Vi har varit med om en historisk tid i svensk politik. Det yttersta glastaket har krossats – och precis som varje annan gång en kvinna knackat sönder ett glastak är det gjort av en kvinna som har långt mer kompetens än genomsnittet av de män som förut haft förtroendet att vara Sveriges statsminister. Det är enormt. Jag önskar Magdalena Andersson lycka till.

Historiskt är emellertid också det faktum att ett högerextremt parti för första gången fått inflytande över Sveriges ekonomiska politik. Med besked raserar de arbetet för skydd av värdefull natur och kräver sänkt pris på fossila bränslen. Samtidigt som möjligheten att nå 1,5-gradersmålet håller på att glida världen ur händerna. Samtidigt som arter utrotas i samma takt som tidigare massutrotningar. Det är så långt bortom ansvarslöst.

Varje människa har ansvar för sina val. Det gäller också när vi väljer att låta bli att agera. Att gå förbi en person som skulle behöva hjälp att ringa ambulansen är också ett val. Att välja att avstå från att ta ställning i en budgetomröstning likaså. Centerpartiet säger sig inte vilja ge makt åt SD. Men SD fick makt när C valde att avstå i budgetomröstningen. Centerpartiet valde inflytande för SD framför att protestera mot inflytande från vänstern.

Varje människa har ansvar för sina val. Det gäller också när vi väljer att låta bli att agera.

För mig personligen är det på många sätt en sorgeprocess som pågår. Sorgen över alla förlorade kollegor – varannan medarbetare hos Miljöpartiet nationellt har mist sitt jobb. Sorgen över all grön politik som inte kommer att genomföras till följd av att Miljöpartiet inte längre styr Sverige. Alla skadliga beslut som andra kommer att fatta. Sorgen över detta ytterligare steg i normaliseringen av det högerextrema.

Ändå vacklar jag inte i det beslut som jag och mitt parti har fattat. Miljöpartiet finns till för att försvara mänskliga rättigheter, utveckla demokratin, skydda naturen och stoppa klimatkrisen. Vår uppgift är inte att genomföra motsatt politik så som Jimmie Åkesson dikterat den. Min och Miljöpartiets uppgift blir istället nu att varje dag bedriva oppositionspolitik mot den blåbruna budget som nu röstats fram. Och jag är fylld av beslutsamhet inför den uppgiften.

Det första vi gjorde när vi gick i opposition var att ta ett initiativ i skatteutskottet för att stoppa sänkningen av priset på fossila bränslen. Vår första motion i opposition handlar om att grundlagsskydda public service oberoende, för vi vet vad SD:s förebilder i Polen och Ungern gjort.

Inget barn ska växa upp i ett land där en minister önskar dem härifrån.

Vi står vid ett vägskäl i svensk politik. Det brunblåa blocket har formerat sig. Som Ulf Kristersson uttalade i talarstolen så saknar de nu, tack vare Liberalerna, bara en enda röst för att ta över makten. Den rösten är Miljöpartiets. Med 3,9 procent i opinionen ser de att den sista rösten är inom räckhåll. De kommer att göra allt i sin makt för att vi inte ska klara spärren i nästa val. Och det märks tyvärr även i Brottsförebyggande rådets statistik om hot och våld mot politiker.

Vi som vill en annan väg måste förstå att det är vår framtid som står på spel. Makten får inte hamna i händerna på dem som ser klimatpolitik som större hot än klimatförändringar, som talar mer om hotet från feministerna än hotet från de män som tar sig friheter med kvinnors kroppar, förutom när männen ifråga är födda utanför Europa.

Makten får inte hamna i händerna på dem som vill göra skillnad på barn och barn beroende på om föräldrarna flytt hit eller fötts här. Inget barn ska växa upp i ett land där en minister önskar dem härifrån.

Annika Hirvonen är gruppledare i riksdagen och jämställdhetspolitisk talesperson för Miljöpartiet, samt återkommande inrikespolitisk krönikör i Fempers nyheter.