I den första mätningen av sitt slag visar Delegationen mot segregation (Delmos) att boendesegregationen ökat kraftigt sedan 1990-talet. Mest segregerat lever hög- och låginkomsttagare.
De socioekonomiska skillnaderna mellan olika områdestyper i landet är nu så pass stora att boendet med stor sannolikhet påverkar människors livschanser. På regeringens uppdrag har Delmos undersökt hur boendesegregationen i Sverige utvecklats 1990-2018.
Under hela perioden är höginkomsttagarna den grupp som bor mest åtskild från människor i andra inkomstgrupper men utvecklingen har varit störst för låginkomsttagarna. Nu bor de olika grupperna nästan lika segregerat.
Det är första gången som segregationen – som handlar om att människor med olika bakgrund lever skilda från varandra – mäts så brett i Sverige.
– Segregation blir ett problem när den leder till alltför stora skillnader i uppväxt- och levnadsvillkor. Då blir det svårare för människor att nå sin fulla potential och vi blir fattigare som samhälle, säger Anders Kessling, direktör på Delmos, i ett pressmeddelande.
Mer än ett storstadsfenomen
2018 bodde nästan 60 procent av Sveriges befolkning i en kommun som var mer segregerad än genomsnittet 1990 för hela landet. I över hälften av Sveriges kommuner finns ett eller flera områden med socioekonomiska utmaningar. Så trots att det ofta beskrivs som ett storstadsfenomen är segregation en realitet för stora delar av befolkningen.
– Sannolikheten att vi träffar personer som inte tillhör samma grupp som oss själva där vi bor har blivit mycket mindre de senaste 30 åren. Det riskerar att försämra sammanhållningen i samhället, säger Anders Kessling.
Tillsammans med Statistiska centralbyrån (SCB) har Delmos tagit fram ett rikstäckande socioekonomiskt index. Utifrån detta har myndigheterna definierat fem olika typer av områden, från områden med mycket stora socioekonomiska utmaningar till områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar. Indexet har gjort det möjligt att analysera hur förutsättningarna för människor skiljer sig åt mellan olika bostadsområden.
– Det har tidigare inte funnits en vedertagen definition av områden utifrån socioekonomiska förutsättningar. Områdestyperna kommer att ge myndigheter, kommuner och andra beslutsfattare bättre förutsättningar att samordna verksamheter och insatser och därmed skapa förändring, säger Anders Kessling.
Ingen naturlag
Faktorer som jämförs är exempelvis utbildningsnivå, sysselsättning och inkomster – och för samtliga är nivåerna lägre i områden med socioekonomiska utmaningar, där fler också bor i hyresrätt och lever på mindre genomsnittlig bostadsyta än boende i andra typer av bostadsområden.
– Skillnaderna mellan olika typer av områden är stora. När det exempelvis kommer till andelen boende som förvärvsarbetar är det 31 procentenheter som skiljer områden med stora socioekonomiska utmaningar och områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar åt. Det tyder på att platsen har betydelse för människors livschanser, konstaterar Anders Kessling.
Sedan 2012 har segregationen minskat något, men enligt Delmos är det för tidigt att prata om ett trendbrott. Samtidigt visar rapporten att förändring av olika områdestyper inte är omöjlig.
– Segregationen är ingen naturlag, den går att bryta. Delmos har med rapporten bidragit med en metod för hur man kan mäta och följa segregationen. Det kan ligga till grund för många aktörer som ska arbeta med att minska och motverka segregation, säger Anders Kessling.
