Mindre än en procent av det globala biståndet går till kvinnorättsarbete och feministisk organisering på gräsrotsnivå i det globala syd. Samtidigt har coronapandemin drivit jämställdhetsarbetet bakåt en generation. Stora resurser och krafttag krävs för att vända utvecklingen.

En försvinnande liten del av det totala biståndet globalt går direkt till kvinnorättsorganisationer och feministisk organisering. Det konstateras i en rapport gjord av The Association for women’s rights in development (AWID), som stöder feministiska organisationer och nätverk, som lanserades i slutet av maj.

Totalt tar dessa organisationer endast emot en procent av de globala biståndspengarna. Allra minst pengar får de organisationer som arbetar med marginaliserade grupper, såsom hbtq-personer, urfolk och unga feminister och kvinnor som befinner sig i prostitution.

Undergräver framsteg

AWID har som mål att driva på för att mer pengar ska gå direkt till organisationer och nätverk som arbetar för kvinnors rättigheter på gräsrotsnivå.

Sedan FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing (dåvarande Peking) 1995 har många länder satt upp jämställdhetsmål. Några regeringar har uttalat sagt sig vilja driva en feministisk utrikespolitik. Och intresset för att finansiera jämställdhet och feministiska kollektiva handlingar har också ökat genom åren.

Men de senaste åren har det skett en backlash. Dessutom råder det fortfarande extrem underfinansiering av feministiska rörelser. Det innebär, enligt rapportförfattarna, ett hot mot de framsteg som gjorts.

Rapportförfattarnas varning om att en global kris riskerar att radera alla framsteg som gjorts överhuvudtaget bekräftas nu vara sanna.

Finansiering krävs

Enligt en färsk rapport Global gender gap report 2021 kommer det ta en generation längre tid, drygt 135 år istället för 100 år, att uppnå jämställdhet mellan könen på grund av pandemin.

Enligt FN och hundratals andra aktörer har kvinnor drabbats hårdare och i större utsträckning av pandemin än män inom en rad områden. I en analys gjord av Center for global development och som baserats på 400 studier fastslås just detta. Kvinnor i låg- och medelinkomstländer har drabbats absolut hårdast av coronapandemin och betalat ett oproportionellt högt pris för krisen.

FN:s Globala mål 5 för en hållbar utveckling handlar om att uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt, vilket nu är viktigare än någonsin. För detta krävs finansiering.

AWID har analyserat budgeten hos de 3 739 feministiska organisationer som får stöd genom Global fund for women (GFW) – en av världens största globala feministiska fonder. Närmare hälften av dem som söker och får stöd redovisar en årlig budget på mindre än 250 000 kronor.

Det totala biståndet till feministiska gräsrots- och människorättsorganisationer utgör alltså mindre än en procent av det totala biståndet. Redan innan pandemin var området ett av de mest underfinansierade av alla områden för utvecklingsbistånd.

Vart går det fel? 

Rapporten ger bland annat råd och tips på hur man kan se till att mer pengar går direkt till gräsrotsorganisationer som arbetar med kvinnors rättigheter i det globala syd.

I rapporten framkommer också flera tendenser rörande finansieringen.

För det första visar den att mycket av pengarna för arbete med kvinnors rättigheter och hbtq-frågor går till organisationer som har ”ultrakonservativa, fundamentalistiska och patriarkala dagordningar”.

Exempelvis i USA uppgick den kristna högerns finansiering till 2 400 miljoner kronor, vilket enligt rapportförfattarna gick till att undergräva FN:s arbete för mänskliga rättigheter.

Ojämlikhetsvirus

För det andra är en global utveckling som innebär att rikedomarna växer för de redan rikaste procenten medan alltfler faller ner i fattigdom och klyftorna växer förödande för jämställdheten.

Det är konstaterat att när fattigdomen ökar är det i första hand kvinnor och minoritetsgrupper, såsom hbtq-personer och urfolk som drabbas allra värst.

Oxfam har kallat coronapandemin för ett ojämlikhetsvirus. I januari 2021 släppte organisationen rapporten, The inequality virus, som visar att det kan ta över ett decennium innan världen är tillbaka på samma fattigdomsnivåer som före pandemin.

Feministiska aktivister och rörelser har under krisen drivit på och krävt mer rättvisa krisåtgärder både för återhämtning och som politik inför framtiden.

Det är också dessa organisationer och rörelser som själva driver på för att försöka göra något åt exempelvis det utbredda våldet mot kvinnor globalt. Både för att hjälpa och stödja samt för att arbeta förebyggande, menar AWID. Därmed axlar de ett tungt samhällsansvar.

Den 30 juni till 2 juli anordnas Generation equality forum – ett globalt toppmöte om jämställdhet – i Paris. Det är anordnat av UN Women med Mexiko och Frankrike som värdar och en rad civilsamhällesorganisationer bland deltagarna.

Målet för mötet är att ta fram konkreta åtgärdsplaner för att ge jämställdhetsarbetet globalt en rejäl och välbehövlig skjuts framåt. Inte minst med siktet inställt på Agenda 2030.