Ur smärta och sorg skildrar Kate Millett en passionerad relation som har svårt att överleva de älskandes vardagsliv. Ana Valdés återvänder till en av 70-talets mest kända feministikoner och blir djupt berörd av boken Sita.
Kate Milletts bok Sita är en bok på 376 sidor som jag slukade på några timmar. Det är ingen lätt bok, men det var länge sedan en bok som handlade om kärleken och om slutet på kärleken berörde mig så djupt.
I Europa blev boken kallad en roman, i USA blev den behandlad som en del av Milletts självbiografi. Men självbiografier är också luriga och är fyllda av falska minnen som verkar lika verkliga som de sanna.
För läsarna som är bekanta med Milletts teoretiska verk, en av de mest kända av 70-talets feministikoner, kommer boken att bli en överraskning. En bok utan bigotteri, som skildrar ett tragiskt händelseförlopp som i en grekisk tragedi. En bok som är skriven ur smärtan och sorgen, en bok som är skriven utifrån starka emotioner.
Det kan vara Akilles som gråter över den älskade Patroklos eller Dante som letar efter Beatrix eller vilken litterär hjälte som helst som använder ordet som katarsis för att klara av förlusten av den älskade.
Hon som Millett älskade, Maria del Drago, som Millett kallade för Sita, är en ovanlig kvinna – född i Italien i en fattig adelsfamilj, uppvuxen i Brasilien – som hamnade i USA efter tre misslyckade äktenskap. Hon är inte från New York, hon hör inte till Milletts krets. Hon är tio år äldre än Kate och har två vuxna barn. Hon är en akademiker och tjänsteman vid Berkeley-universitetet där Millett är inbjuden att hålla en kort kurs.
De blir förälskade vid första ögonblicket, åker hem till Sita, där Millett kommer att bo några dagar.
Sita definierar inte sig själv som lesbisk utan som bisexuell, det är Millett som så småningom avkräver av henne definitioner och klassifikationer, men Sita vägrar, hon vill behålla sin rätt att ha relationer med både män och kvinnor.
Maria del Drago har ett blandat ursprung och bär sin mångfald som en sköld. Av hennes far, en fattig italiensk greve, har hon ärvt en signetring och efternamnet, av mamman, med delvis urfolksbakgrund, har hon ärvt den brunfärgade huden och språket. Hon talar italienska, portugisiska och engelska. Hon är mor till två blonda barn och bara barnbarnet är som hon, brun med mörka ögon.
En mörk natt blev hon våldtagen på en motorväg av sex berusade män. Hennes sår var så djupa att läkare fick bygga om hennes vagina. Hon är en aktivist för chicana- och latinakvinnor och många ser henne som en ikon.
Sita har skickats av universitetet till flygplatsen för att hämta Millett och förväntar sig att en högrest aktivist ska kommer ned från planet med plakat och flygblad. Hon blir förvånad att se att Kate Millett är liten och tyst. De blir förälskade vid första ögonblicket, åker hem till Sita, där Millett kommer att bo några dagar. Första natten händer ingenting, de är försiktiga och kurtiserar varandra med distans.
De lovar varandra trohet men bryter löftena gång på gång. Det är mycket ambivalens här.
Sita säger i boken: ”Det är mot lagen, du kan inte förföra en besökande professor redan första natten.” Men den andra natten händer det, de blir älskande och där föds den turbulenta och passionerad relation som ska hålla i tre år och som tar slut 1979, när Sita tar sitt liv vid 53 års ålder, två år efter att Millett publicerade boken.
Kate Millett säger i boken: “Hela den västerländska litteraturen handlar om kärleken och om slutet på kärleken.” Hon ber Proust om inspiration, hon älskar den lesbiska franska författaren som skrev La batarde. Sita har globala referenser, Sylvia Plath, Virginia Woolf, Dante, men Milletts röst är ändå unik. Den är skriven på ett besatt sätt och det är ganska tydligt att den skrevs under en av Milletts maniska perioder. Hon var bipolär och det var Sita som hjälpte henne ur de värsta kriserna.
De lovar varandra exklusivitet och trofasthet, de kommer överens om att bo sex månader tillsammans hos varandra, men de har svårt att leva upp till det. De lovar varandra trohet men bryter löftena gång på gång. Det är mycket ambivalens här. Kate Millett är en ikon för de som pläderar för den fria kärleken, hon föraktar äktenskap och institutioner. Men hon blir förnärmad när Sita vill träffa någon älskare.
Sita säger: ”Förra året kunde jag ha blivit din hustru eller du min. Men nu har du lärt mig att det är fel. Var konsekvent med dina egna teorier.”
Deras förhållande är dömt på förhand, de möts i passionen men har svårt att dela vardagen.
Ingen vill bryta upp från det egna livet, Sita är hög tjänsteman vid Berkeley och hennes två barn bor i Kalifornien. Kate har adopterat New York som stad och har ateljén och vänner där, hon vill inte flytta till Sita och bli ett bihang till hennes liv.
Att leva ihop i Kalifornien är ett misslyckat experiment, Sita har hyrt ett hus där Kate betalar en stor del, men hittar huset invaderat av Sitas barn och deras vänner. Hon har inte ens ett arbetsrum. Sita går till sitt arbete mellan 9 och 18 och de bara möts i köket eller i sängen. Det blir helgerna som är deras enda gemensamma tid. Och Sita ljuger och hittar på för att träffa tillfälliga älskare, mest unga män. Hon behöver deras uppmärksamhet och deras beundran, då känner hon sig ung och åtråvärd.
Deras förhållande är dömt på förhand, de möts i passionen men har svårt att dela vardagen.
Sita försöker få Kate att bli förförd av Kalifornien, det är campus och revolution och droger och fritt sex, Janis Joplin och vapenvägrare, svarta aktivister och kollektiv med fria relationer. Men Kate Millett vill att deras relation ska vara monogam och exklusiv.
Sita flyr och gör uppror, hon säger: ”Alla relationer tenderar att bli en boja och ett äktenskap. Jag vägrar.”
Låt vår relation vara alltid ett äventyr.
I ett av Milletts förord till boken skriver hon hur förvånad hon blev när hon fick veta att Sita hade tagit sitt liv. I boken tar deras relation slut när Sita ringer till Kate och säger att hon vill inte att hon ska komma mer till Kalifornien och till deras gemensamma hus, att hon har mött en ung doktorand som hon kommer att leva med och att han vill ha ett monogamt och exklusivt förhållande och hon är beredd till det.
Men i förordet berättar Kate att Sita läste boken om sig själv och att hon älskade den och att de möttes igen och blev tillsammans igen men att de aldrig mer levde under samma tak. Sita sade hela tiden “Låt vår relation vara alltid ett äventyr”. Och det var ett äventyr av hotellrum, tillfälliga möten, älskog på toaletter och restauranger.
I boken luras läsaren att tro att det är Kate Millett som ska ta sitt liv, det är hennes bipolaritet som skuggar deras relation och det är till Sita som läkarna ringer när de vill tvångsvårda Millett. Sita blir en hamn av trygghet och värme för Kate.
Men det är Sita som tar sitt liv, hon har blivit lämnad av den unga mannen som hon hade fäst stora förväntningar på och nu hittat en ännu yngre. Han hade också lämnat henne. Och hon klarade inte av en värld präglad av svek och ålderdom, hon såg sig själv som misslyckad och inte längre en drottning.
Kate Millett levde tills hon var 82 år och skrev boken och en diktsamling som hon tillägnade Sita. Hon förblev hennes viktigaste kärlekspartner. En stor del av hennes papper består av deras korrespondens och av de bilder och teckningar där Sita är huvudpersonen.
