Hbtqi-rättigheter är mänskliga rättigheter. Punkt slut.

I en rimlig värld borde den här texten kunna sluta där. Men verkligheten ser smärtsamt annorlunda ut.

Förra veckan trädde Ungerns senaste anti-hbtqi-lag i kraft. Den nya lagen förbjuder information till barn och unga om könsidentitet och homosexualitet i  undervisning, i civilsamhällesorganisationer, i reklam och i media.

Den nya lagen är ett hårt slag mot redan hårt pressade unga hbtqi-personer och regnbågsfamiljer i Ungern. Vi vet att tillgången till information, gemenskap i föreningar, stöd och representation är avgörande för att minimera riskerna för psykisk ohälsa och otrygghet bland unga hbtqi-personer. Dessutom strider lagen mot både mänskliga rättigheter i allmänhet och EU-fördragen i synnerhet.

Vi ska straffa, inte belöna de korrupta och auktoritära ledare i EU som inte tillgodoser sina medborgares rättigheter.

Vi gröna och andra progressiva i EU-parlamentet är eniga om att Viktor Orbáns högerauktoritära styre i Ungern för länge sedan satt sin sista potatis.

Vi har i många år protesterat, fördömt och kämpat för att få ett stopp på de brott mot EU:s grundläggande värden och fördrag som pågår i landet. I takt med att angreppen på de mänskliga rättigheterna och demokratin i Ungern förvärrats har vi växlat upp vårt motstånd.

Vi ber inte snällt längre – vi är redo att straffa Ungerns regering med att ta bort det som korrupta ledare likt Orbán gillar mest – pengarna.

Jag är glad att EU-kommissionen har hörsammat våra krav på att stoppa den första utbetalningen av det extrainsatta coronastödet till Ungern, som inte uppfyller de krav i ansökan som vi enats om. Men vi kan inte stanna där.

Vi gröna var drivande för att få på plats ett nytt verktyg i EU-kommissionens låda för att straffa länder som inte respekterar domstolarnas politiska oberoende, och därmed bryter mot rättsstatsprincipen.  Den så kallade rättsstatsmekanismen finns till EU-kommissionens förfogande sedan årsskiftet. Om den aktiveras stoppas utbetalningarna av EU-stödet till medlemslandet i fråga.

Vi ska straffa, inte belöna de korrupta och auktoritära ledare i EU som inte tillgodoser sina medborgares rättigheter. Därför måste EU-kommissionen pröva om denna mekanism kan aktiveras i fallet Ungern.

Sedan i höstas har EU en antagen hbtqi-strategi. EU-kommissionen måste säkerställa att den blir mer än vackra ord på papper.

De ekonomiska verktygen är oerhört viktiga och jag är stolt över att vi miljöpartister i Europa varit drivande i att få dem på plats. Värre är det med andra verktyg, som hamnat på is för att EU:s ledare inte kan enas i rådet.

Ett exempel på verktyg som inte används är EU:s antidiskrimineringslagstiftning, som varit blockerad i snart ett decennium. Ett annat är det så kallade artikel 7-förfarandet, ett mycket kraftfullt verktyg som – om rådet enas om att använda det – bland annat stoppar det EU-land som bryter mot artikel 7 i EU-fördraget, exempelvis Ungern, från att rösta i rådet och därmed delta i EU:s lagstiftande arbete.

Sedan i höstas har EU en antagen hbtqi-strategi. EU-kommissionen måste säkerställa att den blir mer än vackra ord på papper. EU ska bli den frihetszon för hbtqi-personer som vi i EU-parlamentet kommit överens om att unionen ska vara.

Allt detta enades en majoritet i EU-parlamentet förra veckan om att vi ska fortsätta kräva. Tillsammans fördömer vi Ungerns agerande och upprepar det som är en självklarhet: hbtqi-rättigheter är mänskliga rättigheter.

Men företrädarna för ett svenskt parti höll inte med – Sverigedemokraterna. Deras nedlagda röster är en tydlig signal om att  vi inte får sluta kämpa. Verkligheten i Ungern får inte bli Sveriges framtid.

Alice Bah Kuhnke är EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna och gruppledare för jämställdhetsutskottet, samt återkommande EU-krönikör i Fempers nyheter.

Den ideella organisationen PRE bedriver forskning om prostitution, pornografi och trafficking, samt opinionsbildar för alternativ och vård till kvinnor i prostitution. PRE erbjuder även utbildning och konsultation till forskare, överlevande, allmänhet och beslutsfattare, med målet att avskaffa prostitution. I förra veckan presenterade de en studie

105 kvinnor och män med erfarenhet av den svenska sexindustrin intervjuades i den treåriga studie som USA-baserade ideella organisationen PRE publicerade förra veckan. 81 procent av dem har diagnosticerats med posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Siffran sticker ut, konstaterar PRE, som i jämförelse lyfter fram att 29 procent av amerikanska krigsveteraner som deltagit i Irak-kriget fått diagnosen någon gång under sitt liv.

Andelen i studien som utsatts för våldtäkt inom svensk sexindustri är också hög, 84 procent. Förövarna uppges vara sexköpare, pojkvänner, hallickar, pornografiproducenter, porrskådespelare, porregissörer och porrkonsumenter.

Av studien framgår även att:

• 50 procent av respondenterna identifierar sig som svenskar, den andra hälften som invandrare eller med ”multietnisk kulturell bakgrund”.

• En tredjedel av dem som inte identifierade sig som etniskt svenska har upplevt rasistiska verbala kränkningar relaterade till deras hudfärg, kulturella eller religiösa bakgrund.

• 80 procent av all prostitution skedde i privata hem, hotell eller vid privata fester.

• 64 procent uppger att de har filmats eller fotograferats i prostitution utan att de har givit sitt samtycke till det.

• Bland de som medverkat i produktion av pornografi uppger 71 procent att de har tvingats att utföra sexuella handlingar de inte velat utföra.

• 27 procent har hindrats från att använda kondom under pornografiproduktion.

• Hälften av respondenterna har ägnat sig åt ”transaktionssex” eller ”överlevnadssex”, vilket enligt PRE återspeglar deras fattigdom och brist på alternativ.

Någon tydlig skillnad mellan hur man annonserar för pornografi eller sexköp finns inte, uppger de medverkande i studien.