“Inte alla kvinnor” – så sa ingen incelman någonsin. “Inte alla män” är däremot en ordkombination som vi feminister får höra i tid och otid. På grund av mitt arbete för samtycke och mot sexuellt våld mot kvinnor har jag kallats “manshatare”. Jag är inte ensam.

Kalla fakta sätter i sitt reportage om incels ljuset på några som verkligen hatar. Män som hatar alla kvinnor för att dessa män är ensamma. Det är ett reportage som väcker många känslor.

Det finns alltså stora grupper av män som sitter många timmar varje dag och uppviglar varandra i sitt kvinnohat, till och med incels som har begått terroristattacker i kvinnohatets tecken – och som hyllas i incelforumen. Kvinnohatet är livsfarligt för kvinnor.

Det är klart att kvinnohatare inte står högt upp på kvinnors “Most wanted for dating”.

Kvinnor ska inte behöva ta ansvar för dessa män. Det är inte kvinnors fel att dessa män beter sig illa. Redan det faktum att alla ensamma män inte beter sig illa borde vara bevis nog. Kvinnor ska inte behöva vara rädda för attacker utförda av incels. Kvinnor ska inte behöva nöja sig med män som inte respekterar dem.

Jag vill bara skrika rakt ut. Sluta fundera på vad en kvinna kan göra för dig, fundera på var du kan göra. Jag vill säga åt dem att deras icke-existerande sexliv inte beror på att de är fula utan på att de är osympatiska och har en kass syn på dem de vill ska älska dem. Det är klart att kvinnohatare inte står högt upp på kvinnors “Most wanted for dating”.

Sedan tänker jag på allt vi kan göra i samhället för att pojkar inte ska växa upp och bli så fruktansvärt ensamma med sina känslor. Detta är ett samhällsproblem. Ett ensamhetsproblem och en konsekvens av patriarkatet.

Det handlar om pojkar som växer upp i snäva pojkmallar, som inte får lära sig att hantera känslor. Om pojkar som inte klarar skolan och halkar efter i livet samtidigt som kvinnor (med all rätt!) ställer högre krav. Om killar och män som saknar nära relationer.

Som kvinna har jag inget ansvar för incels. Men som politiker har jag det.

Det är inte bara flickvänner och sexuella förbindelser som saknas i dessa mäns liv. Många vittnar också om att sakna vänner, även manliga vänner. När mina tankar har hunnit hit kan lite av ilskan ge plats för ett mer lösningsinriktat tänkande.

Alla människor mår dåligt av ensamhet och självförakt. Det är självklart ingenting som någonsin kan ursäkta dessa mäns kvinnohat, eller något som lägger ett ansvar på kvinnor att, som incelmännen verkar tycka, “offra sig” på dem. Det är ju faktiskt ingen mänsklig rättighet att ha sexuella relationer.

Som kvinna har jag inget ansvar för incels. Men som politiker har jag det. Incels riskerar att skada andra, och då kan man inte låta det vara – det krävs politiska lösningar.

Jag tänker på alla de män som engagerar sig för jämställdhet och för att även män ska få forum att samtala om sådant i livet som är svårt. På organisationen Män:s killar.se och samtalsgrupper som #killmiddag där killar och män får utrymme att prata med andra killar och män om frågor kopplat till relationer.

Ni gör något som är riktigt viktigt. Jag tror att dessa incels hade behövt samtala med andra. Redan i skolan ska vi se till att samtal om relationer och sexualitet – och samtycke – ingår.

Och skolan förresten: det är så centralt att vi ser till att pojkar inte hamnar efter. Alla vinner vi på ökad jämställdhet.

Annika Hirvonen är gruppledare i riksdagen och jämställdhetspolitisk talesperson för Miljöpartiet, samt återkommande inrikespolitisk krönikör i Fempers nyheter.