Jämställdhetsintegrering i biståndsprogram handlar om liv. Kvinnor är mer utsatta i fattigdom och i krig. Trots det saknar stora delar av FN:s livsmedelshjälp, World food programme (WFP), i Etiopien ett jämställdhetsperspektiv både inom organisationen och i nödhjälpen de arbetar med. Det riskerar liv, särskilt flickors och kvinnors.

Denna situation blir än mer allvarlig med tanke på att mindre än en procent av världens biståndspengar går till kvinnorättsaktivister eller feministisk organisering på gräsrotsnivå. Och förvånansvärt få biståndsprogram lyckas integrera jämställdhet i sina biståndsprogram.

När Delvin Arsan förra året anlände som jämställdhetsexpert till Världslivsmedelsprogrammet (WFP), FN:s livsmedelshjälp, i Etiopien fanns det i princip ingenting som kunde kallas jämställdhetsarbete.

– Fokus låg på nödhjälp där allt handlade om logistik. Samtidigt som de interna strukturerna, normerna och arbetssätten var extremt patriarkala, säger hon på en videolänk från hemstaden Flen.

Trots det fick organisationen Nobels fredspris år 2020.

Inga analyser

Delvin Arsan är utsänd av den svenska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Sedan coronapandemins utbrott har hon, liksom de flesta biståndsarbetare, arbetat på distans.

Hon beskriver den första tiden som extremt utmanande.

– Jag kände mig som ett spöke i organisationen. Jag pratade och lobbade för vikten jämställdhetsperspektiv, metoder och verktyg för att införa det och ingen tycktes höra vad jag sade.

Hon beskriver en låst situation där det helt saknades jämställdhetsanalyser och integrering av jämställdhetsperspektiv i de redan befintliga programmen. Även jämställdhetsbudgeten lyste med sin frånvaro.

Men med 15 års fälterfarenhet från flera länder i Mellanöster och Afrika har hon gedigen teknisk kompetens för att med lätthet kunna stödja de som idag arbetar med att implementera biståndsprogram. Om bara viljan fanns hos medarbetarna.

– Det fungerar inte med en jämställdhetsexpert och tron att den enskilda personen ska lösa organisationens jämställdhetsarbete i förhållande till givarna.

– Jämställdhetsarbete handlar ju om människor och att rädda liv. Det är ingen småsak.

Viktig information

Nyckeltillfället är när man gör informationsinsamlingar inför bedömningar som ska göra inför designen och uppstarten av biståndsprogram där det handlar om stora pengar.

– När det handlar om mathjälp, så kan man ganska enkelt göra stor skillnad ur ett jämställdhetsperspektiv. När jag kom till WFP fanns det till exempel inga frågor i den hushållsundersökning som ligger till grund för det bistånd man vill förmedla till ett visst område som kunde bidra till ökad jämställdhet.

Det handlar om vem som fattar beslut i frågor som rör maten i hushållet. Var och hur man delar ut mathjälpen. Är det på tider, då kvinnorna som har stora ansvar i och kring hushållet, har möjlighet att närvara? Är platsen för matdistributionen tillgänglig för kvinnor? Sker den efter mörkrets inbrott? Vem får del av matpengarna som delas ut? Vem handlar mat och var? Hur ska man tas sig till platsen där mat delas ut. Och så vidare.

– Vi vet ju att det är kvinnor, barn och funktionshindrade som drabbas hårdast och är extra utsatta i fattiga länder och under krig, eftersom de tar hand om hem och barn och ibland saknar utbildning.

Även minoriteter är utsatta och särskild hänsyn måste tas till om de inte har id-handlingar i det land de lever i eller måste passera en gränskontroll för att få tillgång till mathjälp och dylikt.

Patriarkala strukturer stärks

Trots att den här kunskapen finns så arbetar varken WFP eller många andra organisationer med fokus på nödhjälp utifrån ett integrerat jämställdhetsperspektiv.

– Ja varför? Det handlar om två utmaningar, dels råder det brist på kunskap inom organisationen och bland cheferna, dels finns det stereotyper, normer och traditioner präglade av starka patriarkala värderingar inom WFP.

Att det rekryterats fler kvinnor till organisationen har inte förändrat det faktum.

– Det beror på djupt rotade strukturer och en kultur som är svår att förändra för enskilda kvinnor, som istället blir en del av och fortsätter på den inslagna vägen.

Enligt Arsan är risken, när man underlåter att integrera ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv att biståndsprogram förstärker redan existerande patriarkala strukturer och auktoritära ledarskap. Program som genomförs utan jämställdhetsanalys kan till och med skada kvinnor och andra utsatta.

Tryggare stöd

Därför vill hon uppmana Sverige, som är en av de största givarna till FN, att ta ett mycket större ansvar för att jämställdhets- och mångfaldsperspektiv införs i de biståndsprogram som man stödjer.

– Sverige och andra givarländer har för låga krav och tar alldeles för lätt på de ursäkter, särskilt vanligt är tidsbrist, som stora mottagarorganisationer kommer med i sina utvärderingar när det handlar om jämställdhetsarbetet.

Hon fortsätter:

– Om MSB skickar ut insatspersonal för jämställdhetsarbete så måste de kunna säkerställa att det aktivt fortsätter även efter att uppdraget är slut.

Det måste helt enkelt finnas en struktur som kan föra arbetet vidare.

– Med rätt kompetens genom hela organisationen så blir också jämställdhetsarbetet integrerat.

Arsan menar också att det är viktigt att stödja lokala gräsrotsorganisationer som arbetar i sin hemkontext.

– De sitter inne med mycket värdefull kunskap och behöver resurser och ledarskap. De har samma utmaningar som vi har inom FN och borde få bättre förutsättningar att leda arbetet framåt och inte bara stödja prorgammen ad hoc utan egna resurser.

De är också ett tryggare stöd för lokalbefolkningarna eftersom de alltid finns i området till skillnad från externa aktörer som kommer och går.

FAKTA/WFP

Världslivsmedelsprogrammet WFP är FN:s livsmedelshjälp. Det grundades 1961 och är världens största humanitära organisation. Huvudkontoret ligger i Rom. År 2020 fick WFP Nobels fredspris.

MER LÄSNING:

Feministiska rörelser extremt underfinansierade

Rekordstor global budget för jämställdhetsarbete