Långvarig arbetskraftsbrist inom vård- och omsorgssektor har förvärrats under covid-19-pandemin. Det framgår av en ny rapport från Eurofound, EU:s trepartsorgan för förbättring av levnads- och arbetsvillkor.
Arbetslösheten är hög i många EU-länder. Ändå råder brist på arbetskraft i vissa länder, sektorer och yrken, konstaterar Dragos Adascalitei and Tina Weber i Eurofound-rapporten Tackling labour shortages in EU member states.
Under 2020 minskade arbetslösheten och antalet arbetade timmar i hela EU, men inte inom alla sektorer. Där arbetskraftsbristen redan var ett faktum, som vård- och omsorgs- samt it-sektorn, har situationen förvärrats.
Att covid-19 gjort det svårare för människor att migrera, att många bytt jobb under pandemin och motviljan att ta jobb i sektorer med låga löner och dåliga arbetsvillkor är faktorer som bidragit till ökad arbetskraftsbrist.
Strukturell underdimensionering
Samtliga EU-länder rapporterade brist på sjuksköterskor, allmänläkare och omsorgsarbetare under 2020. Men det är inget nytt problem. Enligt världshälsoorganisationen WHO är EU:s brist på arbetskraft i vårdsektorn strukturell. Redan 2013 beräknades bristen uppgå till 1,6 miljoner arbetare, och prognosen att siffran skulle stiga till 4,1 miljoner till 2030.
Eftersom omsorgssektorn i många länder förlitar sig i stor utsträckning på migrerad arbetskraft förvärrades bristen av reserestriktioner, samtidigt som löner och villkor gör sektorn oattraktiv för arbetskraften.
Rapportförfattarna betonar vikten av att identifiera de specifika orsakerna till arbetskraftsbrist på alla nivåer. Där har arbetsmarknadens parter en central roll, menar Dragos Adascalitei and Tina Weber. De rekommenderar tre olika former av åtgärder för att hantera arbetskraftsbrist: åtgärder som ökar regioner, sektorer eller yrkens attraktivitet, åtgärder mot diskriminering på arbetsmarknaden och åtgärder för att ta tillvara på existerande arbetskraft genom kompetensutveckling och jobbmatchning.
