Intervju

Omstridda diagnosen sexsomni friar förövare

Det finns inga kända fall där kvinnor genomfört sexuella handlingar på andra i sömnen.

Genom att hävda sexsomni har flera förövare friats från våldtäktsanklagelser, trots teknisk bevisning. 
Enligt juristen och sexualbrottsforskaren Eva Diesen väger samtyckeslagen tyngre än den ovanliga och omstridda diagnosen. Cassandra Solback har intervjuat.

Sexsomni, då sexuella handlingar utförs i sovande tillstånd, har åberopats i 30 sexualbrottsfall sedan 2017. Sju av dessa har lett till friande domar, enligt en granskning av Göteborgsposten.

– Om en man lyckas hävda sexsomni så får han väl anses sakna uppsåt, men kvinnan har ändå inte samtyckt så det verkar krocka, säger Eva Diesen, jurist och forskare inom sexualbrott och genus.

Det finns sparsamt med forskning om sexsomni. 2015 hade 53 fall av medicinskt bekräftad sexsomni publicerats i forskningssammanhang, enligt en granskning av Sveriges radio 2016.

Kritik från sömnforskare

En man som dömts till fängelse för våldtäkt i tingsrätten, friades av hovrätten i våras sedan domen överklagats med hänvisning till sexsomni. Kort därefter friades även en man i tingsrätten – också på grund av sexsomni.

Den som lider av diagnosen sexsomni genomför sexuella handlingar på sig själv eller andra medan han sover. De sexuella handlingarna sker under djup sömn och personen minns inget efteråt. Det finns inga kända fall där kvinnor genomfört dessa handlingar på andra i sömnen. 


Diagnosen är ovanlig och omstridd. Flera sömnforskare är kritiska till hur den används. Samtidigt som studier konstaterar att tillståndet existerar finns ingen officiell statistik hos Brottsförebyggande rådet (Brå).

Passivitet betyder nej

När sexsomni hävdas av en gärningsman kan detta bedömas som att uppsåt saknas i rättslig mening. Samtidigt kan inte en sovande person ge samtycke till sex. 


– Samtyckeslagen bygger ju på att en kvinna aktivt måste samtycka eller delta frivilligt i sexuella handlingar. Enligt den gamla lagen så riskerade en kvinna som förhöll sig passiv under sexakten, att mannen kunde hävda att hon inte gjorde motstånd. Så är det inte enligt samtyckeslagen där passivitet betyder ett nej, säger Eva Diesen.

Hon tycker att man kan jämföra detta med andra fall där en man är påverkad av alkohol eller droger som gör att han inte kan styra över sina handlingar. I de fallen räknas det ändå som våldtäkt, i lagens mening, då man anses ha drogat sig själv frivilligt. Den som då begår brott har ansvar för det. 

Strikt ansvar

Eva Diesen tvivlar på att sjukdomen skulle lyckas bli bevisad på detta sätt om polis och domstolar hade gjort en noggrannare utredning och prövning av den påstådda diagnosen. Hon hänvisar till begreppet ’strikt ansvar’ från skadeståndsrätten, om att den som orsakar en skada alltid ska ersätta den, oavsett om den kunnat förhindras eller inte. 


– Att ha en sjukdom är kanske inte självförvållat, men då borde det kanske vara strikt ansvar. Då skulle mannen med den påstådda sexsomnidiagnosen få ta ansvaret för sin sjukdom av det skälet att det inte är rimligt att någon annan ska drabbas av konsekvenserna av sjukdomen, det vill säga bli ett våldtäktsoffer. 

Eva gör en liknelse med bilistens strikta ansvar vid en kollision mellan en bilist och en cyklist, då det är farligare att köra bil än att cykla, och jämför detta med en man som har sexsomni och vill ha sex med en kvinna och då kan vara en fara för henne. Då ska hon inte drabbas genom att han blir frikänd från brott. 


– Han borde få ta hela ansvaret för sin sjukdom, äkta eller inte. Om strikt ansvar skulle gälla så skulle säkert sexsomnidiagnoserna minska drastiskt bland männen. För mig är det uppenbart att männen med hjälp av sina advokater tror sig ha hittat ett kryphål i lagen här, säger Eva Diesen.

Beredskap inom vården

Akutmottagningen för våldtagna kvinnor (AVK) på Södersjukhuset i Stockholm har kännedom om begreppet sexsomni, men hittills inte mött några patienter som uttryckt oro för att diagnosen skulle fria gärningsmännen vid en eventuell anmälan och rättegång.

– Om det skulle börja dyka upp oro kring detta bland patienterna som kommer till Akutmottagningen för våldtagna kommer man så klart behöva förhålla sig till det, säger Liza Grelz på Södersjukhusets presstjänst.

Inte heller hos stiftelsen World of no sexual abuse (Wonsa) – som arbetar med behandling, forskning och utbildning – är sexsomni en vanlig fråga i nuläget. Begreppet verkar dyka upp först i samband med rättegång, eller till och med vid överklagan efter tidigare fälld dom. 


Okunskap kan avhjälpas

Eva Diesen anser att samtyckeslagen väger tyngre än sexsomni, då syftet med denna lag är att värna den brottsutsattas sexuella integritet. Lagen sänker också kravet på hur mycket motstånd en kvinna måste göra för att skonas mot övergrepp till inget motstånd alls.

– Att inte alla domstolar har gjort den bedömningen beror nog mest på okunskap som kan avhjälpas genom att sakkunniga som psykologer och psykiater måste användas i domstolarna. 

Man kan kräva att en man som hävdar sexsomni genomgår en fullständig psykiatrisk utredning och får ett kvalificerat utlåtande som styrker diagnosen.

– Den som lider av äkta sexsomni ”råkar” ju inte bara drabbas av fenomenet i situationer då han vill ha sex, utan det måste ju ha visat sig i andra situationer också, betonar Eva Diesen.