Nyheter

Urfolksbarnen som aldrig kom hem hedras i Kanada

Vid katolska internatskolan Kamploops i British Colombia, 30 september 2021.

I Kanada har en första nationell sannings- och försoningsdag hållits för att hedra de försvunna barn från ursprungsfolk som hittades strax före sommaren i omärkta gravar.  Ursprungsfolken kräver att få leda en läkande process där ansvars utkrävs.

Tk’emlúps te Secwe̓pemc-folket i British Colombia anordnade en presskonferens i samband med det historiska firandet av den första minnesdagen den 30 september.

– Vi vill minnas och hedra de barn som aldrig kom hem, men även de som överlevde dessa institutioner för assimilering och folkmord och alla deras familjer och communitys, säger RoseAnne Archibald, högsta ledare för Kanadas alla urfolk, på presskonferensen.

Ett folkmord

Instiftandet av minnesdagen utannonserades bara dagar efter att Tk’emlúps te Securépemc bekräftade att de hade hittat 215 gravplatser där barn som hade gått på den katolska internatskolan Kamploops i British Colombia begravts.

– Jag gick på många skolor under min uppväxt, men på ingen av dem dog eleverna, därför kallar jag inte dessa för skolor längre, säger Archibald, den första i sin familj som inte tvingades till internatskola, och fortsätter:

– FN har kallat det folkmord. Vi kallar det folkmord.

Den skakande upptäckten i British Colombia gjordes i slutet av maj och kom att bli den första i en rad upptäckter av liknande gravplatser.

Bara veckor senare gick urfolken inom The Cowessess i Saskatchewan ut med att de hittat 751 omärkta gravar på en kyrkogård i närheten av en tidigare internatskola i Saskatchewan. De gravarna upptäcktes av speciella maskiner som undersöker terrängen.

Sedan dess har ytterligare över 300 gravar upptäckts, vilket gör att det i nuläget rör sig om över tusen gravplatser. Men sökningar pågår runtom i Kanada och sannolikheten att fler kroppar hittas är stor.

RoseAnne Archibald, högsta ledare för Assembly of first nations
RoseAnne Archibald, högsta ledare för Assembly of first nations. FOTO: AFN

Har alltid vetat

Nyheten om massgravarna sände chockvågor över Kanada och världen under sommaren.

– De här upptäckterna om våra barn beskrevs som chockerande, men var inte det för oss. Vi har alltid vetat att många av dem aldrig kom hem igen, säger RoseAnne Archibald.

Men barnens död har inte tidigare dokumenterats. Företrädare för ursprungsfolken kräver nu en grundlig utredning av vad som skett.

Internatskolorna var del av en assimileringspolitik i Kanada som syftade till att utrota allt som ursprungsbefolkningen representerade.

– De ville utrota vår kultur, vårt språk och sätt att vara, säger Rosanne Casimir, ledare för Tk’emlúps te Secwépemc, eller Kukpi7 som urfolkets ledare kallas, i British Colombia.

Tomma ursäkter

Myndigheterna hade gett den katolska kyrkan i uppdrag att driva Kamloops internatskola i British Columbia, liksom flera andra liknande internatskolor. Kamloops var verksam under perioden 1890-1969 och fungerade efter det i statlig regi tills den stängdes 1978.

Både den och skolan i Saskatchewan var avsedda för ursprungsbefolkningens barn, vilka avskiljdes från sina familjer med tvång under 1800- och 1900-talet. Från 1920-talet blev skolorna obligatoriska. De föräldrar som vägrade skicka iväg sina barn kunde bli bestraffade med fängelse.

Uppskattningsvis försvann långt över 4 000 barn. Gravfynden tyder på att många av de här försvunna barnen dog på skolorna.

Den romersk-katolska kyrkan i Kanada har nyligen framför en ursäkt till urfolken. Det var inte den första ursäkten. År 1991 skedde det för första gången.

– Vi har hört den romersk-katolska kyrkan be om ursäkt tidigare och det ekar lika tomt denna gång. Försoning kräver sanning, ärlighet och transparens. Kyrkan måste tillhandahålla alla nödvändiga dokument så att barnen kan identifieras och få komma hem. Det är vad vi krävt hela tiden, men aldrig sett, säger Kukpi7 Rosanne Casimir.

Kukpi7 Rosanne Casimir
Kukpi7 Rosanne Casimir. BILD: Tk’emlúps te Secwépemc

Ingen lyssnade

Generationer av människor från ursprungsbefolkningen utsattes för systematisk misshandel på internatskolor i Kanada. Deras berättelser om misshandel och försvunna barn har dock ofta bemötts med skepsis.

– Under årtionden var det ingen som lyssnade på oss, eller trodde oss. Idag känner vi stöd från fler och fler kanadensare, säger RoseAnne Archibald under presskonferensen.

Det fanns över 130 internatskolor. Ursprungsbefolkningarnas barn tvingades att lämna sina familjer för att gå på dem. Skolorna var verksamma fram till år 1996, då den sista skolan stängdes. Runt 150 000 barn från olika urfolk i Kanada tvingades gå på dessa, varav många alltså aldrig återvände hem.

Sjukdomsutbrott var vanliga på skolorna, men det är oklart hur de här barnen dog. Barnen utsattes för både fysiska och sexuella övergrepp. Tidigare elever vid skolan har vittnat om döda småbarn, födda av unga flickor som blivit gravida efter att präster och munkar våldfört sig på dem.

Ansvar och läkande

Kanadas regering bad officiellt om ursäkt 2008 och en del av de tidigare eleverna har fått skadestånd av staten. Den myndighetskommission som utrett händelserna använder sig av termen ”kulturellt folkmord” för att beskriva det som skett.

Den nuvarande premiärministern Justin Trudeau har sagt att han för samtal med ledare från urfolken och är villig att samarbeta för att gottgöra de historiska orättvisorna och nå försoning. Detta bekräftas av Kukpi7 Rosanne Casimir ledare för Tk’emlúps te Secwépemc-folket i British Colombia i samband med minnesdagen.

– Nu måste vi se handling, hela sanningen måste komma fram och de ansvariga måste ställas till svars. Och det är vi från ursprungsfolket som ska leda den processen och den läkande vägen framåt, säger RoseAnne Archibald.