Återigen en sommar med extremväder i Sverige, Europa och världen. Kraftiga regn, värmeböljor och långa torrperioder har orsakat översvämningar, skogsbränder och missväxt. I Europa har hundratals människor dött på grund av detta. Samtidigt presenterade FN:s klimatpanel, IPCC, sin sjätte rapport om läget för den globala upphettningen.

Rapporten slår fast att dessa extremväder kommer bli allt vanligare om vi människor fortsätter med den fossila ekonomin. Vi riskerar nu uppleva varje år extrema väderfenomen, som förr inträffade vart hundrade år. Forskarna var också tydliga med att detta beror människans klimatutsläpp. Utan mänsklig påverkan vore extremväder väldigt ovanliga.

Kanske kan insikten om detta, att konsekvenserna är så påtagliga, innebära att fler vill öka takten och ambitionen i det globala klimatarbetet. Det hoppfulla från IPCC-rapporten är nämligen budskapet att det, trots allt, inte är för sent att förhindra många av de värsta scenarierna.

När jag återvänder till Bryssel efter att ha varit i Sverige ett tag noterar jag alltid en skillnad i luftkvalitén här.

Extremväder går inte att värja sig mot, det paralyserar hela samhället när gatan svämmar över eller när marken brinner upp. Något som inte är lika fysiskt påtagligt är hur utsläppen påverkar luftkvalitén. Det är en mer smygande konsekvens av ett ohållbart samhälle men som faktiskt påverkar våra liv.

Faktum är att luftföroreningar är den största miljörelaterade hälsorisken i Europa, och varje år vållar de nästan 400 000 dödsfall. Globalt sett skördar de fler liv än sjukdomar som hivinfektion och malaria.

På fem år har luftföroreningarna ökat med åtta procent och spås dubbleras till år 2050. Värst drabbas barn, sjuka och äldre. Flera studier visar exempelvis att det exempelvis är vanligare med plötsligt hjärtstopp under dagar då det är höga halter av luftföroreningar. Det finns även andra studier som visar på hur de påverkar hjärnan. Kognitionen förändras vid höga halter av luftföroreningar. Att exempelvis studera inför ett prov är svårare när det är mycket partiklar i luften.

När jag återvänder till Bryssel efter att ha varit i Sverige ett tag noterar jag alltid en skillnad i luftkvalitén här. Motsvarade känsla infinner sig också åt andra hållet, när jag kommer till Sverige, luften är lättare att andas nästan överallt i vårt land, än på Bryssels hårt trafikerade gator. I vardagen försöker jag att inte tänka särskilt ofta på det.

Vi kan alltså komma åt hälften av luftföroreningarna genom insatser som inte ens främst syftar till att reducera dessa. Snacka om dubbelvinst.

Det är väldigt lite man kan göra som enskild individ om man vill påverka sin exponering för luftföroreningar. Man kan undvika att jogga under rusningstrafik, det finns också appar som skickar ut varningar när det är särskilt mycket partiklar i luften. Det är på den politiska nivån som den stora förändringen måste ske.

En aktiv klimatpolitik är ett av de bästa verktygen för att få ner luftföroreningarna i storstäderna. Genom klimatinsatser kan vi halvera luftföroreningarna. Vi kan alltså komma åt hälften av luftföroreningarna genom insatser som inte ens främst syftar till att reducera dessa. Snacka om dubbelvinst.

Då krävs en politik som är beslutsam, handlingskraftig och stark gentemot påtryckning från kortsiktiga intressen. 

Nu har vi sommarens extremväder och IPCC:s rapport färskt i minnet. I november samlas världen till ett nytt klimatoppmöte i Glasgow. Då är det dags att skruva upp klimatambitionerna globalt. Alla regeringar har ansvar inför höstens möte.

Det borde stå överst på agendan hos alla stats- och regeringschefer att denna höst ska bli en historisk vändning för klimatet.

Jytte Guteland är EU-parlamentariker för Socialdemokraterna och återkommande EU-krönikör i Fempers nyheter.