Så har Sverige äntligen fått sin första kvinnliga statsminister och en ny regering är på plats. Stefan Löfven bildade världens första feministiska regering och Sverige har fått fina utmärkelser i olika jämställdhetsindex.

Det går ändå inte att säga något annat än att det varit pinsamt att det skulle behöva ta 100 år efter den allmänna rösträttens införande innan vi fick en kvinnlig företrädare på landets högsta politiska ämbete, dessutom som sista land i Norden.

Jag är särskilt glad över att klimatomställningen är en av tre prioriterade områden statsministern har pekar ut.

Även om jag har förberett mig på det mentalt under hösten så var det oväntat känslosamt när Magdalena Andersson blev vald och det glastaket krossades för gott. Minnesbilder från barndomen fladdrade förbi.

Hur frustrerad jag var över att killarna så ofta förväntades spela huvudrollen i våra liv. Tristessen i att kolla på deras hockeymatcher medan de struntade i våra tävlingar, utseendelistor för oss och prestationsbaserad bedömning för dem. Killar som dominerade i ljushallen, på humorscenen och i politiken.

Jag har berättat för mina söner om att Magdalena Andersson är Sveriges nya statsminister. Det kändes befriande att kunna säga att Sverige är ett modernt progressivt land, där alla barn kan våga drömma stor och att dessa drömmar inte kommer att begränsas på grund av kön. Det betyder något att barn växer upp i ett land där den främsta företrädaren är en kvinna.

Nu har vi en regering som jag är övertygad har förmåga att ta tag i de största utmaningarna som Sverige står inför. Jag är särskilt glad över att klimatomställningen är en av tre prioriterade områden statsministern har pekar ut. Vi behöver öka takten och göra omställningen till ett stort samhällsbygge där vi också stärker jämlikheten. 

Vi behöver öka takten och göra omställningen till ett stort samhällsbygge där vi också stärker jämlikheten. 

Sverige ska ha ledartröjan i EU och EU ska i sin tur vara den globala förebilden. Då är Parisavtalets 1,5 graders mål, inom räckhåll. För EU i allmänhet och Sverige i synnerhet är grön tillväxt också en enorm möjlighet. Samtidigt vet vi att krafterna som håller ner ambitionerna och takten är stora.

Det såg vi nu senast när Polen protesterande mot ambitionen i EU:s klimatlag och hävdade att dagens energipriser borde innebära att vi reviderar och slår av på takten, detta trots att 80 procent av prisutvecklingen beror på det europeiska beroendet av fossil energi. 

Nu ser jag fram emot ett spännande valår där ett progressivt och klimatambitiöst block står mot ett konservativt alternativ som sänker bensinskatten, när den globala upphettningen borde vara den mest prioriterade frågan. 

Jytte Guteland är EU-parlamentariker för Socialdemokraterna och återkommande EU-krönikör i Fempers nyheter.