1972 blev Sverige först i världen med att göra det möjligt att ändra juridiskt kön. Förutsättningen var svenskt medborgarskap, uppnådd myndighetsålder på 18 år, genomgången utredning och könsbekräftande vård, samt avsaknad av fortplantningsförmåga. Personen skulle också vara ogift.

När äktenskapslagen blev könsneutral 2009 behövde den som var gift och ändrade juridiskt kön inte längre skilja sig. Och när tvångssteriliseringarna avskaffades, så sent som 2013, blev det också möjligt att ändra juridiskt kön utan medicinsk behandling.

I Europa har flera länder under de senaste åren infört lagstiftning där de medicinska och administrativa processerna för könskorrigering skiljs åt. Den svenska regeringen lade fram ett sådant lagförslag 2018, som då hade föregåtts av flera utredningar. Efter kritik från lagrådet påbörjade socialdepartementet arbetet med ett reviderat lagförslag, som nu ligger klart.

Med det nya utkastet till lagrådsremiss föreslås liksom tidigare en förenklad process för att ändra kön i folkbokföringen, som bygger på självbestämmande. Även barn och unga från 12 år ska kunna ansöka om nytt juridiskt kön med målsmans underskrift.

När det gäller den medicinska delen föreslås att tillstånd från Socialstyrelsen inte längre ska krävas för underlivskirurgi, men att åldersgränsen ska gå vid 18 år.

Definition av kön

Sveriges kvinnolobby är en av de instanser som framförde kritik mot den förra lagrådsremissen och ser förändringarna som föreslås som en ny definition av kön. Men i det avseendet innebär regeringsutkastet ingen förändring jämfört med lagen från 1972. Varken lagar där kön är centralt – som diskrimineringslagen och könstillhörighetslagen – eller jämställdhetspolitiken definierar könsbegreppet närmare, vilket Feministiskt perspektiv tidigare rapporterat om.

Clara Berglund, generalsekreterare för Sveriges kvinnolobby, betonade i SVT:s Agenda på söndagen att konsekvenserna för kvinnors rättigheter och jämställdhetsarbete behöver utredas.

”Sveriges kvinnolobby menar att det är viktigt att se att kvinnor får lägre lön, utsätts för våld och på andra sätt diskrimineras framförallt på grund av sitt biologiska kön. Vi är kritiska till att ingen av de utredningar som hittills gjorts har undersökt vilka konsekvenser en ny definition av kön skulle kunna få för kvinnors rättigheter och jämställdhetsarbetet”, skriver organisationen i ett inlägg på sin Facebooksida.

Liksom tidigare vill Sveriges kvinnolobby stoppa ändringar i den rådande könstillhörighetslagen tills sådan utredning har skett.

När liknande lagstiftning infördes i Norge och Danmark ökade antalet ansökningar om byte av juridiskt kön jämfört med tidigare år, och kulminerade under det första året med ny lag. Sammanlagt ändrade 1 186 personer juridiskt kön 2016-2018 i Norge, där möjligheten finns från sex års ålder. I Danmark, där en ny lag från 2014 omfattar alla över 18 år, ändrade 2 000 personer juridiskt kön under perioden 2014-2021.

Även i Sverige väntas fler ansöka om att få byta juridiskt kön med den föreslagna lagen, men att den statistiska betydelsen blir liten – precis som i grannländerna liten. Därför bedömer regeringen att den nya lagen inte heller kommer att påverka förutsättningarna att fatta beslut som främjar jämställdhet utifrån könsuppdelad statistik.

En annan farhåga som framfördes i samband med förra lagrådsremissen är att ”personer med ont uppsåt” genom att ändra juridiskt kön ska ges tillgång till miljöer där endast kvinnor får vistas. Det kan till exempel handla om skyddade boenden, omklädningsrum och fängelser. Den risken bedöms i utkastet till lagrådsremiss vara obefintlig.

Från fall till fall

Samtidigt föreslås en förändring i den svenska fängelselagen. Huvudregeln, att ”en intagen inte får placeras så att han eller hon vistas tillsammans med intagna av motsatt kön”, föreslås förbli densamma. Den påföljande paragrafen medger redan nu undantag, med formuleringen: ”En intagen får dock medges att vistas med intagna av motsatt kön om det anses lämpligt och de intagna samtycker till det.” Istället föreslås nu att: ”En sådan placering får dock göras om det finns särskilda skäl för det och när det i övrigt är lämpligt.”

I Danmark diskuterades effekterna av nya bestämmelser kopplat till fängelser, värnplikt, sjukhusvistelser och omklädningsrum under behandlingen av könstillhörighetslagen som antogs 2014. Dåvarande ekonomi- och inrikesministern framhöll i ett offentligt svar att situationer då gränsdragningar utmanas redan förekom i samhället, och skulle behöva fortsätta lösas från fall till fall.

I Sverige har organisationer inom kvinnorörelsen även framfört oro för att könsnormer ska cementeras när ändring av juridiskt kön inte längre kräver medicinska ingrepp och därmed underlättas. Regeringen ser dock ”inget som tyder på att en ändring av det kön som framgår av folkbokföringen skulle ses som ett sätt att slippa hantera problem orsakade av alltför snäva könsnormer”.

Orsakerna till de senaste årens ökning av antalet unga som vill ändra könstillhörighet, särskilt från kvinnlig till manlig, är inte klarlagda, konstaterar regeringen i sitt utkast. Dock utesluts att könsnormerna under perioden skulle ha förstärkts och begränsande könsnormer ses inte som ett hinder mot att gå vidare med lagen.

Regeringen framhåller även att det för alla människors rättigheter och möjligheter i samhället är viktigt att ”förändra stereotypa föreställningar om kön och könsnormer, inklusive stereotypa eller destruktiva normer kring femininitet och maskulinitet”.

Farhågorna bemöts också av Edvard Summanen, sakkunnig i transfrågor på RFSL, i en artikel i senaste numret av tidningen Ottar som ger röst åt transpersoner.

Majoritet positiv

Regeringens avsikt är att det nya lagförslaget ska behandlas i riksdagen under mandatperioden. Enligt S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll, som också uttalade sig i söndagens Agenda, finns majoritet för förslaget i riksdagen. Och i en ny opinionsundersökning från RFSL ställer sig en majoritet av befolkningen positiva till en ny könstillhörighetslag.

Ett representativt urval av befolkningen på 1 000 personer har tillfrågats av Kantar Sifo på uppdrag av RFSL, och 61 procent av de svarande anser att vuxna personer själva borde få bestämma sitt juridiska kön. 33 procent är helt eller delvis negativt inställda och cirka 6 procent vet inte vad de tycker i frågan. Kvinnor är generellt mer positiva än män.

Jêran Rostam, förbundsordförande för RFSL Ungdom ser lagförslaget som en viktig delseger för alla som länge kämpat för en ny lag, och hoppas att den ska klubbas i riksdagen innan sommaren. Som förslaget nu ser ut träder den i så fall i kraft 1 januari 2024. Det är en längre förberedelsetid än i det ursprungliga förslaget.

– Vi tycker såklart att det är bra att berörda myndigheter får tid på sig att förbereda så att den här förändringen blir så smidig som möjligt, men med tanke på hur länge en ny lag har varit på gång känns det såklart tråkigt för alla som berörs att behöva vänta ännu längre från det att den klubbas till att byråkratin hinner ikapp, säger Jêran Rostam.

Nu förbereder remissinstanserna sina svar på förslaget i sin helhet. Så även RFSL Ungdom:

– Vi hoppas att det blir så smidigt och tydligt som möjligt att ändra juridiskt kön, och att så många transpersoner som möjligt får den rättigheten tillgodosedd. Vad gäller åldersgränsen är vi glada att minderåriga äntligen kommer kunna ändra juridiskt kön men tycker samtidigt att förslaget hade kunnat gå längre och att yngre barn också hade kunnat få den möjligheten.