Ett socialt hållbart samhälle innefattar ett jämlikt samhälle, där målet är att människor ska leva ett bra liv med en bra hälsa. Jag anser att ett jämlikt samhälle i slutändan leder till en mer jämlik hälsa. Integrationen av människor som kommer till Sverige har de senaste åren blivit en mycket central fråga i samhället. Men när vi talar om just integration är det viktigt att inte glömma bort hälsan.

Många människor som kommer till Sverige har svåra upplevelser med sig i bagaget men också själva flytten i sig kan vara påfrestande. Ny omgivning, nytt språk och svårigheter att komma in i samhället kan bidra till ökad stress för många. De senaste 30 åren har andelen utrikesfödda personer i Sverige fördubblats. Bristande integration i samhället och marginalisering är riskfaktorer som kan leda till psykisk ohälsa.

För att kunna lyckas med integrationen av stora grupper av människor krävs specifika åtgärder. Instanser som kommer i kontakt med berörda människor behöver ha kunskaper om och erfarenheter av andra kulturer. Framförallt att man förstår att första steget till en sund integrationsprocess är just en god och stabil hälsa. Detta behövs för att alla individer ska ha lika chanser till en bra hälsa och en bra livsmiljö, som faktiskt är utgångspunkten i vår folkhälsopolitisk.

Socialstyrelsen har uppgett att utöver allmängiltig yrkeskunskap så behövs också kunskap och insikter om särskilda aspekter som kan ha mening för förståelsen av den enskilda individens behov. Jag kan inget annat än att hålla med deras resonemang. Faktorer som har med det kulturella mötet att göra, erfarenhet kring migration, traumatisering, strukturell diskriminering och rasism, med mer, måste knytas in.
 
Tack vara den demografiska utvecklingen i vårt samhälle träffar de som arbetar inom vården människor från olika kulturer ofta. För att kunna ge alla god vård bör personalen ha någon form av kulturell kompetens. En kulturkompetent vård tror jag är en av de viktigaste faktorerna för att Sverige ska lyckas få en jämlik hälsa.

Kunskap och kompetens behövs för att lyckas möta patienter med olika typer av trauman som inrikes födda svenskar inte är vana vid. När patientens tolkningar och tankar om psykiska och fysiska besvär skiljer sig avsevärt från västerländska föreställningar är detta något som påverkar diagnostiken, behandlingen och dess resultat.

Psykisk ohälsa är till exempel något som är väldigt tabubelagt och skamligt i många kulturer, men det råder också brist på kunskap kring ämnet. Skammen kring psykisk ohälsa finns överallt, även här i Sverige. Skammen kan dock vara extra märkbar hos vissa grupper, som oftast upplever att de mår dåligt somatiskt istället för psykiskt, och beskriver symptom som huvudvärk och smärta i den fysiska kroppen.
 
Detta gör det svårt för en omedveten läkare att förstå vilken vård patienten egentligen behöver. Istället för att snabbt avskriva en person som sökt vård för huvudvärk med recept på huvudvärkstabletter bör läkaren ställa fler följdfrågor. Vad menar patienten med huvudvärk? Hur uttrycker den sig? Hur ser livssituationen ut? Tidigare erfarenheter?

Många grupper har inte ord att beskriva sina upplevelser i psykiska termer utan väljer istället att använda sig av somatiska beskrivningar. Här är det viktigt att vara medveten om att hur människor väljer att beskriva sitt lidande kan skilja sig åt. Jag tror starkt på att det är genom ökad kunskap, förståelse och empati, som vi kan öka förutsättningarna till rätt hjälp och till människors läkande.

För det som händer när inte fördjupade och rätt frågor ställs är att huvudparten av utrikesfödda människor inte får en chans till jämlik vård. Man känner sig inte sedd och man känner sig utanför. Kulturkompetens i berörda instanser och medvetenhet kring hur kulturer påverkar människor är nödvändigt för en jämlik hälsa i ett mångkulturellt land som Sverige.

Ksanet Habte driver ett nätverk som lyfter psykisk ohälsa ur ett minoritetsperspektiv, samt Instagramkontot Fiori och intervjuats om det i Feministiskt perspektiv.