Den 24 oktober fyller Förenta nationerna 76 år. 51 nationer grundade FN  som en mellanstatlig organisation för att främja internationellt samarbete. FN-stadgan skrevs av segrarmakterna i andra världskriget och ratificerades sedan med deltagande också av de permanenta medlemsstaterna i säkerhetsrådet. I juli 2011 upptogs den senaste medlemmen, Sydsudan. Med 193 medlemsstater är FN det viktigaste forum världssamfundet har för att tillsammans diskutera lösningar på internationella hot och konflikter.

Sedan grundadet har FN hanterat många utmaningar med varierande framgång. Flera av dem har varit av stor dignitet. En av de mest kritiska är legitimitetsproblemet som säkerhetsrådet har. Det faktum att det består av fem permanenta medlemmar med vetorätt, nämligen Kina, USA, Ryssland, Frankrike och Storbritannien, gör att proceduren för att bemanna ett av de viktigaste organen i FN går att ifrågasätta från demokratiska utgångspunkter.

Det går inte att ta fram resolutioner om viktiga frågor utan att skuggan av ett veto hänger över rådet, som bladet av en giljotin – redo att halshugga ett uttalande som inte ligger inom de permanenta medlemmarnas geostrategiska intressen.

För att säkerhetsrådet ska kunna återta sin förlorade legitimitet är angeläget att avskaffa vetorätten. Dessutom bör rådet öppnas för fler medlemsländer så att en rimlig representation av världens befolkning blir möjlig.

Feministiskt initiativ anser att det internationella samfundet ska arbeta för att säkerställa mänsklig säkerhet, snarare än den territoriella säkerhet som idag är prioriterad. För det krävs en intersektionell analys som motverkar patriarkal maktutövning och medverkar till en rättvis global världsordning.

Världssamfundets säkerhet kan bara uppnås genom att människors basbehov tillgodoses och de mänskliga rättigheterna respekteras.

Den andra utmaningen har med militära konflikter att göra. De orsakar förutom krig, förödelse och mänskligt lidande ökade flyktingströmmar som vi ser världen över. Men för att lyckas krävs en dramatisk förändring i sättet att lösa väpnade konflikter, som innebär att vapenexport stoppas och bygger på insikten att fred inte byggs med militära medel.

Fred kräver frånvaro av våld och förtryck på alla nivåer, att demokratiska principer förankras, att kvinnor ges plats vid förhandlingsborden och att de grundläggande mänskliga behoven tillgodoses så att alla aktivt kan utöva sina rättigheter som människor.

En tredje, högaktuell utmaning är att demokratisera processen för att ge låginkomstländerna tillgång till vacciner mot covid-19. Enligt Amnesty international är mindre än 1 procent av befolkningen i låginkomstländer helt vaccinerade, jämfört med 55 procent i höginkomstländer.

Det är uppenbart att ekonomiska intressen styr tillgången på vaccin och att immateriella rättigheter missbrukas på bekostnad av folkhälsa. FN har en viktig roll att spela för att regeringar i höginkomstländer ska ta sitt ansvar i strävan efter global rättvisa. Det är en fråga om demokrati.

En fjärde utmaning är att spela en ledande roll i det brådskande arbete som måste göras på olika nivåer för att möta de fruktansvärda konsekvenserna av klimatförändringarna.

FN behöver implementera ett feministiskt politiskt perspektiv på allvar och utan kompromiss för att på ett konsekvent sätt applicera resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet i praktiken. Behoven finns. Rättsliga instrument finns. Kunskapen finns. Det som saknas är politisk vilja. 

Jaime Gomez är utrikespolitisk talesperson för Feministisk initiativ