Det finns få saker som gör mig så heligt förbannad som dubbelmoral inom mitt eget gebit – politiken. Vi ser det ofta, politiker som skamlöst säger en sak och gör en annan.

Det kan vara allt från när Moderaterna försöker stöpa om sig till ett grönt parti med storslagna ord och samtidigt röstar emot det ena avgörande förslaget efter det andra som skulle kunna snabba på den gröna omställningen.

Eller när kristdemokrater med ena handen talar om en ny sorts feminism, för att med den andra lägga ner sina röster i avgörande omröstningar för att säkra kvinnors grundläggande fri- och rättigheter. Just det senaste exemplet är aktuellt denna vecka.

Det här blir, om vi vinner omröstningen, ett första viktigt steg mot att få på plats lagstiftning på EU-nivå som tvingar alla medlemsländer att förebygga och bekämpa alla typer av strukturellt våld mot kvinnor.

I skrivande stund har jag tillsammans med hundratals andra folkvalda parlamentariker just anlänt till Strasbourg för att, för första gången sedan pandemin bröt ut, istället för digitalt delta fysiskt vid EU-parlamentets månatliga sammanträde. I veckan kommer vi bland annat att rösta om att få EU-parlamentet att föreslå att könsbaserat våld ska läggas till listan över EU-brott.

Vi gröna har tillsammans med andra progressiva krafter i parlamentet länge drivit på för att få till ett gemensamt krafttag mot mäns våld mot kvinnor i EU. Det här blir, om vi vinner omröstningen, ett första viktigt steg mot att få på plats lagstiftning på EU-nivå som tvingar alla medlemsländer att förebygga och bekämpa alla typer av strukturellt våld mot kvinnor.

Vi kan inte acceptera att våldet, som varje dag terroriserar, skadar och dödar kvinnor i Europa, sliter sönder familjer och raserar tryggheten för barn, fortsätter.

Det är på tiden att EU ställer krav på dessa länder, som konsekvent motarbetar kvinnors rättigheter, och tvingar alla EU-länder att ta våldet på allvar.

I EU har alla människor rätt att leva i frihet från våld. Det fastslår EU-fördragen som alla EU-länder åtagit sig att följa. Men verkligheten är en annan.

Flera EU-länder saknar lagstiftning som skyddar kvinnor och flickor från våld och bland annat Bulgarien, Tjeckien, Slovakien, Polen och Ungern har motsatt sig tidigare försök till handling mot mäns våld mot kvinnor, exempelvis genom Istanbulkonventionen. Det är på tiden att EU ställer krav på dessa länder, som konsekvent motarbetar kvinnors rättigheter, och tvingar alla EU-länder att ta våldet på allvar.

Vi har jobbat hårt med att få denna rapport på plats. I ett halvår har vi gröna, tillsammans med andra progressiva politiker, tampats med partierna på högerkanten som inte vill se några gemensamma skrivningar om aborträtten.

Det känns ofta som en scen tagen rakt ur serien The handmaid’s tale, att vecka ut och vecka in tvingas lyssna till de högerkonservativa ledamöternas predikningar om de oföddas rättigheter och motta hot och dockfoster i brevlådan.

På torsdag får de en ny chans att besinna sig och rösta för kvinnors grundläggande rättigheter.

Det känns absurt att gång på gång vara tvungen att upprepa vad som borde vara en självklarhet: abort är en mänsklig rättighet och att nekas möjlighet till en laglig och säker sådan är ett övergrepp.

Men motståndet vi möter eldar bara under den vrede som gör att vi aldrig kommer ge upp, aldrig huka oss för de konservativas vilja att begränsa kvinnors utrymme i samhället.

Jag skäms över att två av mina svenska kollegor, Sara Skyttedal (KD) och Jessica Stegrud (SD) valde att lägga ned sina röster när vi tog ställning till denna rapport i jämställdhetsutskottet tidigare i år. Det var en tydlig signal om vilken sida de står på.

På torsdag får de en ny chans att besinna sig och rösta för kvinnors grundläggande rättigheter. Jag hoppas att de tar den.

Alice Bah Kuhnke är EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna och gruppledare för jämställdhetsutskottet, samt återkommande EU-krönikör i Fempers nyheter.

Den ideella organisationen PRE bedriver forskning om prostitution, pornografi och trafficking, samt opinionsbildar för alternativ och vård till kvinnor i prostitution. PRE erbjuder även utbildning och konsultation till forskare, överlevande, allmänhet och beslutsfattare, med målet att avskaffa prostitution. I förra veckan presenterade de en studie

105 kvinnor och män med erfarenhet av den svenska sexindustrin intervjuades i den treåriga studie som USA-baserade ideella organisationen PRE publicerade förra veckan. 81 procent av dem har diagnosticerats med posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Siffran sticker ut, konstaterar PRE, som i jämförelse lyfter fram att 29 procent av amerikanska krigsveteraner som deltagit i Irak-kriget fått diagnosen någon gång under sitt liv.

Andelen i studien som utsatts för våldtäkt inom svensk sexindustri är också hög, 84 procent. Förövarna uppges vara sexköpare, pojkvänner, hallickar, pornografiproducenter, porrskådespelare, porregissörer och porrkonsumenter.

Av studien framgår även att:

• 50 procent av respondenterna identifierar sig som svenskar, den andra hälften som invandrare eller med ”multietnisk kulturell bakgrund”.

• En tredjedel av dem som inte identifierade sig som etniskt svenska har upplevt rasistiska verbala kränkningar relaterade till deras hudfärg, kulturella eller religiösa bakgrund.

• 80 procent av all prostitution skedde i privata hem, hotell eller vid privata fester.

• 64 procent uppger att de har filmats eller fotograferats i prostitution utan att de har givit sitt samtycke till det.

• Bland de som medverkat i produktion av pornografi uppger 71 procent att de har tvingats att utföra sexuella handlingar de inte velat utföra.

• 27 procent har hindrats från att använda kondom under pornografiproduktion.

• Hälften av respondenterna har ägnat sig åt ”transaktionssex” eller ”överlevnadssex”, vilket enligt PRE återspeglar deras fattigdom och brist på alternativ.

Någon tydlig skillnad mellan hur man annonserar för pornografi eller sexköp finns inte, uppger de medverkande i studien.