Förra veckan släppte FN:s kvinnokommitté sina samlade rekommendationer till Sverige. Flera är upprepningar från tidigare granskningar. Nu har regeringen, om den får förnyat förtroende, fyra år på sig att agera innan nästa uppföljning.
FN-kommittén granskar medlemsländernas efterlevnad av kvinnokonventionen (Cedaw). Flera positiva saker lyfts, som skärpta krav på arbetsgivare att aktivt motverka diskriminering och trakasserier, att samtyckeslagen sedan 2018 bygger på frivillighet samt innovativa åtgärder mot prostitution och människohandel.
Att Sverige sedan förra granskningen antagit en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och anslutit sig till ILO-konvention 189 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare framhålls. Därtill får Sverige en eloge för den breda representationen från olika departement i regeringsdelegationen, under ledning av Karin Strandås, statssekreterare hos jämställdhetsminister Märta Stenevi.
Mycket återstår dock innan Sverige kan sägas efterleva kvinnokonventionen, och Cedaw-kommittén kommer med en lång rad rekommendationer. Experterna lyfter till exempel fram den stora obalansen i ägandet av skog, mark och fastigheter, och efterlyser lagstiftning som skyddar kvinnors rättigheter på det området.
De är bekymrade över feminiseringen av fattigdom i hela landet, och belyser att kvinnor och flickor i marginaliserade grupper är särskilt utsatta. Cedaw-kommittén rekommenderar därför att Sverige i återhämtningen från covid-19 tar särskild hänsyn till kvinnor som är arbetslösa, lever i fattigdom, tillhör etniska eller nationella minoriteter, samer, äldre, har funktionsnedsättningar, migranter, asylsökande samt lesbiska, bisexuella, trans- och intersexpersoner.
Kommittén är också fortsatt oroad över det utbredda könsbaserade våldet mot kvinnor och i nära relationer, trots regeringens nationella handlingsplan, inrättandet av ett permanent kompetensteam mot hedersrelaterat våld och 40-punktsprogrammet som sjösattes i somras.
Clara Berglund, generalsekreterare för Sveriges kvinnolobby, följde utfrågningarna och har tidigare berättat i Fempers nyheter att FN-kommittén var som mest kritisk när det gäller straffriheten vid sexualbrott. Flera av rekommendationerna på det området är dessutom upprepningar sedan tidigare granskningar.
Det gäller till exempel behovet av genomgripande och aktuell statistik över morden på kvinnor, liksom statistik gällande kvinnors våldsutsatthet nedbruten på fler diskrimineringsgrunder än kön. Enligt Karin Strandås för Sverige inte sådan statistik då det bedöms vara integritetskränkande. Och huruvida det kommer ske framöver är ännu oklart, men hon tror att ett nytt uppdrag till SCB från i våras kan bidra till nya sätt att följa upp människors livsvillkor, med fokus på ekonomi utifrån befintlig statistik om inkomster, födelseland med mera.
Strandås påpekar också att regeringens 40-punktsprogram innehåller kompetensutveckling för poliser, analys av kunskapsluckor och ytterligare behov av kompetensutveckling, samt en översyn av om fler yrkesgrupper ska få utbildning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Men någon obligatorisk utbildning för yrkesverksamma inom polis och rättsväsende har hittills inte presenterats, trots tidigare rekommendationer från Cedaw-kommittén.
Experterna förespråkar också en särskild brottsrubricering gällande feminicid, vilket är vanligt i Latinamerika men inte i Europa. Regeringen planerar inom ramen för 40-punktsprogrammet en utredning som ska överväga en ny straffskärpningsgrund när hatbrott motiveras av kön eller könsidentitet.
Sedan 1998 finns också brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning, som särskilt tar sikte på upprepat och grovt våld mot kvinnor utfört av män.
– Det är tveklöst så att vi måste göra mer så länge samhället inte är jämställt. Med anledning av att vi just nu är en övergångsregering är jag förhindrad att göra djupare värderingar av innehållet i kommitténs rekommendationer, mer än att det som helhet är värdefullt för oss att bli granskade och få förslag på hur vi kan bli ännu bättre, säger Karin Strandås.
Huruvida den föreslagna budgeten står i paritet till de behov Cedaw-kommittén pekar ut kan hon inte säga och inte heller utlova några ytterligare satsningar. Dock anser Strandås att det är rimligt att ha särskilt högt ställda förväntningar på en feministisk regering:
– Det var också något som Cedaw-kommittén gjorde tydligt under den konstruktiva dialogen, att Sverige hålls mot en högre standard.
I slutsatserna välkomnas till exempel Sveriges internationella stöd till hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Samtidigt betonar experterna att mål 5 om jämställdhet ska genomsyra samtliga mål och behöver efterlevas i såväl lag som praktik.
Kommittén betonar också att riksdagen har en avgörande roll i det fulla genomförandet av kvinnokonventionen, och uppmanar de folkvalda att vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra kommitténs slutsatser inför nästa uppföljning inom ramen för konventionen.
Läs även:
2021-10-26 | FN-kommitté kritiserar Sverige för straffriheten vid sexualbrott
2021-10-22 | Så vill Märta Stenevi bekämpa mäns våld mot kvinnor
2021-09-21 | ”Myrsteg i jämställd riktning”
2021-09-15 | Budgetsatsningar mot mäns våld välkomnas – med förbehåll
2021-06-18 | 40 åtgärder för att stoppa mäns våld väcker förväntningar
