Tidigare RFSL-ordföranden Ulrika Westerlund går in i partipolitiken. Hon har tackat ja till förslaget från valberedningen för Miljöpartiet i Stockholms stad att blir fjärde namn på riksdagslistan. Med sig har hon en gedigen karriär inom civilsamhället. Fempers nyheter ställde fem frågor om beslutet i en mejlintervju.
När bestämde du dig för att kandidera till riksdagen för Miljöpartiet och varför?
”Det är något jag har tänkt på då och då sedan jag avgick som förbundsordförande för RFSL 2016. Jag förde lite samtal med miljöpartister redan då, men bestämde mig i det läget för att fortsätta verka från andra plattformar. Jag fick ju då också ganska snabbt uppdraget att vara särskild utredare 2017 och jag jobbade med utredningen hela 2017 och med att sprida den hela 2018, så då blev det inte aktuellt. Nu återupptogs samtalen och jag bestämde mig för att försöka. Tidigare i veckan blev jag föreslagen som nummer 4 på riksdagslistan för MP i Stockholms stad och nu är det snart dags för medlemsomröstning om listorna. 22 november får vi veta hur det gick.”
Hur är din relation till partipolitiken?
”RFSL är ju en partipolitiskt obunden organisation och jag har jobbat med personer med väldigt många olika partitillhörigheter inom RFSL. Där finns många miljöpartister också, och jag har samarbetat med människor från alla partier utom SD inom RFSL. Fi var jag med i innan Fi blev ett parti, det vill säga runt 2004. Vi var ett nätverk och det fördes diskussioner om det skulle bli ett parti eller en civilsamhällesorganisation. När det beslutades att satsa på att bli ett parti så lämnade jag och gav mig in i hbtq-civilsamhället istället, först Stockholm Pride och sedan RFSL. Eftersom jag haft positioner inom partipolitiskt obundna organisationer och också arbetat som journalist (på Fempers, tex!) så har jag inte varit medlem i något parti tidigare. Men samtal har som sagt förts med miljöpartister sedan några år.”
Vad tar du med dig in i politiken från din långa bakgrund inom civilsamhället?
”Bland annat sakfrågekompetens, kunskap om hur politiskt förändringsarbete bedrivs, nätverk och kontakter, engagemang och driv, hoppas jag…”
Vilka sakfrågor skulle du vilja fokusera på i politiken om du blir vald?
”Hbtqi-frågor har ju varit mitt fokus under lång tid, men även andra mänskliga rättighets-frågor, till exempel srhr-frågor (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter), diskrimineringsfrågor, civilsamhällesfrågor, arbete mot hat och hot. Familjepolitik och asylrätt är också något jag jobbat mycket med. Det finns mycket!”
Hur anser du att den så kallade transdebatten bör hanteras?
”Jag antar att ni syftar på debatten som följt på bland annat Uppdrag granskning och Kajsa Ekis Ekmans bok? Den måste sättas in i en internationell kontext. Liknande motstånd mot transpersoners rättigheter som syns här hos oss finns också i andra länder och fokus har varit lite liknande med ett ifrågasättande av vården, och ett motstånd mot förändring av könstillhörighetslagen (eller andra lagar eller policies), som motiveras bland annat av att transkvinnor målas upp som ett hot mot andra kvinnor. I flera länder ser vi också just nu ett fokus på just transpersoners rättigheter, till skillnad från till exempel fokus på abortmotstånd eller motstånd mot samkönade äktenskap eller liknande. Motståndet kommer ursprungligen från ett högerextremt, nationalistiskt och konservativt religiöst håll. Detta betyder såklart inte att alla debattörer tillhör någon av de grupperna, men det blir lite märkligt om alla inte är medvetna om sammanhanget. Jag skulle önska att debatten blev mer respektfull, baserades på fakta och att det tydliggjordes vad det är vi debatterar. Varför anser debattörerna att vissa lagändringar är problematiska? Vilka lösningar skulle de vilja se istället? Hur ska vi jobba för jämställdhet på ett sätt som inkluderar transpersoner? Och så vidare.”
Är det något mer du vill att potentiella väljare ska veta om dig?
”Nu hoppas jag ju i första hand få stöd från medlemmar i Miljöpartiet i Stockholm! Sedan blir det valrörelse. Jag tänker att mycket om mig är känt, jag har haft flera publika positioner som visar ungefär vilket fokus jag har haft i mitt yrkesliv och i mitt ideella engagemang: jag har varit chefredaktör för feministiska tidskriften Bang, jobbat på Forum för levande historia, varit ordförande för Stockholm pride och RFSL, varit särskild utredare och gjort en utredning om transpersoners rättigheter (Transpersoner i Sverige SOU 2017:92), och jobbat på RFSU. Nu jobbar jag på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) med två rapporter om unga hbtqi-personers levnadsvillkor. Mindre känt är kanske att jag satt i EU:s rådgivande kommitté för det organiserade civila samhället, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, 2015-2020, och att jag varit bland annat styrelseledamot i Transgender Europe? Jag har ett ganska stort nätverk både i Sverige och internationellt som ofta är till hjälp – det är bra att få input från många olika håll innan beslut fattas.”
