– Utan att ingripa i de strukturella problem som finns i dag kan kommissionen inte lyckas, säger den samiska aktivisten Pauliina Feodoroff till Svenska yle.

Feodoroff, som deltagit i expertkommittéer inför tillsättandet av en sannings- och försoningskommission, menar att visst är det viktigt att gå igenom vad som hänt och dokumentera övergrepp som begåtts mot den samiska minoriteten, men också viktigt att se vad som händer nu.

– Samer vill se strukturell, grundläggande förändring i de sätt som finska staten assimilerar samerna, förhindrar oss från att utöva vår egen kultur och framför allt gnager sameområdet i kanterna för att förvandla det till råvaror. Så länge som det pågår kan ingen förändring ske, säger hon.

Sametingets ordförande Tuomas Aslak Juuso säger att sannings- och försoningsprocessen är viktig, men att den i sig inte är någon orsak att fira.

Veli-Pekka Lehtola, professor i samisk kultur vid Giellagasinstitutet vid Uleåborgs universitet, tror att förväntningarna på kommissionen hos många samer vid det här skedet är låga.

– Från samernas synpunkt ser den finska statens agerande ut som att vänster hand inte vet vad höger hand gör. Under det senaste årtiondet har vi sett flera beslut och projekt som varit dåliga för samerna, såsom till exempel Ishavsbanan, fiskeavtalet för Tana älv och misslyckandet att ratificera ILO-konventionen. Att man nu samtidigt börjar tala om försoning är motsägelsefullt och skapar misstänksamhet, säger Lehtola till Svenska yle.

Enligt honom är det avgörande att kommissionen lyckas bygga upp det förtroende som den finska staten under åren har rivit ned.

Pauliina Feodoroff menar att frågan om att utreda och åtgärda oförrätterna mot samerna är en fråga för det finska samhället överlag.

Liknande kommissioner har nyligen tillsatts även i Norge och Sverige.

Läs även:

2021-06-11 | Svenska kyrkan måste återgälda samerna för vad den stulit