Nina Nyman forskar om den politiska aktivismen som ledde fram till det finlandssvenska #metoo-uppropet #dammenbrister, som blev startskottet för hela #metoo-rörelsen i Finland.

– När vi startade den slutna Facebook-gruppen, där kvinnor kunde dela med sig av vittnesmål om sexuella trakasserier i en trygg miljö, visste vi inte vilket gensvar vi kunde förvänta oss, säger Nina Nyman i ett videosamtal från Ekenäs.

Hon tillägger:

– Finlandssvenskarna, den svensktalande minoriteten i Finland, är inte så stor och ämnet känsligt.

Gensvaret blev dock omedelbart. Bara under en vecka, från den 22 till 29 november, fick gruppen över 20 000 medlemmar och närmare tusen kvinnor i olika åldrar skickade in sina vittnesmål. Både det stora engagemanget och den mängd berättelser som faktiskt kom in överraskade Nyman och de andra samordnarna i gruppen. Samtidigt i Sverige kom vid den här tidpunkten de många branschvisa #metoo-uppropen.

Medan insamlingen pågår minns Nina Nyman att hon läser en artikel i den finländska dagstidningen Helsingin Sanomat där det konstateras att #metoo-vågen ebbat ut utan att lämna några större avtryck i Finland.

– Men då vet inte redaktörerna på tidningen att uppropet #dammenbrister är på väg, säger hon och fortsätter:

– Det här sammanträffade med debatten inför presidentvalet i Finland. Finlands socialdemokratiska partis kandidat Tuula Haatainen höll anförande både på finska och svenska i riksdagen och lyfte #dammenbrister och vikten av att diskutera sextrakasserier, vilket gjorde att uppropet genast kom att tas på allvar och omedelbart fick ett stort genomslag, säger Nyman.

Konkreta resultat

I Finland, till skillnad från i många andra länder där personfixering och kändisskap till viss del kom att stå i vägen för att synliggöra bredden i rörelsen, togs uppropet emot för vad det var: fakta och bevis på ett allmänt utbrett samhällsproblem, som alla är överens om måste bekämpas.

Det blev inte heller någon backlash som i så många andra länder, där främst de personliga konflikterna kom att få stor uppmärksamhet och till viss del skymde bredden.

Nyman menar, att eftersom #metoo plockades upp så snabbt av de formella institutionerna, blev det aldrig någon stor gräsrotsrörelse i Finland, som i en del andra länder.

Hon menar också att samtidigt som det handlade om en global rörelse, så kom spridningen och betydelsen av #metoo lokalt snarare att bero på just den lokala kontexten och vilka strukturer som fanns på plats innan #metoo.

I Finland ledde #dammenbrister ganska snabbt till både policyförändringar och tillsatta utredningar.

Men trots det goda mottagandet i Finland, menar Nyman, går dock åsikterna isär kring vems ansvar det är att på riktigt göra något.

– Alla tycker att något måste göras, men få tycker att det är de som ska göra det, säger Nyman.

Det finns dock konkreta resultat. En ny samtyckeslagstiftning, vilken har sitt ursprung i #dammenbrister och metoo-aktivismen, är på gång. Lagförslaget föregicks av kampanjen Samtycke 2018, som föddes direkt i anslutning till #dammenbrister.

Aktivismens mål

Nina Nyman anser att det nu, fyra år senare, behövs en uppföljning av vad det goda mottagandet verkligen lett till.

Hon tycker dock att diskussionsklimatet har förändrats i samhället.

– Tidigare sågs man som en person med extrema åsikter om man lyfte problem kring sexuellt våld och sexuella trakasserier. Nu är det tvärtom, förnekar man förekomsten av sexuellt våld och sexuella trakasserier såsom statistiken visar, så är man den med extrema åsikter.

Själv forskar hon just nu på den politiska aktivismen som ledde till uppropet #dammenbrister, arbetet med en bok om hur det gått ett år senare och arkiveringen av den känsliga dokumentationen.

– Jag undersöker beslutsprocesser – etiska ställningstaganden och politiska avväganden – och tillvägagångssättet för aktivismen som hela tiden hade uppställda politiska mål, säger hon.