Den 16 juni 2021 hittades Joannah Stutchbury, en av Kenyas mest framträdande miljöaktivister mördad. Det är framförallt kvinnorna som överallt står upp för försvaret av naturen och som trakasseras och mördas för sitt engagemang. Det skriver Maria-Pilar Reyes som också höjer ett varningens finger.
På balkongräcket till en lägenhet sex trappor upp promenerar en svart, ca 8 cm lång, gräshoppa. Hur kom den dit? Och varför? En ensam gräshoppa. Kommer det snart fler? Gräshoppor brukar alltid komma i en svärm. Och de lämnar stor förödelse efter sig. Det kan vi bland annat läsa om i Bibeln. Borde vi ta denna ensamma gräshoppa som en varningssignal?
Framtidsforskare har räknat ut att om klimatkrisen inte stoppas nu kommer många allvarliga biologiska förändringar äga rum inom några år. En del sker redan nu. Skyfall, översvämningar, extrem heta, torka, bränder, orkaner, jordskred och extrem kyla har blivit allt vanligare och uppstår på alltfler platser i världen. Men det som också kommer som en konsekvens av det negativa mänskliga avtrycket i naturen är reaktionen från djur-och växtlivet, från havet och från jorden.
När storföretagens sökande efter snabba, stora ekonomiska förtjänster tränger bort djur, hav och växter från sina naturliga miljöer så går dessa liv inte helt upp i rök. De sorgliga nedbrända kroppar av koala, kängurus, fåglar och andra efter förra årets bränder i Australien visar bara en del av sanningen. Faktum är att några djur klarar sig alltid. Några muterar, andra vandrar till nya platser för att överleva, så som också vi människor gör när vi trängs bort från våra boplatser eller får dessa förstörda. De som har lättats att anpassa sig till förändrade livsomständigheter är insekterna. De ändrar sitt utseende, sina vanor, sin kost, sin storlek och sitt beteende.
Jorden låter också höra av sig. Som en uppskärrad, livrädd häst som vägrar låta sig dresseras, försöker den skaka av sig inkräktarna, förtryckarna, bli fri. Nya jordbävningar och tsunamin är att förvänta. Havet i sin tur försöker ta tillbaka sitt ursprungliga utrymme.
Skövlingen av skog sker inte bara i Amazonas eller Borneo. Det sker också på de flesta platser i världen där skogar finns kvar. Även i Sverige. Att göra snabba-vinst-jägares till lags genom att minska allmänhetens makt och kontroll över skogen är så långt från en miljöskyddspolitik man kan komma. Likaså att främja byggandet av strandnära hotell, bostäder med mera för kapitalstarka invånare samt ge dessa invånare oinskränkt makt att göra vad de vill på de stränder som finns kvar, oavsett de långsiktiga konsekvenserna av det. Konsekvenser som blir allt kortsiktigare.
I södra Chile kämpar nu mapuchefolket mot skogsföretaget Miminco och mot den polis och militär som med våld skyddar Miminco:s intressen i regionen. Den lagliga processen som kan bekräfta mapuchefolkets rättigheter över området och därmed deras rätt att stoppa skövlingen av urskogen kan ta upp till 15 år. Då kommer det inte att finnas någon skog kvar att försvara och klimatkatastroferna som följd av det kommer att avlösa varandra.
I norra Chile kämpar miljöaktivisterna mot den exploatering av kustområden och stränder som gruvnäringen genomför för att tillgodose sina behov av nya hamnar. Chile är bara ett exempel, dock ett av de mest miljöskadade länder i världen. Men liknande processer pågår på många andra platser i Latinamerika, Nordamerika, Afrika, Asien, Europa, Stilla havets ö-värld.
Den 16 juni 2021 hittades Joannah Stutchbury, en av Kenyas mest framträdande miljöaktivister mördad. Det är framförallt kvinnorna som överallt står upp för försvaret av naturen och som trakasseras och mördas för sitt engagemang. Men nya kvinnor tar vid, medvetna om att, om miljöförstörelsen fortsätter i samma takt kommer våra barnbarns överlevnadschanser att bli mycket små, om några alls. Men det finns också kvinnor som – även om de klär sig i grönt och använder sig av gröna symboler – driver en politik som kan bara köra oss rakt mot avgrunden. Dessa kvinnor, som i praktiken går patriarkatets ärenden, måste vi se upp med. De förtjänar inte vårt stöd.
