Endast 35 riksdagsledamöter behövs för att väcka förslag om folkomröstning i riksdagen. Och stödet för marknadsskolan är marginellt. Fempers chefredaktör Anna-Klara Bratt har tagit del av Reformisternas höstkonferens och undrar vad som får Suhonen att stanna vid ett hot?
I helgen hade det fristående S-nätverket Reformisterna en offentlig höstkonferens via nätet och på ABF i Stockholm. Stora salen på Sveavägen var så full som lokalen medger och 200-300 personer följde de digitala sändningarna så gott som hela dagen.
Det finns iver och kamplust inom Reformisterna, som trots sitt namn, tillhör arbetarrörelsens mer radikala grenar. Inför Socialdemokraternas kongress har de bland annat tagit fram en ny grön giv även om dignitärerna på konferensen kändes igen. Före detta statsminister Ingvar Carlsson, Thomas Hammarberg, Europarådet och Karin Pettersson, Aftonbladet – även de smittade av reformivern och de socialdemokratiska framryckningarna i Europa.
Jytte Guteland, känd för Fempers läsare, kunde också berätta om ivrigt och möjligt arbete i Europaparlamentet. Det mullrar i partiet.
Om Reformisterna avser att reformera det socialdemokratiska partiet eller väljarna de riskerar att förlora till Vänsterpartiet är oklart – men bland deltagarna fanns en samlande och konstruktiv konsensus om att vinstuttagen i välfärden måste bort.
Skolminister Anna Ekströms besked i frågan nyligen välkomnades brett av debattörerna. Skolan har tagit sig allt högre upp på dagordningen de senaste åren – nu också i borgerligheten. Bland annat väckte frågan het debatt på centerns kongress, även den i helgen.
Reformisternas grundare, Daniel Suhonen, var den som kom närmast ett skarpt förslag under dagen: Om centern vägrar vidare reglering av vinsterna efter valet får vi hota med folkomröstning.
Kanske var det mest menat som ett hot – ”en revoluform”, om vi lånar från Hasses och Tages träffsäkra Erlander-figur (Tommy Körberg) i s-kritiska revyn Svea Hund från 1976 – men det är ett bra förslag!
För att väcka ett sådant politiskt förslag i riksdagen krävs egentligen bara 35 ledamöter, och bortsett från den väloljade friskolelobbyn har ju marknadsskolan enormt lågt stöd bland allmänheten, garanterat lägre stöd än i riksdagen om ens där?
Varken elever, lärare eller föräldrar tycks vara för den ökande segregering och försämrade skolresultat som experimentet redan har lett till. Däremot tycks det gemensamt för alla partier att ett återcentraliserat huvudmannaskap anses i det närmaste ogörligt. Omöjligt.
Förra valrörelsen åkte sju partier av sju riksdagspartier runt och förklarade i tvärpolitiska debatter att skolan lider av jättestora problem, men att ingenting kan göras åt det.
Det skapar en enorm vanmakt. Varför är svenska politiker så rädda för att få ordning på den svenska skolan? Det är ju knappast ambitionen som saknas? Tvärtom, tenderar skol- och utbildningsministrarna vara de som vill mest. Skolan kommer också alltid högt på dagordningen när väljarna får svara.
Flera skolministrar i rad har nu förklarat att de ogillar vinstuttagen, vanskötseln, betygsinflationen, de utmattade kommunala skolorna och bristen på geografisk etablering i landet. I stort sett måste du vara religiös, försigkommen och bo i Stockholms innerstad för att kunna tillgodogöra dig någon form av skolvalsfrihet i Sverige. Nu är till och med lotteri på tapeten.
Då var SVT-programmet Svenska nyheters genidrag – Skolko – där alla kunde sätta sina barn i de finaste skolornas köer med ett knapptryck – mer rimligt. Aldrig har väl privatkoncernerna varit så besvärade. Nästan lika besvärade som de kommunala skolor som måste ta hand om de elever som bor i glesbygd, förort eller landsbygd, har särskilda behov eller traumatiska erfarenheter, därtill ett sjunkande och osäkert elevunderlag.
Kanske är en folkomröstning exakt vad som krävs för att ingjuta lite mod i våra folkvalda? Vi har knappast råd att förlora fler generationer på hastiga nedläggningar, ökade kunskapsklyftor och utarmade kommunala huvudmän. Inte heller kan vi i längden kosta på oss det gap mellan folkvalda och folket frågan blottar.
Släpp i stället in det bidragsberoende näringslivet i lokal produktion av skolmat, upprustning och ombyggnad av uttjänta skollokaler, ljus, fläktsystem och datorer, klimatsmarta energilösningar, sådant de behärskar.
Till skillnad från många andra politikområden så är skolans beting delvis förutsägbart. Antalet barn i kommuner eller stadsdelar står ofta klart flera år innan barnen börjar skolan, och även om det hinner gå ett och annat flyttlass är det ingenting jämfört med eleverna som far runt som i ett rasande dominospel inför varje skolstart.
Det räcker med att en elev hoppar av i pyramidens topp för att hela kedjan ska skakas om. Precis som det räcker att en förälder lyckas tjata sig till högre betyg för att hela betygssystemet ska sluta fungera som kunskapsmätare.
De flesta problem samhället brottas med i dag kan inte frikopplas från skolan. Tvärtom talar allt fler, till exempel polisen, om skolans enorma betydelse för att skapa någon form av valfrihet på individnivå, aka möjligheter i livet.
Jag säger ja till Suhonens förslag direkt! Varför vänta och hota? 35 riksdagsledamöter med någon känsla för folkfrustration måste det väl ändå finnas i kammaren? Word is att det finns flera liknande initiativ hos expertisen – professionen – som vid sidan av facken och partierna inte har givit upp drömmen om en likvärdig skola för alla.
Ingen kommer undan skola, vård och omsorg – så är det bara. Och vi vågar väl knappast hoppas på en rejäl omsvängning på S-kongressen i november. Inte en sådan, som vid sidan av vinstuttagen, förmår skapa en jämlik skola genom ett centraliserat och påkostat huvudmannaskap.
👍🏻 För reformisternas iver och nya förslag
👎🏻 För mest skägg och historiska referenser
