Nyheter

Alternativt klimatmöte samlar Afrikas krav på Cop26

Kö för nödhjälp i Mudzi, Zimbabwe 2020.

För första gången någonsin möttes en rad afrikanska länder till ett alternativt klimatmöte i samband med Cop26 i Glasgow. Flera av kraven gäller rättvis omställning.

I deras uttalande, African people’s statement on Cop 26, från den 27 oktober, ställer Africa climate justice group,  i vilken flera av den svenska solidaritetsorganisatinonen Afrikagruppernas partnerorganisationer såsom Womin, La via campesina och Justica ambiental ingår, flera krav.

Bland dessa finns: minskade utsläpp av växthusgaser, garanterad rättvis återhämtning och omställning, stopp för falska lösningar, juridiska rättigheter till naturen, låta fossilbränslen förbli under jord, förvaltning av klimatteknologi i allmänhetens intresse, erkännande och betalning av klimatskulder och lyssna på lösningar från de drabbade och de som marginaliseras.

Kravlistan, som sammanställts av organisationer och nätverk som organiserar kvinnor, småbrukare och olika lokalsamhällen, skickades även till den officiella afrikanska handelsdelegationen som deltar i Cop26.

Det är första gången civilsamhällesorganisationer från den afrikanska kontinenten håller ett folkets klimaträttvisemöte parallellt med den officiella delegationen. Målet var att skapa en gemensam förståelse för vad klimaträttvisa innebär och ställa gemensamma politiska mål för vilka hållbara lösningar man vill se.

Släpper ut minst

Afrika är redan hårt drabbat av klimatkrisen. Extremvärme, utdragen torka, bränder, cykloner, stormar, gräshoppsinvasioner är bara några av problemen det orsakat och orsakar med allt jämnare mellanrum. Några av de värst drabbade länderna, där situationen försämrats allra mest sedan år 2000, är Mozambique, Madagaskar, Zimbabwe och Kenya. Detta trots att dessa länders utsläpp är minimala jämfört med de rika ländernas utsläppsmängder.

De tio varmaste åren på den afrikanska kontinenten har alla uppmätts efter år 2005. Värmen och torkan hotar mångas livsuppehälle på en kontinent där 60 procent av befolkningen är beroende av jordbrukets årsskördar och lokalt producerad mat för att överleva.

Det afrikanska klimaträttvisenätverket lyfter att man måste ta tag i roten till problemen, vilket de menar är kolonialismen och imperialismen, som fortsätter genom kapitalism och utvinning av naturresurser.

Strävan efter tillväxt, menar de, fortsätter enligt en logik som bygger på kontroll, utnyttjande och nedbrytning både av människor och naturen.

Rätt att emigrera

Samma logik har också gjort att alla klimatmöten hittills svikit människor från den del av världen som är värst drabbad historiskt av kolonialism och råvaruutvinning. Även idag finns många stora företag inte minst inom fossila bränsleindustrin som gör allt som står i deras makt för att underminera den typ av krav som det afrikanska klimaträttvisenätverket ställer.

De lösningar i form av grön ekonomi som lyfts fram av de rika länderna är inte en hållbar väg framåt för Afrika menar Africa climate justice group.

Den sydsudanska diplomaten, Lumumba Di-Aping, sade i ett tal under en Global justice now-demonstration att han ville se moraliska och inte enbart faktabaserade åtaganden från Cop26.

– Den första resolution som man bör komma överens om i Glasgow är att de rika länderna ger medborgarna i små önationer rätt att emigrera, rapporterar The Guardian.

Mötet genomfördes på flera språk, via nätet och i Senegal.

Nyheter

Bah Kuhnke arrangerar jämställdhetskonferens i Ukraina 

EU-parlamentariker Alice Bah Kuhnke.

I veckan arrangerar EU-parlamentariker Alice Bah Kuhnke  en konferens om kvinnor, fred och säkerhet i Ukraina tillsammans med ukrainska civilsamhällesorganisationer.

EU-parlamentariker Alice Bah Kuhnke arrangerar den kommande veckan en konferens om kvinnor, fred och säkerhet i Ukraina tillsammans med ukrainska civilsamhällesorganisationer och den gröna tankesmedjan Heinrich Böll Stiftung. Konferensen anordnas tillsammans med ukrainska kvinnor, för ukrainska kvinnor.

– Det ukrainska civilsamhället har länge larmat om det ökande våldet mot kvinnor i spåren av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Vi kan inte vänta eller titta bort från de övergrepp som Ukrainska kvinnor utsätts för i kölvattnet av kriget, säger Alice Bah Kuhnke

Bah Kuhnke reser till Ukraina tillsammans med framstående svenska experter specialiserade på mäns våld mot kvinnor, jämställdhet och utvecklingsarbete. Syftet med konferensen är att erbjuda ukrainska och svenska experter, myndigheter och civilsamhällesaktörer en plattform för kunskapsutbyte och möten. Konferensen fokuserar dels på det ökande våldet mot kvinnor i Ukraina och hur det kan bekämpas, samt på hur jämställdhetsarbetet före och under Ukrainas återuppbyggnad kan förstärkas och bidra till Ukrainas EU-tillträde.

Under två dagar med seminarier och samtal kommer cirka 100 ukrainska deltagare, som på olika sätt arbetar för jämställdhet och mot våld mot kvinnor, att diskutera hur arbetet kan utvecklas och hur samarbetet mellan Ukraina och EU kan stärkas.

Nyheter

Caroline Seger avslutar sin 18 år långa landslagskarriär

Caroline Seger tackar publiken efter segern mot Schweiz på Gamla Ullevi i slutet av oktober.

På måndagen genomförde Caroline Seger sin sista träning med fotbollslandslaget. I helgen meddelade hon att hon slutar i landslaget när den pågående landslagssamlingen är slut i och med tisdagens match mot Spanien. Under sin tid i landslaget har hon hunnit spela 240 landskamper och gjort 32 mål.

”Den sista träningen med den här hjälten. Vår tid på planen kanske tar slut men vår vänskap består. Inga ord är tillräckliga för dig och din karriär.” Så skriver Kosovare Asllani som har delat lagkaptensrollen med Seger de senaste åren.

”Grattis till en storartad karriär och tack för minnena”, skriver det europeiska fotbollförbundet Uefa på X, tidigare Twitter.

Två OS-silver. Tre EM-brons. Lagkapten Caroline Seger har i 18 år varit en nyckelspelare i det svenska fotbollslandslaget men i söndags meddelade hon att hon slutar spela för blågult. I somras blev hon trots ett utdraget skadeläge uttagen till VM-truppen och spelade i och med det sin fjortonde stora internationella turnering med landslaget.

– Landslaget har betytt allt för mig. Att representera Sverige under 18 års tid har varit en ära och något jag kommer bära med mig för resten av livet, säger Caroline Seger i en intervju på Svensk fotboll på söndagen.

Gjorde första landskampen 2005

Strax innan intervjun publicerades hade hon berättat för lagkamraterna om sitt beslut, ett beslut som inte har varit helt lätt att komma fram till. Det gångna årets skador har påverkat.

–  Det har så klart varit en process att landa i det här beslutet. Jag tror någonstans att oavsett när jag tagit det så skulle jag aldrig känt att det var 110 procent rätt, eftersom jag levt med det här under så många år, och har tillbringat mer än hälften av mitt liv tillsammans med många i landslaget, säger hon och fortsätter:

– Men jag har pratat med nära och kära, lagkamrater, och fått känna på det. Det har också varit ett år med många småskador. Så det känns som rätt tid och rätt beslut, med tanke också på att det är ett nytt år utan mästerskap som väntar, säger hon med hänvisning till att Sverige inte kommer att spela i OS i Paris nästa år, efter att ha förlorat mot Schweiz i fredags.

Seger gjorde sin första landskamp 2005, 20 år gammal. Hon har inte bara haft en betydelsefull roll på planen utan också utanför, och har hjälpt till att förbättra villkoren inom damfotbollen:

– När jag ser tillbaka på alla år som gått och hur det blivit så är jag enormt stolt över att ha varit en del av det arbetet. Förändringen av egentligen allting och hur det har växt, hur förutsättningarna har blivit bättre, och att allt det man kämpat för nu har blivit så som man själv så klart önskat att man fått ha det från första början.

Nyheter

Fixeringen vid olikhet leder till diskriminering

Sociologen Merve Tunçer vid Örebro universitet har satt turkiska migrantkvinnor i fokus.

Äldre kvinnor från Turkiet vill åldras självständigt och hälsosamt. Samtidigt vill de ha social gemenskap och nära kontakt med familj och vänner – precis som äldre i hemlandet. Det visar en ny avhandling i sociologi vid Örebro universitet som undersökt hur det är att åldras som migrantkvinna i Sverige.

I en ny doktorsavhandling i sociologi har forskaren Merve Tunçer intervjuat tjugo äldre kvinnor som har migrerat till Sverige från Turkiet. Kvinnorna, som är mellan 60 och 78 år gamla, har bott i Sverige i ungefär 40 år.

– Äldre kvinnor från icke-vita och icke-kristna förhållanden framställs ofta som okunniga, förtryckta och passiva individer som inte hör hemma i Sverige. Tvärtom visar min forskning att de står emot både förtryck från familj och grannar och samhällets exkludering, säger hon i en kommentar.

Kvinnorna rör sig ofta mellan de traditionella könsnormerna och jämställdhet. Det gäller även de som kommer från traditionella familjer med starka patriarkala normer. Det finns också ett tydligt mönster av social rörlighet. De kvinnor som kom från landsbygdsområden utan någon utbildning med sig arbetade på fabriker, som barnskötare eller lokalvårdare.

– Men flera kvinnor har läst svenska på SFI, gått yrkesutbildningar eller studerat vidare, vilket har lett till jobb som lärare, sjuksköterska eller administratör, säger Merve Tunçer.

Forskningen visar också att samhällsdebatten om kvinnor som har migrerat till Sverige borde sluta handla om hur annorlunda de är.
– Den överdrivna fixeringen vid olikhet kan bidra till uppfattningen om att migranter inte hör hemma i Sverige. Och att bli betraktad som annorlunda i ett samhälle kan medföra nackdelar och diskriminering på flera nivåer, säger Merve Tunçer.

En medelväg

Migrationen till Sverige markerar en viktig vändpunkt för kvinnorna – något som har haft bestående inverkan på deras liv och känslan av tillhörighet.
När det gäller det ideala åldrandet har kvinnorna ofta en kluven inställning. Äldre personer i Turkiet ses som sköra, ohälsosamma och beroende av andra. Ändå betraktas de som sociala eftersom de får vård och stöd från sina anhöriga.

– För dessa kvinnor är barn och barnbarn starkt kopplade till känslan av tillhörighet.

Å andra sidan ses äldre i Sverige som aktiva och självständiga, men isolerade och ensamma.
– De här kvinnorna strävar i stället efter att hitta en medelväg. De vill åldras självständigt med god hälsa samtidigt som de vill vara sociala och ha nära kontakt med sin familj och släkt, precis som äldre i Turkiet.

Men trots att de äldre kvinnorna vill åldras självständigt är de ofta skeptiska till hemtjänst och äldreboende i Sverige.
– De ser ofta dessa alternativ som en sista utväg. Därför är det viktigt att vi har en mer flexibel äldreomsorg där vi också tar hänsyn till de kulturella aspekterna, säger Merve Tunçer.