Al-Khamri beskriver hur kvinnornas arbete går till och vilka strategier de har för att ens kunna utföra jobbet i ett land där kvinnor behöver sin manlige beskyddares samtycke från vaggan till graven, knappt deltar i arbetslivet eller det övriga samhällslivet.

I arbetet med boken, Väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia – om att vara kvinna och journalist i det könssegregerade Saudiarabien, tog hon själv en stor risk när hon valde att återvända till det gamla hemlandet för att intervjua journalister och besöka sin tidigare lokalredaktion i landets näst största stad, Jidda.

– Jag ville vara med och skriva historien – som alltför länge skrivits av män – om de kvinnor som är verksamma som journalister och kvinnorättsaktivister i Saudiarabien, säger Hana Al-Khamri.

Förenande frihetslängtan

Genom sina intervjuer skriver hon fram många modiga och framstående saudiska kvinnor som arbetar som journalister. De flesta har tagit vägen via studier utomlands, familj och kontakter. 

Arbetslösheten är hög bland kvinnor, vilka utgör mindre än tjugo procent av arbetskraften, i Saudiarabien. Att några kvinnor har hamnat på redaktioner har i vissa fall varit en slump eller det enda sättet för dem att komma in på arbetsmarknaden via släktingar. En del arbetar i exil.

– De här kvinnorna besitter stor kreativitet, humor, värme och motståndskraft, säger Hana Al-Khamri. 

Såklart är kvinnorna olika. Alla är inte uttalade kvinnorättsaktivister. Alla är inte regimkritiker.

– Det som förenar oss är en stark frihetslängtan – även om friheten kan se olika ut för olika kvinnor – kärlek till det skrivna ordet och en stor lust att ta makten över sitt liv, fortsätter hon.

Omvägar och inlindade budskap

Men vardagen är tuff. För att kunna arbeta som journalister tvingas kvinnorna i Saudiarabien ta till olika strategier. 

– De som inte redan är kvinnorättsaktivister blir det frivilligt eller ofrivilligt, eftersom din dagliga existens som kvinna präglas av diskriminering och normer att förhålla sig till. Det gäller hela tiden att hitta sätt att gå runt. 

Det gäller att hitta sätt att röra sig i samhället, intervjua personer och delta i arbetet på tidningen. På redaktionerna arbetar de flesta kvinnor hemifrån eller på kvinnoavdelningar som är separerade från övriga redaktionen.

Allt som publiceras i media kontrolleras av mediedepartementet. Censur är vanligt förekommande. Mitt i detta utmanar kvinnorna genom att kritisera, ofta i omskrivningar och utan att använda stötande ord, eller argumentera på ett sätt som inte uppfattas som offensivt i sina artiklar.

Hana Al-Khamri berättar att hon till exempel ville skriva en artikel om problemet med att det bara finns män i domstolarna. 

– Att det bara är män i domstolarna innebär att det under tvistemålsförhandlingar inte finns någon som lyssnar till kvinnans version.

– Genom att hänvisa till islamsk tradition lyckades jag argumentera för vikten av att ha kvinnor anställda på domstolarna. Det blev ett sätt att få artikeln publicerad med det budskap jag var ute efter, säger hon.

Kosmetiska reformer

Jag undrar vad hon tycker om västerländska journalisters rapportering om Saudiarabien och inte minst fokus på sådana frågor som om kvinnor får köra bil eller inte.

– För det första så har kvinnor på landsbygden alltid kört bil. Det har varit en ren nödvändighet för att klara livet på landet. Myndigheterna har valt att se åt andra hållet, och har tillämpat en “ser inte, hör inte-politik” , säger hon.

– De små positiva förändringar vi sett är kosmetiska och väldigt begränsade sett till helheten. 

– Precis som dokumentärfilmaren, Safa Al Ahmad, som jag intervjuar i boken, tycker jag att fokus har varit på alltför ytliga frågor. Både lagarna och normerna i samhället innebär stort lidande för kvinnor och många utbredda problem, såsom våld i hemmen, den höga arbetslösheten och det faktum att kvinnor kontrolleras och förföljs av sedlighetspolis.

Det krävs betydligt större reformer för att levnadsvillkoren ska förbättras för kvinnor.

Al-Khamri menar att det inte handlar om religiösa fundamentalister som vill hålla tillbaka kvinnorna, utan att det saknas en politisk vilja att frigöra kvinnorna och ge dem ens grundläggande rättigheter. Att kronprins Mohammed bin Salman har beskrivits som en ung reformist ger hon inte mycket för. Snarare anser hon att han är maktgalen. 

– Han vill ensam ha tolkningsföreträde för kvinnors rättigheter, men i själva verket fängslar han ett stort antal kvinnor samtidigt som han ger sken av att genomföra liberala reformer. Han vill till varje pris stoppa kvinnorna från att kräva mer. 

Inga säkra siffror

Al Khamri säger att kungahusets förhållningssätt till kvinnornas ställning i landet kan sammanfattas med den italienske diktatorns Benito Mussolinis slagord “Allt inom staten, ingenting utanför staten, ingenting mot staten”. 

– Rättigheter beviljas av den patriarkala kungen när han så önskar, inte när det utkrävs av några aktivister. 

Regimen har också lockat hem kvinnor som arbetar som journalister och sedan fängslat dem. Också det ett sätt att försöka ta kontroll över bilden som sprids av landet som en patriarkal och politisk förtryckarstat. Bristen på transparens och rättvisa rättegångar gör att det inte finns några säkra siffror på hur många samvetsfångar som sitter fängslade. 

– Exilorganisationer uppskattar att det rör sig om tjugo till trettio kvinnor som sitter fängslade.

Al-Khamri beskriver att situationen för kvinnliga aktivister och journalister har förvärrats och förtrycket trappats upp under de senaste åren. Under 2018 fängslades många kvinnor under loppet av några månader. 

Det var för övrigt samma år som nyheten om att saudiska kvinnor tilläts köra bil igen spreds över världen.

Köper omvärldens tystnad

Förhållandena i fängelserna är brutala.

– En av kvinnorna i min bok vittnar om att hon under två månader i fängelse utsattes för tortyr i form av elchocker och skendränkning och sexuella övergrepp. 

Al-Khamri uttrycker tacksamhet till människorättsorganisationer som Human rights watch, Amnesty international och saudiska exilorganistioner för att de dokumenterar fängslanden av aktivister, journalister och politiska åsiktsmotståndare. 

– Men det är inte alltid de lyckas, eftersom Saudiarabien utifrån sin maktposition med stort ekonomiskt  och politiskt inflytande inte sällan lyckas köpa omvärldens tystnad.

Andra vanligt förekommande straff är reseförbud som kan utökas till kollektiva straff som innebär att alla familjemedlemmar beläggs med reseförbud.

Kan kvinnor som arbetar som journalister organisera sig och bygga nätverk?

– Saudiarabien är ett jätteland med stora geografiska olikheter beträffande identitet och kultur. Och det ligger i regimens intresse att bevara dessa skillnader, som skapar ett vi och dom och göder misstänksamhet mot och rädsla för ”den andre”, säger Al-Khamri.

Det här präglar oundvikligen även relationerna mellan kvinnor som arbetar som journalister. 

– Det finns inte en gemenskap på så vis att man är organiserad, det är helt enkelt för farligt. Kvinnor som arbetar som journalister måste vara försiktiga och är till och med rädda för att lita fullt ut på andra kvinnor och kollegor.  säger hon och fortsätter:

Det är en befogad rädsla eftersom det ofta finns informatörer som hämtar in och rapporterar till regimen på arbetsplatserna.

– Så var det även på den lokaltidning som jag arbetade på, säger Hana Al-Khamri.

– Men vi var ändå en grupp kvinnor som hjälpte varandra. Om vi till exempel inte kunde åka till en presskonferens eller rapportera från något stort event för att vi inte fick åka i egenskap av kvinnor, inte hade en chaufför som kunde köra oss eller något annat praktiskt hinder, så delade den av oss som kunde ta sig dit bilder och text med de andra. 

Alla begränsningar i det praktiska utförandet av journalistarbetet för kvinnor gav alltid männen förtur. Det här blev blev kvinnornas sätt att ta sig fram.

Men ibland ställde det till problem och det har varit fall där kvinnor har anklagats för plagiat då två identiska artiklar har publicerats i två stora tidningar samtidigt. 

Al-Khamri ser dock att det efter mordet på journalisten Jamal Khashoggi inne på det saudiska konsulatet i Istanbul 2018 har vuxit fram ett behov bland saudiska kvinnor i exil att försöka göra just det – bygga ett nätverk för att stötta varandra. 

FAKTA/Samvetsfångar i Saudiarabien

Enligt den saudiska människorättsorganisationen ALQST är 26 kvinnor så kallade samvetsfångar i Saudiarabien idag. På grund av svårigheterna att verifiera information i landet reserverar sig ALQST för att alla uppgifter inte är bekräftade.

Khadija al-Harbi
Maha Al-Rafidi
Shaikha Al-Orf
Maysaa al-Manea
Amal al-Harbi
Nassima al-Sadah
Samar Badawi
Abeer Namankany
Hatoon al-Fassi
Nouf Abdulaziz
Shadan al-Onezi
Mayaa al-Zahrani
Madiha al-Ajroush
Loujain al-Hathloul
Eman al-Nafjan
Aisha al-Mana
Hessa Al Shaikh
Aziza al-Yousef
Aida al-Ghamdi
Noor Al-Muslim
Ruqiya al-Muhareb
Dina Ali
Fatima Al-Nassif
Maryam al-Otaibi
Naima al-Matrood
Israa Al-Ghomgham

Väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia
av Hana Al Khamri
Natur och kultur