. Ett annat förslag handlar om att erbjuda möjlighet att ses i grupp för att prata om rättigheter, utbyta erfarenheter och ge varandra stöd, säger Patricia Rocca, leg. fysioterapeut.